Jag gillar när eleverna frågar om grejer som inte hör till lektionsstoffet. Om till exempel livet och val som man gör. I dag undrade en om vi under hela vår skolgång gick omkring och ville bli lärare och tyckte det verkade jättesiisti. Det frågades också hur vi kan vara så intresserade av så tråkiga saker. Ja, det kan man ju ibland fråga sig.
Det har också frågats
- om jag tänker gifta mig och vad poängen med det är
- varför man måste kunna något annat språk än finska
- varför man måste kunna något då allt finns på Wikipedia
- varför jag knaxar axlarna och om jag vet att brosket mjuknar av det
- hur någon kan orka gå på fortbildningar
- om jag har en pojkvän (efter noggrannt övervägande av den frågvise blev gissningen "nej")
- hur det är i Rumänien
- om jag vill komma hem till eleven i kväll
- om jag är släkt med Miklu Forssell (ca 15 ggr)
- om jag var på Nosturi i fredags
och mycket, mycket mer...
Bland de närmsta kollegerna tycker vi väl i alla fall att den som frågar får svar. Åtminstone någon sorts svar.
1 kommentar:
när jag vikarierade i Veikkolan yläaste typ en månad fick jag samma frågor:
- ope, onko sulla aidot nikeit? (syftande på mina lenkkaren)
- ope, sulla on ihana huppari (den klädde jag inte mera på mig efter detta)
- ope, tiedätsä edes mikä on facebook?
- minkä takia sul on näin tylsä ammatti vaikka sä oot noin nuori?
- hei ope, ootsä yhtä bimbo kun ne meidän muut sijaiset.
Skicka en kommentar