Fakta om Nederländerna

Mitt utbytesland har gjort sig förtjänt av en liten presentation, och så får ju jag också bevisa att jag verkligen lärt mig något på föreläsningarna. Det är förstås mycket som jag visste att jag inte visste om Nederländerna, men det är i många fall inte det jag trodde att jag inte visste. Till exempel är Nederländerna ett av det tätast befolkade länderna i världen, med sina knappt 17 miljoner invånare på en yta som är åtta gånger mindre än Finland. Nederländska är det tredje största germanska språket i världen, och kanske också det minsta världsspråket. Orsaken till att holländarna spelar i orangefärgad tröja är namnet på den kungliga familjen van Oranje - lite mysigt på något sätt. Nederländerna är det namn på kungariket som man helst ska använda, eftersom Holland lokalt bara syftar på två provinser i den västra delen av landet. På svenska känns det lite klumpigt att använda nederländsk(a), men på engelska eller holländska [sic] är det alls inget problem.

Och så har vi ju huvudstadsfrågan. Amsterdam är officiellt Nederländernas huvudstad, trots att den politiska ledningen, monarken och de diplomatiska beskickningarna håller till i Den Haag. Det är också till Den Haag jag får åka om jag vill rösta i kommunalvalet. Men innan grundlagen förnyades 1983 fastställdes huvudstaden inte uttryckligen i lagen, eftersom frågan var så omtvistad och alla de större städerna i väst ville befästa sig som huvudstad.

Speciellt två saker verkar genomsyra landets historia, och i synnerhet holländarnas egen uppfattning om sitt hemland och deras nationella identitet. Det ena är kolonierna och den svunna storhetstiden. Nederländerna kan ses som ett stort litet land tack vare detta, men samtidigt bär det koloniala arvet med sig en hel del etiska frågeställningar som fortfarande diskuteras. Det fanns en tid då Nederländerna kontrollerade så gott som all handel i väst- och ostindien, och 80 % av alla handelsskepp i världen seglade under nederländsk fana. Det verkar som om storhetstiden lyser igenom lite i all politisk diskurs. Och så skämtar nederländarna (pust!) ju gärna om den sämsta byteshandeln i världshistorien, nämligen då de bytte bort New York mot Surinam.

Det andra som är centralt för Nederländerna är givetvis den ständiga kampen mellan land och vatten. Här talar man om att återta land från havet, vilket beskriver precis hur det här evighetsprojektet uppfattas. Så nyligen som 50 år sedan skapade man två helt nya provinser i mellersta delen av landet, och geografin har varierat enormt under de senaste 2000 åren. I Nederländerna bekymrar man sig förstås också över polarisarna och vattennivån. Man vet att man kommer att bli tvungen att bygga högre och högre konstruktioner för att hålla undan vattnet. Men här i Groningen får vi trevligt nog hållas torra om fötterna, för Grote Markt ligger hela 8 meter över vattnet.

Scientia est potentia

Det känns som om den yra inledningen så småningom nått sitt slut. Nu lever vi i början av resten. Föreläsningarna, och följaktligen också vardagen, har kommit i gång på riktigt. Mina kurser vid universitetet handlar om det nederländska samhället och det språkliga klimatet i Nederländerna och Belgien. Jag läser också kurser i landets sociala, politiska och ekonomiska historia ur en internationell synvinkel. Språk- och litteraturstudier är ju starkt knutna till speciellt historia och filosofi, men för mig känns ekonomisk historia helt nytt, och rentav främmande. Nu får även denna ärkehumanist erkänna att det är nödvändigt att förstå världshandeln under medeltiden för att helt och hållet greppa Nederländernas enorma inflytande i historien. Och med dessa insikter kommer nyckeln till att förstå landets nationalkänsla.

Även om det finns flera rent själviska motiv bakom mitt beslut att åka utomlands kunde jag här om dagen, under en speciellt klartänkt stund, forma en mer konkret målsättning. Med lite extra ansträngning kan jag skaffa mig ett källspråk till. Som översättare måste man inte bara förstå språket, utan också kulturen som förknippas med det - och det innefattar allt från artigheter och politik till populärkultur och kaffebröd. Lyckligtvis får jag komplettera föreläsningarna med lite fältstudier, och mitt favoritställe att iaktta det här konstiga folkets beteende är inte helt oväntat krogarna.

Allt det här känns som ren och skär rekreation, vilket jag också tidigare kunnat säga om mina studier. Med lite god tur återvänder jag dessutom hem som en lite klokare människa. Kan det bli bättre?

En sund själ i en sund kropp

För tillfället är den ena klart sundare än den andra. Men så ska det inte vara längre till, för här finns fantastiska möjligheter för både själavård (av en eller annan sort) och kroppsvård. Rijksuniversiteit Groningen är ett nationellt universitet som finansieras av staten, och någon mycket klok person beslöt att satsa på studenternas hälsa på riktigt. Universitetet har ett eget sportcentrum där ett medlemskap kostar 47 euro per läsår. För det får man använda alla lokaler, boka sportplaner gratis och bara vandra in på timmar som bodypump, circuit training, pilates och massor mer.

Det bästa av allt är att centret erbjuder gratis kurser i ett stort antal olika grenar, t.ex. snorkling, klättring, pole fitness, squash, capoeira, karate, dans... Jag har därför återupptagit en gammal och kär, men helt försummad hobby från lågstadiet, nämligen tennis. Varje måndag spelar jag en timme med sju andra och en instruktör. Detta för en pant på 10 euro som jag får tillbaka om jag närvarar tillräckligt ofta. Även om jag skulle bo här i många, många år skulle jag ha sportgrenar kvar på prövolistan.

På tal om hälsa och näring, bör det påpekas att holländarna faktiskt är långa som flaggstänger. De flesta män är klart kring 190 cm långa, medan det sägs att medellängden för holländska kvinnor ligger precis över 175 cm. Dessutom ser alla här sunda och hälsosamma ut, vilket kan bero på det evinnerliga cyklandet (i Finland borde man lära sig detta) eller så får man bara det intrycket på grund av demografiska fakta - en tredjedel av stadens knappt 200 000 invånare är studenter. När man går på stan ser man därför nästan ingen som är över 60 år gammal. Undantaget är givetvis mitt kvarter, där alla söta pensionärer har bosatt sig tillsammans, långt från studentskrik och larm.

Spreekt u Nederlands?

Jag har varit relativt hjälplös på holländska sedan jag kom, men börjar äntligen få grepp om satsmelodin och uttalet. Mina kurser i holländska börjar nästa vecka och omfattar 9 timmar i veckan. Även om jag redan nu förstår en del talad och skriven holländska har jag ingen aning om vilka förutsättningar jag har att lära mig det på fem månader.

För att göra det riktigt knepigt för mig själv slog jag i ett alkoholdimmigt tillstånd vad om att jag om två månader ska kunna konversera behjälpligt utan att använda engelska fraser. Det här är naturligtvis ett helt galet vad, men man kan ju också se det som en morot. Gezellig!

Det svåraste med holländska är inte att behärska grammatiken eller ordförrådet, utan helt klart uttalet. Det är varken lent som honung eller särskilt logiskt, men hur charmigt som helst. Utmaningen är att inte låta som en tysk. Det tyska uttalet sitter överraskande starkt i ryggraden, och ändå låter tyskarna själva inte som tyskar på holländska.

Det är sällsynt sant om just holländskan att man inte blir förstådd om man uttalar det fel. För då blir det så otroligt fel. Således har jag värmt upp med mina holländska bekanta genom att säga Groningen och Scheveningen ca tusen gånger under alla blöta kvällar. Det är tillfredsställande att öva med en dutchie. Det är uppenbarligen ganska sällan som utlänningar hinner, kan eller vill lära sig det lokala språket här, så ivern att lära ut det är ganska så brinnande. Groningen går bevisligen att uttala utan att man river upp sina stämband - det är bara otroligt svårt i början.

Vimmel i Groningen

De senaste dagarna har varit väldigt intensiva, och ändå är vi bara halvvägs igenom introveckan för utbytesstudenter. Ändå är det mycket som sakta börjar stabilisera sig, inte minst jag själv på min rostiga cykel.

Tidpunkten för att komma till Groningen var ypperlig. Här pågick nämligen förra veckan en performing arts festival som bjöd på parkkonserter och en massa andra evenemang, samt ett väldigt hysteriskt, portabelt nöjesfält mitt på Grote Markt. Skulden för det får vi förvisso lägga på det lokala helgfirandet. På torsdagen firade Groningen Bommen Berend, årsdagen för stadens seger i krigen mot Frankrike 1672-1678.

Nattlivet här är helt otroligt, staden är ungefär lika stor som Åbo, men människorna fyller barerna utan problem och det vimlar av folk på gatorna i kärncentrum dygnet runt. Nattmatskulturen säger mycket om ett land, tycker jag. Här får man friterat kött, frikadeller, korv, och oändligt mycket mystiska flotträtter rakt ur en vägg vid Grote Markt. Man lägger in några slantar, och vips hoppar det ut en munsbit. Som vegetarian kan jag tyvärr inte ty mig till flottväggen.

Det finns en hel del med Nederländerna som jag redan nu verkligen uppskattar, som att kranvattnet är otroligt gott, toaletterna är fräscha och människorna tycker om utlänningar. Barerna stänger när festfolket vill gå hem, och man behöver inte be om ursäkt för att man är kund någonstans. Man kan åka vart som helst med cykel, och i centrum runt Grote Markt finns en zon där privata bilar inte får köra. Det förklarades för mig att cykeln är kungen i trafiken, och det stämmer sannerligen. Däremot är fotgängaren längst ner i ekosystemet. Bäst alltså att vara hjulbunden.