Jag gillar bokhyllor

Bokhyllor är fina. De är viktiga möblemang. Jag dömer en person efter hans eller henns bokhylla och vad som finns i den. Inte strängt, men ändå.

Nu har jag som sagt äntligen riggat upp en vettig bokhylla här hemma, och bifogar här en bild på den, så kan ni döma mig om ni så vill. Jag har färgordnat skönlitteraturen som mamma, för att jag tyckte det såg så bra ut hemma hos parenteserna. Vid tillfälle ska jag färgordna också facklitteraturen.

Jag lägger också en bild med en till bokhylla som jag tyckte var fin. Den är kompakt, attraktiv och harmonisk, som bokhyllor ska vara.

Dagens utmanande text

Vi talade om antikens litteratur idag. Då läser vi förstås ur Odyssén och pratar om Sapfo, den antika kärlekslyrikens mästar(inna). Jag (och moddaboken) väljer då att fokusera på den här sinnliga dikten i översättning av Emil Zilliacus:

Gudars like...
Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mittemot dig kan sitta, han som
i din närhet lyss till din kära stämmas
älskliga tonfall

Och i ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten,

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor,
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.

Hur tror ni de sextonåriga unga studerande reagerar då man tillsammans analyserar detta? Som många kloka säger om konst eller om att utvecklas: "inte kan det alltid vara bekvämt!".

Vissa saker kan man få för pengar

Det kändes som att det var dags att skriva en lista. Jag är en vän av listor. Och det här blir ingen önskelista till jul utan en lista på saker jag önskar att jag kunde unna mig eller ha i all evig framtid:

- massage en gång i veckan
- dyrt salongschampo
- mango i fruktskålen och macadamianötter i morgongröten
- sånglektioner
- prenumeration på hesari
- organiskt tillverkade ostar från små gårdar
- gott kaffe på jobbet (kanske en omöjligthet?)
- discovery channel
- södernresa varje vinter
- nyårsresa varje nyår
- personlig fysioterapeut
- livstids prenumeration på est elle
- en örtträdgård som inte dör till hösten

Och det finns ju nog annat i mitt liv också. Men vet ni - en del av dessa inköpbara saker tänker jag faktiskt unna mig denna höst. Hur ser din lista ut?

Körglädje

Höstens konsertprojekt med kören var nog något helt nytt, i synnerhet för denna dåliga skådis med tio lyrår på nacken. Men att få göra något annorlunda var så fräscht, och man lärde sig en hel del om sig själv och sin scenvana (eller brist därpå).

Att vi bland annat läste dadaistiska texter var utmanande för att dadaistiska texter är så fruktansvärt fula. Det är liksom idén. Det gör nästan ont att uttala orden. Idén är att det inte finns någon idé, och att det inte ska vara som vacker ordkonst. De facto ville ju dadaisterna inte göra konst över huvudtaget, de var emot konst. Men tyvärr är det de gjorde i allra högsta grad konst, haha.

Så här skriver jag om konserten på körens blogg.

En annan favorit var texterna ur Yoko Onos Grapefruit (1964).

Komedikväll

Svenskis levererade! Njöt ikväll av en äkta Shakespeare-komedi. Det var så skönt att se hur väl humorn fungerar än idag. Han förtjänar sitt rykte, den mannen (om det alls var han?). Men som det sägs, varför konspirera då vi ändå inte vet vem han är. Shakespeare är bara ett namn för oss. Som vi alla i och för sig, innerst inne, frivilligt eller ofrivilligt, föreställer sig att hör ihop med Joseph Fiennes välskapta kropp och fejs.

Belöning

Jag fick idag belöning. Belöning i sifferform. Jag önskar det på riktigt kunde säga klirr då lönen för mödan kommer in på kontot. Jag har väl aldrig sett mig som en materialist, men det är något i en stabil vardagsekonomi som gör mig lycklig just nu. Och kanske är det helt okej? Jag har inte haft en stabil vardagsekonomi sedan...någonsin.

Det är en vacker tanke att jag växer och utvecklas och har privilegiet att jobba med det jag gör, och jag lever väldigt långt på den. Jag älskar att jag får handskas med liv, språk kultur, texter som informerar och kanske till och med berör, människor som växer upp och till sig. Men just idag kändes det bara så jädrans viktigt att få lön.

En bild säger allt

Ungefär så här har jag känt mig under de senaste tre veckorna:

Men imorgon vaknar jag klockan 9, knäpper på kaffekokaren och sätter mig ner och jobbar på min egen soffa, i mitt eget hem, och låter mig inte distraheras av tusen saker. I övermorgon vaknar jag klockan 9 och gör ingenting. Åtminstone ingenting som går att planera in idag.
Från xkcd.com.

En pust av Shakespeare

Under mina superinspirerande studieår på engelsk filologi hörde nog Shakespeare-kursen till en av mina favoritupplevelser, kanske var den till och med den bästa någonsin i en undervisningssituation. Jag skrev sedan ett prosemi om översättning till svenska av Shakespeares verk och blev om möjligt ännu ivrigare. Och det är jag, som vi vet, inte ensam om i världen.

Men nu har jag gå tillbaka till Shakespeare, eftersom jag envisas med att ta upp honom då jag undervisar teaterns historia för gymnasisterna, fastän jag borde fokusera på inhemskt och nordiskt. Men jag envisas för att han är lättare att sälja, kort och gott. Och nog är det väl en obligatorisk del av allmänbildningen att veta vad världens kändaste monolog på riktigt handlar om?

Jag har också haft turen att få två (typ) frilansuppdrag som berör Shakespeares pjäser. Det ena tog jag inte emot, och det ångrar det än idag. Jag ombads diskutera språk i och översättning av Shakespeare med en grupp teaterstuderande. Men eftersom jag hade grymt bråttom då och är en hopplös prestationsgalning tackade jag nej. Det är inget man hafsar ihop precis.

Men trots allt detta intresse har jag missat ett klipp på Youtube, som jag idag surfade in på av en händelse. Jag blev så glad, så glad. Jag råder alla mer och mindre intresserade att klicka här och lyssna när författaren till min inträdesbok till engelsk filologi pratar Early Modern English, så som det i verkligheten uttalades. Vi lärde oss det schematiskt, men aldrig har jag hört någon tala det som om det vore vilken regional dialekt som helst.

Tidsresor på jobbet

Skolan firar hundra år och varje dag denna vecka blir ett anakronistiskt undervisningsexperiment. I morgon får eleverna stå upp så de svarar på en fråga och kalla läraren för magister eller fröken. Väggarna är förstås tidsenligt tapetserade med lämpligt material.

Så här såg första sidan i HBL ut söndagen den 30 juli 1938:

...

Som Lovis säger i Ronja Rövardotter: "Vi föds, och vi dör. Så har det alltid varit."

En favorit bland konstformerna

Kvällens kulturdos bestod av Viirus senaste produktion "Det lystna landet", som jag har tänkt se länge. En teaterpjäs kan antingen vara grymt stimulerande, eller också kan den utsätta publiken för den grymmaste sortens tristess. Fast när jag tänker efter har jag inte känt mig uttråkad i en teatersalong sedan gymnasiet. Ikväll var jag minsann inte uttråkad.

Kvällens pjäs var i början obegriplig, men som nästan alltid är fallet med teater så faller saker och ting på plats. Det är när man fått hela paketet som det kan börja sjunka in. Det skönaste med teater att man kan göra helt sjuka saker på scen, som film helt enkelt inte tillåter. Och det viktigaste med mången konstform är, tycker jag, att man släpper tanken om att man måste förstå författarens eller konstnärens avsikt. Intentionalitet är sällan så relevant som vi tror, och det finns inga hemliga, gömda budskap och koder som publiken utmanas att tyda. Konst får betyda precis vad som helst för dig, och det är genom reflektion och diskussion som fler och mer intressanta tolkningar kan stiga till ytan. Det här är min övertygelse, många är av annan åsikt.

Jag läste också om två recensioner i Hbl och Helsingin Sanomat, som också de var mer eller mindre obegripliga innan man sett pjäserna. Tur att man inte är recensent. Hur ska man sammanfatta två så intrycks- och uttrycksfulla men samtidigt absurda pjäser. Det är spännande att se hur olika de båda recensionerna är.

Dikter och dylikt

Jag har satsat väldigt mycket på textkompetens och skrivande i moddakurserna nu, och som ny lärare har jag känt mig lite mer osäker då jag har läst litterära texter med eleverna. Jag har känt mig både rostig och cynisk - det har känts svårt att få med eleverna. Jag har frågat mig om inte litteratur är så subjektivt att det känns lönlöst att dela känslosamma upplevelser med eleverna. Plus att jag dessutom ibland känner mig ganska privat där framför klassen. Nu har det här lite börjat släppa och jag vågar lämna ut mig själv lite mer. Man måste vara lite löjlig ibland för att vara människa för dem. Och som man så klokt säger: "Moka on lahja".

I min moddakurs om finlandssvenskhet tog jag ändå tag i det här med dikter en gång för alla. Och det blev snabbt klart att jag oroat mig helt i onödan. I de här större grupperna får eleverna stöd av varandra, och de kommer med de mest träffsäkra (om än något naiva) observationer och tolkningar. Men det är deras rätt att vara lite naiva.

Så blev våra läsningar av "tråkförfattarna" Topelius, Diktonius och Södergran plötsligt förvånansvärt insiktsfulla. Och eleverna lyste upp på ett sätt som påminner mig om det centrala jag lärde mig förstå under litteraturstudierna: De här texterna handlar verkligen om livet. Så det är kanske helt orättvist att anta att fakta och sak är lättare för dem, och att det är svårt att läsa dikter. Jag glömmer att de faktiskt inte är lika cyniska som jag.

Tack Apple!

Jag blev så inspirerad av den här videon att det är riktigt hemskt. Nu har Apple vunnit mitt hjärta, och jag inser att men skeptiska inställning till iPadden då den kom ut var helt förhastad. Videon handlar alltså om nya elektroniska läromedel för iPad, som i och för sig bara finns på engelska tills vidare. Men de ser helt otroligt saftiga ut, och om jag var elev skulle jag bli lycklig av en sådan.

Men men:et kommer här: Hur kunde den här tekniken anpassas till språk- och litteraturstudier? Det är bara så mycket du kan göra för att visualisera ett grammatikparadigm eller en dikt, eller en roman för den delen. Kan någon otroligt begåvad och kreativ person få detta att hända, eller kan Apple ta mig med i teamet för att utveckla den produkten (begåvning eller kreativitet ej garanterad, men nog engagemang).

En gammal vän

http://xkcd.com/731/

Det här är en bild som gav mig inspiration under det sista graduhalvåret, under vilket jag arbetade i tätt samarbete med min visserligen långlivade men fruktansvärt enerverande, tröga laptop. Den nådde en aktningsvärd ålder på 7 år.

Som bakgrundsbild hade jag lagt in denna genialiska xkcd, som fungerade som en daglig påminnelse om att vi inte alltid orkar se efter vad som finns under ytan. Vi bestämmer oss för hur det ligger till, och så agerar vi enligt det. Alternativt säger den här webbcomicen: Var inte så jädrans negativt inställd!

Ps. Och så tycker jag om dess färger.

Nyårslöften

Nyåret är firat och mottaget! Välkommen - året då jag ska vara i mitt livs bästa skick (bara hostan ger vika först).

Några andra mål för året:
- en längre resa (till obesegrad kontinent)
- en halvmaraton
- en trygg personlig ekonomi
- ett nytt hem

Och så till två viktiga nyårslöften som avgavs under alkoholpåverkan men ändå borde gå att uppfylla. För som vi så utförligt diskuterade under kvällen är nyårslöften helt poänglösa om de är för svåra eller tidskrävande, eller på något sätt tröskellöften. Det ska vara fråga om enkla saker i vardagslivet som kanske gör ens liv lite lättare.

Jag har ett sådant konkret och okomplicerat löfte, och ett svårt.
1. Jag ska tid att läsa mera och verkligen njuta av det.
2. Jag ska sluta oroa mig för sådant som jag ändå inte kan göra något åt eller påverka. Även sådant som jag kan påverka ska jag oroa mig mindre över. Lättare sagt än gjort - vi får se.

Jag tycker också om E:s tanke om ett övergripande tema för varje år. Man väljer något generellt man ska fokusera på i sitt pysslande och sysslande - något som går att tillämpa i smått som stort.

I mitt fall kunde det vara just detta - att inte tänka på vad som kanske kommer emot i framtiden utan bygga upp energi i stället.

Wrapup för den fördjupade litteraturen

Mitt mål i den här kursen var att diskutera och ge elever insikter i följande teser som tillsammans bildar kärnan för mitt sätt att närma sig litteraturen. Och det är väl i brist på andra förslag den jag måste utgå ifrån då jag tillämpar läroplanen.

- Vi får genom litteraturen (läs-)erfarenheter och kunskap som annars inte är tillgängliga för oss, och detta gör oss till klokare människor (sen kan man diskutera om det för alla verkligen är ett viktigt mål att bli klokare)

- Litteraturen avspeglar den tid vi lever i, och det är främst tack vare litteraturen vi vet något alls om människan som varelse, förr och nu.

- Det spelar ingen roll vad upphovskvinnan vill förmedla med sin dikt, roman, tavla, novell, pjäs, sång, det viktigaste är vad vi som individer får ut av den i form av upplevelser och insikter. Men för att få ut mer behöver vi diskutera, kritisera, granska och ställa frågor.

Relativt enkelt, tycker man? Inte, då gruppen består av elever med så olika attityder och intresse för ämnet. Men på basis av provsvaren och efter min känslogallup* (som tyvärr snart riskerar att bli överanvänd) inser jag att kursen inte var helt misslyckad. Det gör mig glad.

* Eleverna stänger ögonen och markerar då jag undrar vem som har fått minst en större insikt under kursen.

Digital poesi

Inom ramen för mitt "inspirera de oinspirerade"-projekt i litteraturkursen ville jag diskutera poesin på bredden snarare än att komma dragande med ytterligare en Södergran-dikt*. I själva verket finns det en massa experimentell poesi som drar nytta av de medier som vi har fått tillgång till under de senaste 20-30 åren.

Egentligen är det konstigt att det inte finns mer visuell och digital poesi. I synnerhet på svenska är det ganska skralt med utbudet. Kanske beror det på att de formerna kräver en viss kompetens i animation och ljuddesign, och många traditionella poeter trivs kanske ändå bäst med penna, kaffekopp och anteckningsblock.

I varje fall är idén i digital poesi att texten flyter ihop med en visuell dimension, dikten är en bilddikt i traditionell mening, men en rörlig, animerad sådan. Utöver det kan man föra in ljud och musik som extra element. Det kan handla om dikter som läses upp till en animation, eller texter som bara presenteras genom bild och rörelse. Det blir ganska spännande och kittlande, tycker jag. Stämningen kan man heller inte klaga på i denna ganska intressanta digitala dikt av Michael Koly. För historieskrivningen kan det berättas att eleverna inte alls förstod eller tyckte om den här formen av poesi.

*Södergran är härlig, men inte för 17-åringarna.

Mer talang

Jag måste (=har äntligen en orsak att) på tjänstens vägnar ta in lyriken i mitt liv igen. Man kan definitivt säga att det har varit passivt på den fronten på sistone. Jag gick in för att ta reda på vad Justin Vernon egentligen sjunger i den nedan nämnda sången Beth/Rest, och stötte så på en förunderlig text. Inga nödrim av typen love - heaven up above här inte. Bör smältas.

Mer holländska

Här fortsätter mina skriverier om det holländska språket, som jag vid det här laget är störtförtjust i. För så många som läst tyska, svenska och engelska ser det ut som ett knäppigt lillabrorsspråk eller som en salig germansk sillsallad, och åtminstone det senare stämmer. 21 miljoner människor talar språket - det är komplett, mångsidigt och nyanserat, och lika "besudlat" av utländska lån som våra egna språk.

I holländskan sitter utländska lån ganska bra, och de anpassas gärna också så mycket som möjligt i fråga om stavning och uttal. Men holländskan har också gett t.ex. svenskan och engelskan en hel del ord, främst under den holländska Golden Age kring 1600-talet, och främst maritima eller konstrelaterade ord. Några exempel är orden bom (eng. boom), boj (eng. buoy), kölhala (eng. keelhaul, holl. kielhalen), jakt (eng. yacht), men också engelskans smuggle, pump, skipper, dike och landscape är holländska lån. Man skulle heller inte tro att booze, cookie eller waffle lånats från holländskan. Om ordet yankee tvistar de lärda, men en populär teori är att det kommer från det holländska Jaan Kaas (Janne Ost), vilket man förr i världen kunde betrakta som ett skällsord (om man kallade mig Sandra Ost hade jag inget att säga till mitt försvar).

Vänder man på slanten så har holländskan också en hel del lån som jag tyckte var överraskande i början. Till exempel använder holländarna inte det germanska gåva (jfr danskans gave eller tyskans geschänk, utan har lånat från franskan och ger istället en kado (jfr fra. cadeau). De använder gladeligen tyskans sowieso och überhaupt (trots att tyskan inte i allmänhet lockar), och ska man välja ris eller nudlar på sin asiatiska restaurang är det helt vedertaget att tala om nasi eller bami (goreng). Jag minns aldrig vilken som är vilken.

Men den oändliga mängden faux amis är nästan mitt favoritområde i den här soppan av besläktade ord som lånats fram och tillbaka. För holländaren är pas ett (bank)kort, en kaart en biljett, och en biljet en sedel. Och till slut måste jag nämna ytterligare några favoritord: schilderij 'bild, målning, skildring', rooster 'tidtabell, läseordning' och tussendoortje 'mellanmål' men bokstavligen "en liten där emellan".

Biblioteket kallar

Så här i början av den andra terminen har jag och de flesta av mina vänner vaknat upp till vissa insikter gällande studierna. Här i landet studerar man verkligen hårt, och bedömningen av essäer och tenter är oerhört strikt, också vid humanistiska fakulteten, där man ofta gör mindre konkreta och mer kvalitativa bedömningar av studieprestationerna. Det råder en viss konsensus om att undervisningen inte motsvarar prestationskraven, men det får man leva med. För mig själv innebar studierna här vid RUG den första närapå-underkända prestationen i mitt liv som universitetsstuderande. Hälsosamt också det.

Därför har jag beslutat mig för att verkligen gå 'the extra mile' denna termin, och så får jag se hur långt det bär. Kurserna jag har valt är omfattande och tidskrävande, men ack så intressanta. Det ska bli nederländsk konst och litteratur, lite mer nederländsk kultur, engelsk litteratur (ska sluka 12 klassiker denna termin), popmusikanalys, och lite gender studies. Speciellt ivrig är jag över musikkursen. För värdet av 10 ECTS får jag bekanta mig med diskursen kring 1900-talets populärmusik - allt från Rock 'n' Roll, Punk och Hip hop till Jazz och Electronica. Vi behandlar genretänkandet, de tekniska innovationerna som ju ofta är avstampen för nya stilar, subkulturer som hör till musiken och det politiska perspektivet. Vilken lyx att få förvandla en fritidspassion till studiepoäng!