Ljusförorening

Jag såg en dokumentär för länge sen om det tidigare nämnda fenomenet ljusförorening (light pollution). Egentligen diskuterade de typ paranormala grejer men som vetenskapligt sidospår diskuterades mörkret och bristen på äkta, djupt mörker. Vad ljusföroreningen innebär att vi kanske inte ens någonsin har upplevt det mörkaste möjliga ute i naturen. Städernas ljus bär långt, och på natthimlen syns bara en bråkdel av alla himlakroppar som verkligen rör sig där. Skillnaden märks ju redan då man på landet ser himlavalvet som rakt igenom ljusprickigt, i stället för det faktiskt ganska onaturliga orangefärgade halvmörkret vi har inne i stan.

Förr i världen, då det enda ljuset man hade var solen, månen och elden, lär man ska ha byggt vägar i vintergatans rikting därför att den då hade kraft att lysa upp natten. I dag ser vi den knappt ens. Lyckligtvis påverkar ljuset i sig inte naturen, men djur och människor påverkas av det överflödiga ljuset, vilket kan synas i humör, sinnesstämning, sömnrutiner och hur kvicka vi är på att reagera på olika stimuli.

Det finns organisationer som jobbar med att bevara den mörka natthimlen, både för naturens skull och för att användningen av artificiellt ljus ska optimeras. Man använder sig också av en skala som utgår ifrån himlakropparnas synlighet (Bortle-skalan). Beskrivningarna är fascinerande. Det mörkaste mörka innebär att all nära omgivning är fullständigt becksvart, men diverse för oss helt obekanta ljusfenomen kan urskiljas med blotta ögat, t.ex. sken från solen under horisonten och vintergatan. Den andra ändan av skalan beskrivs som stadshimmel med några enstaka stjärnor mot en ljus bakgrund.

Sömnrön

I en artikel på BBC:s nyhetswebb berättas det om några forskare som menar att människan inte av naturen sover åtta timmar i ett sträck. Snarare har nattsömnen sovits i två portioner, från strax efter solnedgången till mitt på natten, och sedan ett pass till efter en liten vaken stund på ett par timmar. Mitt i natten kunde man läsa, skriva, fördjupa sig i bön eller, ja, förlusta sig. Jag skulle tro att det senaste var favoritalternativet under stenåldern.

Men det här är ju på många sätt intressant - ungefär vid 1600-talet försvinner de två passen och man börjar förespråka en lång nattsömn. I dagens läge är ju vår omgivning också ljusförorenad (ett intressant fenomen som kräver ett helt eget inlägg), så den ökade mängden ljus under de senaste 400 åren har påverkat vår naturliga sömnförmåga.

Det mest förbryllande av allt är nog att man aldrig ens har tänkt på att sömnrytmen skulle ha varit annorlunda i människans mer "naturliga" miljöer. Inte för att medeltidens livsvanor heller kan kallas naturliga. Men jag och du har alltså vant oss vid att sömnen ska sovas i ett paket därför att vissa sociokulturella faktorer har styrt utvecklingen så. Och vaknar vi på natten kan det bero på en inbyggd tvådelad sömnrytm. Coolt, va?

J.S. Bach - kändis i hela universum

Vi håller med kören som bäst på och jobbar med Bachs Matteuspassion som ska uppföras den 24.3 i Johanneskyrkan. Jag mindes idag på övningen att någon en gång berättade för mig att det verket fanns med i en rymdkapsel som skickades ut ur solsystemet för att finnas där för eventuella utomjordingar att finna. Idén är så söt och på något vis naiv, men på 1970-talet var rymdäventyr kanske så nytt att man tänkte sig att kapseln faktiskt kunde hamna i någons händer en dag.

Det här blev jag tvungen att kolla upp, men till min besvikelse finns Matteuspassionen inte alls med på Voyager Golden Record som sköts upp med rymdsonden Voyager år 1977. Kanske de tänkte att det blir lite för långt med alla 68 satser. Men Bach är ändå den mest representerade kompositören med hela tre verk på denna Greatest Hits of Humanity.

Men det finns en helt del annat intressant på skivan. Tanken var tydligen att man skulle presentera mänskligheten och planetens natur och kultur. På omslaget finns instruktioner i bild och binär kod (kanske det heter?). Så ingår bland annat följande:

- Hälsningar på 55 olika språk (inklusive svenska men tyvärr inte finska)
- Ljudinspelningar av bl.a. vulkanutbrott, traktorer, syrsor som spelar och förstås - en kyss!
- "Per aspera ad astra" på Morsealfabetet
- Bilder på röntgade händer, supermarketar och könsorgan
- Matematiska och kemiska formler

Den kompletta listan finns här. Men även om Matteuspassionen inte finns med är den ett verk som man måste höra en gång i sitt liv. Till exempel när Lyran och Akademen uppför den i vår!

Mer holländska

Här fortsätter mina skriverier om det holländska språket, som jag vid det här laget är störtförtjust i. För så många som läst tyska, svenska och engelska ser det ut som ett knäppigt lillabrorsspråk eller som en salig germansk sillsallad, och åtminstone det senare stämmer. 21 miljoner människor talar språket - det är komplett, mångsidigt och nyanserat, och lika "besudlat" av utländska lån som våra egna språk.

I holländskan sitter utländska lån ganska bra, och de anpassas gärna också så mycket som möjligt i fråga om stavning och uttal. Men holländskan har också gett t.ex. svenskan och engelskan en hel del ord, främst under den holländska Golden Age kring 1600-talet, och främst maritima eller konstrelaterade ord. Några exempel är orden bom (eng. boom), boj (eng. buoy), kölhala (eng. keelhaul, holl. kielhalen), jakt (eng. yacht), men också engelskans smuggle, pump, skipper, dike och landscape är holländska lån. Man skulle heller inte tro att booze, cookie eller waffle lånats från holländskan. Om ordet yankee tvistar de lärda, men en populär teori är att det kommer från det holländska Jaan Kaas (Janne Ost), vilket man förr i världen kunde betrakta som ett skällsord (om man kallade mig Sandra Ost hade jag inget att säga till mitt försvar).

Vänder man på slanten så har holländskan också en hel del lån som jag tyckte var överraskande i början. Till exempel använder holländarna inte det germanska gåva (jfr danskans gave eller tyskans geschänk, utan har lånat från franskan och ger istället en kado (jfr fra. cadeau). De använder gladeligen tyskans sowieso och überhaupt (trots att tyskan inte i allmänhet lockar), och ska man välja ris eller nudlar på sin asiatiska restaurang är det helt vedertaget att tala om nasi eller bami (goreng). Jag minns aldrig vilken som är vilken.

Men den oändliga mängden faux amis är nästan mitt favoritområde i den här soppan av besläktade ord som lånats fram och tillbaka. För holländaren är pas ett (bank)kort, en kaart en biljett, och en biljet en sedel. Och till slut måste jag nämna ytterligare några favoritord: schilderij 'bild, målning, skildring', rooster 'tidtabell, läseordning' och tussendoortje 'mellanmål' men bokstavligen "en liten där emellan".

Läckra ord

Jag gillar ord, och då är det tacksamt att ha med nederländskan att göra. Jag skrev tidigare att språket känns "äkta" germanskt, och det är mycket tack vare ordförrådet. Man föredrar helt enkelt germanska ord och har under århundradenas lopp inte lånat så frenetiskt. De lån som finns är främst från franskan, vilket syns till exempel i oerhört vanliga cadeau (present). Visst finns det också tyska lån, men man vill helst inte ha dem, och behöver dem oftast inte heller. Samma redskap finns ju!

Här ska jag nämna några favoriter som jag fastnat vid under den här tiden. Det är inte alltid något bestämt roligt med dem, men ibland gillar jag bara ordets betydelsenyans, hur det låter, hur det är skapat, eller hur det ser ut skrivet. Och ibland är de här orden så genomskinliga att det förslår, om man bara ser på dem med rätt öga.

Ett av de absolut finaste orden är klinker (vokal, men bokstavligen "en som ljuder/klingar"). Dess motpart konsonanten kallar man medeklinker ("en som klingar med/tillsammans"). En efterrätt kallar man allmänt för toetje, vilket man skapat med hjälp av prepositionen toe 'till' och en diminutivändelse. Och det är ju det det handlar om - en liten till! Språket pragmatiska natur ser man också t.ex. i fjärrkontrollen afstandsbediening ("avståndsbetjäning") eller ordet apartheid från afrikaans som helt enkelt betyder "separat-het". Givetvis finns det också enorma mängder av faux amis, och för att fatta dem hjälper det inte att man kan tyska eller engelska. Uppmärksamhet heter aandacht (ungefär "tilltanke"), afspraak är en träff (inte ett avtal) och bestuur är i själva verket en styrelse.

Ett av två ord man måste kunna på nederländska är gezellig som betyder mysigt, trevligt, kul, stämningsfullt och minst ett dussin andra saker. Enligt nederländarna själv är fenomenet i sig något väldigt typiskt nederländskt. Det andra alluderar jag till i rubriken. Lekker är något som man kan säga om nästan vad som helst: människor, mat eller varför inte en sysselsättning som att sova, prata eller sporta.

Den lite ålderdomliga klangen jag nämnde i ett tidigare inlägg finns överallt, och det beror givetvis på att det är fråga om gamla germanska strukturer som också vi svenskspråkiga har använt. Mitt favoritexempel är ordet waarschuwen som betyder varna eller meddela, men jämför med svenskans "att varsko någon om något". På samma sätt betyder ju Ik hou van jou bokstavligen "jag håller av dig".

Om nederländskans (o)klurigheter

Jag börjar med att sätta varningsstämpel på det här inlägget: språknördigt! Men på språkälskarnas begäran ska jag alltså skriva lite om det nederländska språkets egenheter. Jag fick förresten ett brev - ett riktigt, handskrivet brev - på posten. Jag hade helt och hållet glömt hur trevligt det är att sprätta upp kuvertet och läsa bläck på papper. Det här brevet från mina morföräldrar var också det huvudsakliga incitamentet för det här inlägget, inte för att man på något sätt behöver tvinga mig att skriva om språk.

Nederländskan är som bekant närmast besläktad med tyskan, men nederländskans egen gren i familjeträdet börjar så långt tillbaka som kring 700 e.Kr. Kontakten mellan de västgermanska språken har ändå varit livlig under många århundraden i och med handeln och den politisk-historiska yrseln. När man väl fått koll på grunderna till nederländskan upptäcker man hur "äkta" germanskt språket verkligen är, både i fråga om ordförråd och satsbyggnad. Nederländskan har till exempel kvar de ursprungliga germanska vokalerna, som t.ex. i ordet kaas, till skillnad från Käse eller cheese. I jämförelse med nederländskan är engelskan rena rama lapptäcket.

Jämfört med tyskan är den nederländska grammatiken oerhört enkel (min brittiska vän har läst nederländska i tre år, och menade att det efter ett år inte fanns någon ny grammatik att lära sig). Nederländskan har förlorat kasussystemet, och har därför en mer fast ordföljd. Man kan forma plural på bara 2 sätt, mot tyskans 5-7 (beroende på hur man räknar), man behöver inte kongruensböja adjektiv mer än i två olika fall, och då man väljer artiklar eller pronomina har man oftast bara ett par alternativ. Alla verbformer känns kortare än tyskans, då man på nederländska säger hoeveel kost het och ik heb gepraat. Jag lärde mig också att man kan säga ik heb geskate (jag har åkt skateboard) och internetten (att surfa på internet).

Som jag tidigare skrev är uttalet utan tvekan det svåraste med det här språket. Vid det här laget kan jag schematiskt uttala orden rätt, men för att verkligen låta tillräckligt nasal och gurgla lika smidigt som den lokala befolkningen behövs det massor övning. Alla ch och g:n i stavningen med undantag för ng-ljuden uttalas alltså med "gurgelljudet". Då hjälper det inte precis att så gott som alla perfektformer börjar med ge-, som i ik heb gegeten (jag har ätit). Ordet vegetarisch som jag ju ofta behöver är inte heller någon lätt mungymnastik.

Nederländskan är flexibel och produktiv då det gäller att skapa nya och tillfälliga ord. Det är lätt att byta ordklasser som i internetten eller voetballen. Sen älskar man här att skapa diminutiva former som broodje (litet bröd, smörgås), och den här ordgruppen är närmare 10 gånger mer produktiv än i tyskan. De finns överallt, och de roar mig av någon outgrundlig orsak. Språket svämmar över av vedertagna ord som huisje (litet hus), momentje (ett ögonblick), biertje (liten öl), sprookje, (saga), meisje (tjej, tös), koekje (kex, småbröd), feestje (kalas) och alla tillfälliga kluriga diminutiver man bara kan tänka sig, som remindertje (påminnelse), stukje (en liten..., ett stycke), eller etentje (liten middagsbjudning).

Till sist vill jag dela med mig några favoritord ur det nederländska ordförrådet. För svamp använder man ordet paddestoel, en kund är en klant, en tidning är en krant, en cykel är en fiets, och för kryddstark säger man pittig. Speciellt gillar jag också ordet goedkoop som betyder billig, men bokstavligen 'gott köp'. Det komparerar man smidigt nog gottköpare, gottköpast. Helt logiskt är också ordet plattegrond för karta, bokstavligen 'platt terräng'. Sist men inte minst, vertalen, som alls inte betyder 'förtala' utan 'översätta'.