Ja, semester verkligen - från vad? Studier, fest, resor och jobbdödlinjer om vartannat känns aldrig riktigt som ett 9-5-liv, och semesterns funktion blir därför en annan. Fast den är väl lika viktig för det. Det här semesterbeslutet fattades mitt i det yraste och utan närmare eftertanke. Min kroatiska bekantskap från Amsterdam hade som total och övergripande livsfilosofi att aldrig planera någonting och aldrig reflektera över beslut. Det är väl lite väl extremt, men hon har definitivt en poäng. Många gånger är det onödigt att fundera alltför mycket.
Och jo, jag märker att den här tanken återkommer hela tiden i mina inlägg. Men för mig - den yttersta funderaren och överdrivna analyseraren - är det en väldigt viktig insikt. Hittills har det också fungerat överraskande bra. Att låta spontaniteten sitta bakom ratten (huvudsakligen) är en lyx som man kanske inte har längre fram i livet. För mig har den här spontana sidan också varit latent så länge, då jag haft ett brett ansvar över saker och ting, och många plikter och skyldigheter mot andra.
Så beslöt jag alltså i all hast att åka med till de Schweitziska bergen för att tillbringa en vecka där i ett fyrmannasällskap innan jag skulle återvända till Groningen. Det var kanske inte just det här beslutet som på något sätt skulle ha varit så enormt att det fick mig att skriva det här inlägget. Men det kändes så genuint spontant, lite som när man ibland bara stänger ögonen och hoppas man hinner över vägen (varför gör man egentligen så?). Att stanna i Schweitz blev också som en liten mellanlandning före återvändandet - som jag av någon orsak reagerade starkare på än då jag åkte i augusti. Och jag fick lite mera tid med M än de tio yra dagarna i Finland tillät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar