Känsloutbrott av det oväntade slaget

Jaha, gårdagens mest otippade reaktion. Jag blev rörd till tårar av Finlands Top Model (oops, det är min guilty pleasure. Inte den finländska versionen utan över lag). De åkte till Afrika och gjorde ett obligatoriskt besök i en by där en finländsk organisation gör välgörenhet, och log vackert med alla barn.

Men faktiskt blev jag lite rörd. Vad lever vi i för bubbla egentligen? Ni kanske redan har fattat detta och sett detta. Jag vet att många av er har det. Jag är ju fullständigt medveten om att alla inte har det bra i världen, och det behövs väl ingen realityserie för att jag ska inse det. Men för att på riktigt fatta? Vi bara blundar, ju.

Borde man då alltså åka till Indien eller Afrika och undervisa eller hjälpa till på något annat sätt? Jag har alltid tänkt att jag inte är en person som någonsin skulle göra det. Och jag beundrar alla som verkligen åker. När jag tänker närmare kommer jag säkert aldrig att göra det, tyvärr, tyvärr, tyvärr. Räcker det om man betalar in pengar till välgörenhet? Så kan man blunda vidare.

Höststämning

När kvällarna blir längre, dagarna blir regnigare och himlen blir grå, då är det mysigt att sitta inne i en varm bil med radion på, se regnet skvätta mot rutan och vindrutetorkarna vispa mönster över fönstret. Om man idag, ungefär på Brändö bro, hade slitit sig från sin bilförarfiilis mitt i det mysiga gasandet genom vattenpölarna hade man dessutom kunnat njuta av en vacker syn:

En kattdränkt cyklist med iskalla vattendroppar piskande i ansiktet och pölstritt längsmed benen. Hennes fladdrande drypvåta jacka likt en trasa och en illasittande hjälm. Håret i slimsor framför ansiktet, och ansiktet vridet i ansträngd min, hopplöst koncentrerad på att inte krocka med andra oväderscyklister.

Den cyklisten var jag. Och förarnas kompletterande bidrag till mitt angenäma upplevelse idag var en flodvåg av smutsigt trafikvatten rätt över mitt ansikte.

Time-out på landet

Som vanligt är det härligt på sommarstugan. Sommaren kommer närmare inpå, det finns för en gångs skull tid att fundera på allt möjligt som behöver funderas på. Man kan ta morgondopp och kvällsdopp och får somna på soffan så sent (eller tidigt) som åtta på kvällen. Syret gör att man man tuppar av.

Det finns en ny, liten familjemedlem att förundra sig över, samtidigt som man försöker vänja sig vid att en mormor inte längre finns med oss för att fira sommaren.

Semestern börjar!

En semesterresa bakom, en kvar och nu några veckor ledigt. Visserligen med lite jobbdagar här och där, men ändå. Min första semesterdag i Finland kunde inte ha avslutats bättre.

Island består av...

knastrande frodiga gräsfält, korpsvarta sandstränder, vattenfallsfrust och bäckar, svaveldoftande bubbelpölar, midnattssol och dimma, bubbliga rundiga mosstäckta stenar, oändliga svarta lavafält, fjäll och krypande glaciärer, lunnefåglar och valstjärtar, neonblåa sjöar, lupinhav, sandblåst, blixtregn och storm, öar mitt på land, ångande källor, stenjättar i havet, små pastellfärgade hus, hästflockar, fårskockar, turistfånar, islandströjor, drinkar, aspiration, inspiration.

Balkongobservationer

Med mitt balkongliv gillar jag speciellt att:
- det hörs bestickljud från Picnic under balkongen
- se att folk fortfarande hänger på bibliotek
- jag ser toppen av två av Borgbackens torn och hur vagnarna ibland flyger upp ovanför hustaken
- det åker hop-on-hop-off-turistbussar förbi min balkong
- iaktta hur folk följer och inte följer trafikreglerna i korsningen
- det är här de lummiga parkerna möter busstrafiken

Den dimmiga ön

Vi åkte över förra helgen på en exkursion till en fantastiskt vacker ö norr om Groningen som bär det mycket svåruttalade namnet Schiermonnikoog. Ön är platt och dimmig, och består mest av kilometer efter kilometer sandstrand. Där bor en liten sälkoloni och 951 människor. Mitt på ön finns en liten by med ett stycke allting - matbutik, nattklubb och syförening. Schiermonnikoog sägs vara det vackraste stället i Nederländerna, vilket jag inte riktigt ännu vill skriva under, eftersom jag inte har rest runt så mycket. Detta trots att det är enkelt resa och billigt att resa från Groningen tack vare Ryanairs rutter från Bremen. Man glömmer också lätt bort att landet är så litet att man kan åka tvärs igenom det på ungefär 5 timmar. Men det finns nog tid för fler resor.

Resan till Schiermonnikoog gick för mig huvudsakligen ut på att lära känna många halvbekanta mycket bättre. Det är slående hur lätt det är att prata med nya människor, då alla förmodligen lever utgående från tanken att de nya kontakterna och relationerna här är det viktigaste. Det är intressant att föreställa sig hur det skulle vara hemma i Finland om alla hela tiden tänkte så i sitt vardagsliv.

Min starkaste upplevelse inföll nog på fredagskvällen, då vi gick ut på stranden och umgicks kring en jättebrasa. Då vi gick utanför eldens sken blev det kolmörkt och man kunde höra stora vågor slå mot stranden, men det var omöjligt att avgöra om de var några hundra meter ifrån eller flera kilometer bort. Två fyrar slängde turvis kritvita ljuskäglor över stranden. Kusligt vackert. Där stod jag och klottade med en marshmallow och älskade min omgivning. Sånt här är förstås omöjligt att fånga på kamera, och jag skulle kanske inte ens vilja ha det på bild.