Jag har testat två nya grenar (eller gymtimmar kanske man borde kalla det). Kettlebell och Zumba, båda har fått en bas av hysteriska efterföljare.
Kettlebell var överraskande tungt med en liten vikt, och jag kände att den träningen var riktigt riktigt bra för mig. Övningarna var funktionella och krävde hård corekontroll och arbete av hela kroppen och inte bara isolerade muskler - som man t.ex. under BodyPump får kämpa med att hålla isolerade. Grym muskelvärk i dag, men det var lite svårt att gestalta rörelserna i början. Men när jag fick armarna att göra som jag ville var det faktiskt ganska givande. En givande träning är då man faktiskt gör sitt allt utan teknikkrångel och bristande fokus, tycker jag.
Zumba var inte särskilt medryckande. Jag förstår på den mer sakkunniga E att en bättre ledare kan få timmen riktigt bra. Men tyvärr bekräftade dagens timme bara mina fördomar om att Zumba är för överviktiga tanter som inte riktigt vill göra annat. Det hjälpte inte att instruktören talade till oss som just dylika. Visserligen är det bra att det finns motionsformer för alla sorters personer, och kanske är mitt icke helt brinnande intresse för latinodans en bidragande orsak. Men allt jag kände hela timmen är att jag ville hoppa omkring som en galning och få ut all överlopps energi, men det ska man ju väl inte då man ska göra mysiga salsasteg och vicka på höfterna och vara jätteperky.
onsdag 15 juni 2011
Spydigt värre
Och på tal om sport så inleddes beachvolleysäsongen med ett i och för sig riktigt bra spel, men en så irriterande lagkompis att jag höll på att tappa förståndet. Lite uppfriskande att känna på ytterliga känslor igen, det är länge sen jag har nått så höga irritationsnivåer.
Det gäller alltså karlfolk som inte spelar mycket bättre än jag, men som ändå tycker att det är nödvändigt att ge teknikråd så fort jag missar en boll. Jag är ju medveten om att bollen ska över nätet, hur man ska slå den, och vart man ska sikta. Oftast går bollen dit den ska. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag servade i nätet medan han pladdrade något om att lobba, varefter han tillrättavisade mig med att utbrista "men lyssna först". Öööööh, förlåt - hur kunde jag vara så tanklös att jag servar utan att först få veta vart jag ska serva den?
Detta var visserligen inte det värsta, utan det värsta var att inga andra killar som också missar bollar fick sin behövliga dos av denna underbara teknikkonsultering.
Det var bara det jag ville ryta till om i dag.
Det gäller alltså karlfolk som inte spelar mycket bättre än jag, men som ändå tycker att det är nödvändigt att ge teknikråd så fort jag missar en boll. Jag är ju medveten om att bollen ska över nätet, hur man ska slå den, och vart man ska sikta. Oftast går bollen dit den ska. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag servade i nätet medan han pladdrade något om att lobba, varefter han tillrättavisade mig med att utbrista "men lyssna först". Öööööh, förlåt - hur kunde jag vara så tanklös att jag servar utan att först få veta vart jag ska serva den?
Detta var visserligen inte det värsta, utan det värsta var att inga andra killar som också missar bollar fick sin behövliga dos av denna underbara teknikkonsultering.
Det var bara det jag ville ryta till om i dag.
tisdag 14 juni 2011
En tanke...
En god vän som jag träffar mer sällan nuförtiden fick en grundlig lägesrapport. Sen sa hon något till mig som ingen riktigt har sagt förut: "Du ställer så höga krav på dig själv att det är helt galet".
Något att tänka på.
Något att tänka på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)