Rosa moln

Nu är jag tillbaka med mer skriviver. Jobbet har börjat och hösten med det. Men just nu är jag lätt om fötterna, för jag är så otroligt glad över mitt 30-årsfirande och hur fina vänner jag har. Faktiskt. Och det var allt jag hade att säga just idag!

Morgonläsning

Så fick jag äntligen emotionellt sätta punkt för min svåraste skrivuppgift hittills: mormors nekrolog. Ett helt jättefint uppdrag att få, men aldrig har jag väl stirrat så länge på Den Vita Skärmen innan jag kom igång. Hur ska man göra en människas minne rätt på 3000 tecken inklusive mellanslag? Det känns katharsiskt att nu se texten i tryck, och det känns underbart att alla som räknas står bakom texten. Man kan om man vill läsa den i dagens husis.

Det får mig att tänka på att det är bra att minnas, då man läser andras texter, att svårast av allt är att få en text att bli till. Strukturen, innehållet, vad vill man säga? Allt. Det är det verkliga jobbet. Att sedan redigera, korrigera, experimentera (eller att tycka till om andras alster) är en helt egen fas i sig.

Time-out på landet

Som vanligt är det härligt på sommarstugan. Sommaren kommer närmare inpå, det finns för en gångs skull tid att fundera på allt möjligt som behöver funderas på. Man kan ta morgondopp och kvällsdopp och får somna på soffan så sent (eller tidigt) som åtta på kvällen. Syret gör att man man tuppar av.

Det finns en ny, liten familjemedlem att förundra sig över, samtidigt som man försöker vänja sig vid att en mormor inte längre finns med oss för att fira sommaren.

...

Som Lovis säger i Ronja Rövardotter: "Vi föds, och vi dör. Så har det alltid varit."

Sommarsysselsättningar

Jag undrar lite varför jag inte är på väg och se Regina Spektor, Charlotte Gainsbourg och The Shins, som jag lyssnade på helt massor under åren 2004-2006. De spelar ikväll på beachen. Hmm. Men det är inte helt fel med flickkväll och besök hos syster och min pinfärska systerson!