I dag följde jag med två lektioner i den finskspråkiga övningsskolan. Jag tänkte att jag vill se om det finns skillnader, och så ville jag ha lite fräschör. Min egen övningsskola är ju ändå min gamla skola, och det är ibland underligt att känna igen prylar från sin egen skoltid, som t.ex. den utomordentligt spännande tvådimensionella världskartan. (Det innebär att bergskedjorna är sådär utbuktande, häftigt va?)
Jag följde med en engelskatimme och en svenskalektion, och den senare var jag kanske mest nyfiken på. Det verkar inte som om eleverna skulle ha så svårt med svenskan alls. Tvärtom var de ganska duktiga. Jag är mer övertygad än nånsin att problemet är att det är ocoolt att gilla svenska och att det hör till att man ska hata det. Men samtidigt så känns det så absurt att de sitter där och kämpar med genusläran för...oss? Jaja, jag vet det där med Norden och allt, men jag hade en sådan där overklighetsupplevelse och det kändes bara konstigt att höra Maria Sid läsa om "Vad gör du på fritiden" på band. Hmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar