Sega känslovanor

Jag sitter och funderar på varför det ska vara så svårt att omfatta en så enkel princip som: "Det spelar ingen roll vad andra tycker (eller tänker, eller talar)". Om ens kläder, ens beslut, ens jobb, ens kreativa alster, ens blogg, ens vänner, ens matvanor, ens vardagsliv, ens privatliv.

Jag har alltid beundrat människor som verkligen kan lägga saker bakom sig och som går sin egen väg. Faktum är att man med sina egna beslut inte ens ska göra andra nöjda. Det är inte idén. Man ska bara inte göra andra ledsna, om det går att undvika. Man behöver inte fråga andra om lov för att göra beslut som gör en själv nöjd och lycklig. Kan jag fatta detta nu då?

De här funderingarna startade egentligen från en bagatell, men också i bagatellfall gör man som man ofta brukar göra. Förändringen kanske ska börja från just bagatellerna.

..och en överraskande konsekvens

Den ofrivilliga kulinariska upplevelsen hade två otippade följder:
1. Jag mådde bara underligt, och det blev aldrig någon pizza
2. Köksan vars fel detta var och som fick en alldeles vänlig och saklig reprimand av undertecknad, tycker numera öppet illa om mig (av hennes blida utstrålning att döma).

Det hela påminner mig om gången då jag fick mull i min champinjonsoppa på Unicafé (har jag någon märklig dålig matkarma?), men då blev jag åtminstone generöst kompenserad med ett sakligt reklamationsbrev, en kopp kaffe och gratis efterrätt.

Bara för att något är offentligt upphandlat betyder inte att tjänsterna inte skulle kunna hålla kvaliteten. Jag vet att det är tungt och allt det där. Men det handlar inte så mycket om misstaget självt, utan hur man tar responsen.

En ofrivillig kulinarisk upplevelse

I ett klarhetens ögonblick motstod jag frestelsen att spy ut ärendet nedan på det mer öppna forumet fb och väljer i stället att skriva ett inlägg i hopp om att det ska föra med sig någon slags katharsis-effekt.

I dag var alltså första gången sedan år 1999 (Naurava Nakki-Incidenten i regi av två äldre och förståndigare vänner som hänsynslöst missbrukade sin sociala makt(offret dock delvis frivilligt att ta en tugga på grund av alkoholrus)) som jag har blivit lurad att äta kött. Denna gång av de onda köksorna som planterade en vanlig lasagne i vegebassängen. Annars ser man ju nog skillnad på vegetarisk mat och köttmat, men:
a) Palmia får även lasagen att se ut som en hopplös sörja, och
b) sojan som används i vegematen i skolan är tyvärr gjord för att imitera kött, vilket den gör i smak och utseende. Endast konsistensen ger klara svar.

Nåväl, intet ont anande tar jag en portion på tallriken, eftersom jag litar på skyltning, och kväser mina misstankar genom att kontrollera med köksan. Efter några tuggor inser jag att mina farhågor är sanna, och får bekräftelse då kollegan kommer in med en "läcker" vegelasagne i ställe för denna mulkvistversion som sladdrar omkring på min tallrik.

Jag har alltså mumsat i mig ett obehagligt halvfabrikat där svinets klövar och tryne och knorr mosats ner i en köttkvarn - och lite färg fulländar looken. Nu återstår det stora nöjet att se om och hur mycket jag kastar upp, då min mage får tampats med att bryta ner köttproteiner efter 15 års paus (korvincidenten undantagen).

Och igen, ta inte mig fel kära köttätare. Ni får hjärtans gärna äta allt kött ni vill. Men jag vill inte ha något, för att jag helt enkelt inte tycker om det. Och nu när jag fått i mig lite så gråter jag inte över svinets öde som jag ändå inte kunnat påverka, utan surar helt själviskt över mitt eget kommande illamående.

Överraskningar i skåpet

Jag ska flytta om senast fyra månader och har därför startat projektet "tömma torrskaffningsskåpet" i god tid. Ändå vet jag att det kommer att bli bråttom. Men om jag bara lite rubbar på vissa matvanefördomar så fixar jag det säkert. Allt ska ätas upp, så man får vara kreativ. Som experimentell vegetarian har jag dessutom en massa underliga frön, flingor och flarn i skåpet. Men jag vet innerst inne hur okreativ jag i själva verket kommer att vara.

Dagens lyckliga val var att koka mannagrynsgröt till kvällsmål, då middagen blev lite hastig. Gröten smakade barndom och vinterkväll. Rekommenderar.

Wow, vilket hemmafruinlägg det här blev!

Nu är det dags!

När jag kommer hem ska jag starta ett nytt hushåll i min hyreslägenhet, ett riktigt grönt hushåll! Jag har gjort små förändringar mot det miljövänligare under årens lopp men nu ska det bli stor förändring. Det är egentligen det perfekta tillfället, för jag har levt kappsäcksliv länge och bott med diverse rumskompisar i olika konstellationer, men nu när jag får bo ensam i mitt eget hem kan jag göra enväldiga beslut och hålla fast vid dem. Jag skriver om detta i bloggen, så finns det ingen återvändo och inget rum för fusk - välkommen att kritisera eventuella avvikelser om ni kommer hem till mig.

Man ska väl börja någonstans, och som en stor vän av listor tänker jag börja med just en lista. Vissa åtgärder är småsaker, vissa större, vissa självklara och vissa besvärliga, men here goes med + framför det jag redan lyckats köra in:

- Kompostera
- Återvinna saker, och inte bara papper utan också metall, plast, kartong, och elektronik
- Inte köpa engångsflaskor (men nog en soda stream?)
+ Inte köpa plastkassar i matbutiken (inte = aldrig)
- Använda energisparlampor
+ Släcka lampor
- Ingen elektronik instöpslad eller på standby
- Inget hushållspapper, endast trasor
- Ekologiska tvättmedel
- Inhemska grönsaker då det finns att få, ev också ekologiskt odlade
+ Åka kollektivt eller gå
+ Ingen torktumlare
+ Äta ute så lite som möjlig, aldrig fastfood
+ Minimera användingen av vatten genom att inte låta kranen rinna och inte spola WC:n i onödan
+ Inte tvätta halvfulla maskiner
- Inte ersätta sådant som inte behöver ersättas

Om du vill se var jag blev inspirerad, gå och räkna ut ditt ekologiska footprint. Resultat blev att om alla levde som jag skulle vi behöva två och ett halvt jordklot. Så jag utmanar dig: Gör stora förändringar i hur du sköter ditt hushåll, från och med i morgon!

Gröna saker

Min rumskompis S och jag var på storuppköp på torget i dag och kom hem med 15 euro mindre och 5 kilo mer. Tre dagar i veckan säljs det på Vismarkt i Groningen grönsaker, frukt, ost, kött, kryddor, bröd, bakelser, pasta, etniska matprodukter, tyger, kläder, tulpaner, halsdukar, vantar, smycken, böcker och en jädrans massa franskisar (som de för övrigt kallar belgiska och säljer från en rullande kiosk målade i de belgiska färgerna, snacka om att skylla ifrån sig). Nu när jag bor i stan är torget mitt absoluta favoritställe att köpa grönsaker. Det är mycket trevligare att gå omkring och titta och känna och smaka och snacka - och sedan köpa. Grönsaker är billigt, inte enormt mycket billigare än i butikerna, men just så mycket att det känns skäligt. Ost är otroligt billigt här jämfört med Finland, vilket jag kommer att sörja då jag åker härifrån.

Över lag är det lätt och inspirerande att köpa hälsosam och intressant mat. Det skadar ju inte att bo ihop med en matlagningsentusiast som gillar vegetariskt, men också annars är detta min perfekta matmiljö. I Nederländerna äter man dåligt sägs det, men det beror främst på den nationella smörgåsvanan, enligt vilken lunch består av en skiva ost och vitt bröd och kaffe. Det finns inte mycket annat att få om man vill äta ute vid lunchtid.

För att hitta varor som kli, bulgur, quinoa eller mer intressanta grötflingor än Euroshoppers havreflingor får man gå till hälsoaffären. Men so what, då priserna är så låga! Och på tal om Euroshopper vill jag påpeka att Euroshoppers och Albert Heijns (lokala Alepas) öl är helt drickbart och prisvärt, om inte rentav gott! Så vi lever rätt billigt, lyckligt och hälsosamt - exklusive ölen då alltså.

Vimmel i Groningen

De senaste dagarna har varit väldigt intensiva, och ändå är vi bara halvvägs igenom introveckan för utbytesstudenter. Ändå är det mycket som sakta börjar stabilisera sig, inte minst jag själv på min rostiga cykel.

Tidpunkten för att komma till Groningen var ypperlig. Här pågick nämligen förra veckan en performing arts festival som bjöd på parkkonserter och en massa andra evenemang, samt ett väldigt hysteriskt, portabelt nöjesfält mitt på Grote Markt. Skulden för det får vi förvisso lägga på det lokala helgfirandet. På torsdagen firade Groningen Bommen Berend, årsdagen för stadens seger i krigen mot Frankrike 1672-1678.

Nattlivet här är helt otroligt, staden är ungefär lika stor som Åbo, men människorna fyller barerna utan problem och det vimlar av folk på gatorna i kärncentrum dygnet runt. Nattmatskulturen säger mycket om ett land, tycker jag. Här får man friterat kött, frikadeller, korv, och oändligt mycket mystiska flotträtter rakt ur en vägg vid Grote Markt. Man lägger in några slantar, och vips hoppar det ut en munsbit. Som vegetarian kan jag tyvärr inte ty mig till flottväggen.

Det finns en hel del med Nederländerna som jag redan nu verkligen uppskattar, som att kranvattnet är otroligt gott, toaletterna är fräscha och människorna tycker om utlänningar. Barerna stänger när festfolket vill gå hem, och man behöver inte be om ursäkt för att man är kund någonstans. Man kan åka vart som helst med cykel, och i centrum runt Grote Markt finns en zon där privata bilar inte får köra. Det förklarades för mig att cykeln är kungen i trafiken, och det stämmer sannerligen. Däremot är fotgängaren längst ner i ekosystemet. Bäst alltså att vara hjulbunden.