Det blev mer yrt än jag planerat att ordna iväg sig hem över jul, men hemmavisiten var samtidigt långt mer efterlängtad än jag väntat mig. Det är bäst att åka då man allra minst hinner tänka över saker - som till exempel att många goda vänner nu har återvänt till sina respektive hemland. Jag blev lite sur i en diskussion med en bekant som menade att det här ändå är bara tillfälliga vänner och man kommer inte att ha kontakt med dem. Om man tänkte så om alla sina kontakter, bekanta eller nya vänner har man en vacker dag inga vänner. Jag hävdar att ingen relation, oavsett hur ytlig eller tillfällig, kan betraktas som slit-och-släng. Hur man sköter dem och hur aktiva eller djupa de blir är sedan upp till en själv.
I varje fall kände jag mig väldigt välkommen hem. Jag blev mött av en sjungande och färggrann välkomstkommitté på flygfältet, samt två - tror jag - mycket nöjda föräldrar när jag väl kom hem. Julhelgen omringad av två veckoslut bäddade för så mycket firande och yrande att jag knappt alls hann tänka (fast behöver man nu alltid det egentligen?). Julstämningen levererades på ett silverfat, och redan några dagar efter jul kunde jag se fram emot nästa mellanetapp före det nya årets start i Groningen. Schweitziska alperna, here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar