lördag 26 februari 2011
tisdag 22 februari 2011
En lättnad mitt i blåsvädret
Det enda inspirerande i pedagogikstudierna just nu är föreläsningsserien om utbildningens historiska och filosofiska grunder. Föreläsaren inledde helheten med den kända humanistiska mantran: Historian är alltid vinklad ur historieskrivarens perspektiv. Det finns ingen neutral återgivning av det förflutna.
Aldrig har det här ändå känts så sant och så påtagligt. Att lyssna på vår finländska skolas utveckling på finska med alla finska uttryck och hela den finska diskursen bekräftade än en gång för mig hur vinklat språket är bara i sig självt. Jag önskar att alla var mer känsliga för detta, men det är en invecklad sak att förstå. Och man orkar kanske inte sätta sig in i detta om man inte är språkintresserad.
Men i vilket fall som helst var föreläsarens utläggingar neutrala, sobra och klyftiga, och ärligt subjektiva, men inte för färgade av känslor (vilket ju brukar tära på trovärdigheten). Ändå är det inte bekvämt att höra någon i sitt hemland hänvisa till finlandssvenskar som "dem" och "deras inverkan" och "den borgerliga eliten". Men faktum är ju att det är sant, de svenskspråkiga i Finland fick utbildning före och mer utbrett än de finskspråkiga. Och de historiska orsakerna bakom dessa tragiska omständigheter förstår vi alla hoppas jag. Finland hade helt enkelt inte hunnit så långt med alla nödvändiga reformer.
All den här negativa atmosfären mot svenskan i dag får mig att sitta som på nålar då känsliga saker som språket i undervisningen diskuteras under våra föreläsningar. Så föreställ dig vilken lättnad det var då den helt finskspråkiga föreläsaren sakligt och ärligt förklarade varför han tycker att svenskan är har varit och är viktig, och att han hoppas att vi lärare för den insikten vidare.
Aldrig har det här ändå känts så sant och så påtagligt. Att lyssna på vår finländska skolas utveckling på finska med alla finska uttryck och hela den finska diskursen bekräftade än en gång för mig hur vinklat språket är bara i sig självt. Jag önskar att alla var mer känsliga för detta, men det är en invecklad sak att förstå. Och man orkar kanske inte sätta sig in i detta om man inte är språkintresserad.
Men i vilket fall som helst var föreläsarens utläggingar neutrala, sobra och klyftiga, och ärligt subjektiva, men inte för färgade av känslor (vilket ju brukar tära på trovärdigheten). Ändå är det inte bekvämt att höra någon i sitt hemland hänvisa till finlandssvenskar som "dem" och "deras inverkan" och "den borgerliga eliten". Men faktum är ju att det är sant, de svenskspråkiga i Finland fick utbildning före och mer utbrett än de finskspråkiga. Och de historiska orsakerna bakom dessa tragiska omständigheter förstår vi alla hoppas jag. Finland hade helt enkelt inte hunnit så långt med alla nödvändiga reformer.
All den här negativa atmosfären mot svenskan i dag får mig att sitta som på nålar då känsliga saker som språket i undervisningen diskuteras under våra föreläsningar. Så föreställ dig vilken lättnad det var då den helt finskspråkiga föreläsaren sakligt och ärligt förklarade varför han tycker att svenskan är har varit och är viktig, och att han hoppas att vi lärare för den insikten vidare.
onsdag 16 februari 2011
South park-insikter
Det är ju bekant att männen bakom South Park sysslar med ganska frän sammhällskritik i form av lämpligt mycket brutalt äckliga och osakliga skämt.
På senaste tiden har serien blivit lite för äcklig till och med för mig... Men jag såg nyligen ett avsnitt som var speciellt bra. Det handlar om att internet försvinner, ingen vet var det håller hus, och ingen kan hitta någon information längre. Det skapas ett internetflyktingläger i Silicon Valley där 40 sekunder internet per dag ransoneras. En typ använder sin ranson för att kolla på ett klipp av en dansande katt. Klockrent! Ungefär lika vettigt som 80 % av mitt surfande.
Det jag älskar mest med South Park är hur dumma de vuxna är. Serien är en djupdykning i enfaldighetens väsen - ett inte helt obekant fenomen för var och en av oss.
På senaste tiden har serien blivit lite för äcklig till och med för mig... Men jag såg nyligen ett avsnitt som var speciellt bra. Det handlar om att internet försvinner, ingen vet var det håller hus, och ingen kan hitta någon information längre. Det skapas ett internetflyktingläger i Silicon Valley där 40 sekunder internet per dag ransoneras. En typ använder sin ranson för att kolla på ett klipp av en dansande katt. Klockrent! Ungefär lika vettigt som 80 % av mitt surfande.
Det jag älskar mest med South Park är hur dumma de vuxna är. Serien är en djupdykning i enfaldighetens väsen - ett inte helt obekant fenomen för var och en av oss.
tisdag 15 februari 2011
Oinspirerande
Jag vill inte sitta på illa planerade didaktikföreläsningar (ironiskt va?) och slösa bort 120 värdefulla minuter av mitt liv tre gånger i veckan. Utan jag vill sitta på bibban med glada nötter och cappuccino och brusvatten och pynja med min Gradu, mitt mest inspirerande tvångsprojekt på länge. Examenspappren hägrar!
Interkulturell kommunikation och allt det där
Det snackas en hel massa bland pedagogerna (och de mer eller mindre mossiga som forskar i pedagogik) om interkulturell kommunikation och kulturförståelse och kommunikativa språkkunskaper och kulturkompetens och... you get the picture.
Det är meningen att språklärarna ska beakta de här sakerna i undervisningen. Det slog mig på föreläsningen att man kanske kunde lära eleverna sådana här saker direkt och inte alltid bara baka in det i föreläsningen? Kanske kunde man förklara för dem att språket bara är en del av kulturen, och det inte är samma sak att tala med en jämnårig på engelska som med en äldre herre. Och demonstrera hur genom dialogövningar eller något?
Kan vara lite väl ambitiöst, men kanske kan jag unna mig lyxen att vara lite idealistisk i det här skedet av mina studier. Kanske kan jag planera en sådan lektion till auskulteringen och se hur det tas emot... och vara beredd på att de ser ut som levande frågetecken.
Det är meningen att språklärarna ska beakta de här sakerna i undervisningen. Det slog mig på föreläsningen att man kanske kunde lära eleverna sådana här saker direkt och inte alltid bara baka in det i föreläsningen? Kanske kunde man förklara för dem att språket bara är en del av kulturen, och det inte är samma sak att tala med en jämnårig på engelska som med en äldre herre. Och demonstrera hur genom dialogövningar eller något?
Kan vara lite väl ambitiöst, men kanske kan jag unna mig lyxen att vara lite idealistisk i det här skedet av mina studier. Kanske kan jag planera en sådan lektion till auskulteringen och se hur det tas emot... och vara beredd på att de ser ut som levande frågetecken.
måndag 7 februari 2011
Att göra i dag
Det är mer tillfredsställande att bara besluta sig för att skippa en föreläsning och i stället sätta sig i datorsalen med sin långa to do-lista och beta av den i lugn och ro med en kopp kaffe. Än att annars bara ha ledigt alltså.
lördag 5 februari 2011
Sanningen om snabba extrakilon
Jag läste en artikel som närmare förklarar det tidigare obegripliga, att man kan gå upp ett kilo på två dagar. Och hur är det på riktigt med det här att man samlar vätska? Och hur kan man gå ner 1,5 kilo på fyra dagar för att man skippade saltet?
Nu kan jag sova lugnt om nätterna, speciellt nätterna mellan söndag och måndag.
Och det är ju klart att vågen inte är den enda hälsomätaren - långt ifrån. Men då man ändå stiger upp på den med jämna mellanrum behöver man alltså nu inte titt och tätt få skrämselhicka, utan kan följa med på längre sikt.
Nu kan jag sova lugnt om nätterna, speciellt nätterna mellan söndag och måndag.
Och det är ju klart att vågen inte är den enda hälsomätaren - långt ifrån. Men då man ändå stiger upp på den med jämna mellanrum behöver man alltså nu inte titt och tätt få skrämselhicka, utan kan följa med på längre sikt.
tisdag 1 februari 2011
Kuddhygien med mera
I USA är det ju redan sedan länge okej att tala om sin psykolog som man talar om sin frissa. Ingen tabu längre. Och varför skulle det behöva vara det egentligen? Alla har vi brister, alla känner vi ängslan eller ångest ibland, och alla är vi lite traumatiserade i smått eller stort... eller så är vi bara irriterade och behöver ventilera med någon neutral part.
Jag tycker att vi på samma sätt behöver en egen fysioterapeut. En person som vi konsulterar för att sova bättre och för att inte ha spända axlar. En som masserar oss och som regelbundet ger oss små ergonomiska råd som inspirerar. En som underrättar oss om att man borde tvätta sina dynor ett par gånger om året. Hur ofta tvättar du din dyna?
Jag tycker att vi på samma sätt behöver en egen fysioterapeut. En person som vi konsulterar för att sova bättre och för att inte ha spända axlar. En som masserar oss och som regelbundet ger oss små ergonomiska råd som inspirerar. En som underrättar oss om att man borde tvätta sina dynor ett par gånger om året. Hur ofta tvättar du din dyna?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)