...alltså egentligen räddar Cokis världen!

Nu bombarderas vi av dokumentärer, reklamer, webbföreläsningar om hur isoglukos förstör våra liv och gör oss feta, och visst fan är det skrämmande. Jag har börjat snegla argt på läskautomaten i korridoren i skolan där jag jobbar, och känner mig dödsskyldig då jag ibland köper mineralvatten ur den då rättandet känns som tyngst.

Här kan ni dock se en snitsig video som berättar att Coca-Cola Company i själva verket räddar världen genom att utbilda, genom att föra samman människor, genom att erbjuda 180 olika alternativ och massor lätta sådana. Allt presenterat till en fantastiskt cornig jingle komplett med barnkörsång och eskalerande stråkkomp. Så där ser ni! Cokis är the good guys!

Fast tyvärr är det kanske inte så (vem vet nuförtiden, alla vill bara göra business och om man lite ljuger på paketet och blandar in hästkött så är väl ingen större skada skedd?). Kanske Coca-Cola, som galjonsfigur och/eller välförtjänt syndabock för hela läskindustrin, hellre skulle ha gjort en sådan här video:

Förr var trenden fettskräck, nu sockerskräck, och jag bara väntar på att trenden ska bli fokuserat på the dos i stället för the don'ts. Men "måtta med allt" är så fruktansvärt osexigt att ingen någonsin kommer att orka med det ens nära på så mycket som med denna sockerhysteri. Men det ändrar inte på det faktum att jag tycker att användning av läske- och energidrycker kräver för stor medvetenhet och kunskap för majoriteten av oss att klara av. Lite som med alkohol. Och ändå är det ju inte kärnfysik.

Vissa saker kan man få för pengar

Det kändes som att det var dags att skriva en lista. Jag är en vän av listor. Och det här blir ingen önskelista till jul utan en lista på saker jag önskar att jag kunde unna mig eller ha i all evig framtid:

- massage en gång i veckan
- dyrt salongschampo
- mango i fruktskålen och macadamianötter i morgongröten
- sånglektioner
- prenumeration på hesari
- organiskt tillverkade ostar från små gårdar
- gott kaffe på jobbet (kanske en omöjligthet?)
- discovery channel
- södernresa varje vinter
- nyårsresa varje nyår
- personlig fysioterapeut
- livstids prenumeration på est elle
- en örtträdgård som inte dör till hösten

Och det finns ju nog annat i mitt liv också. Men vet ni - en del av dessa inköpbara saker tänker jag faktiskt unna mig denna höst. Hur ser din lista ut?

Semestern börjar!

En semesterresa bakom, en kvar och nu några veckor ledigt. Visserligen med lite jobbdagar här och där, men ändå. Min första semesterdag i Finland kunde inte ha avslutats bättre.

Mina tankar om yoghurt

Jag fortsätter med proteinsnacket. Valios Profeel har ju gett ut en ny serie produkter som ser ut som proteinprodukter ska. Grälla färger och fetstilta versaler med kroppssilhuetter som logo. Problemet är bara att produkterna kanske inte är så jättefantastiska. Proteinyoghurten har lanserats som en yoghurt med extra mycket protein ("dubbelt så mycket som i vanlig yoghurt"). Men vill man ha en naturligt proteinhaltig syrad mjölkprodukt kanske man väljer kvarg? Proteinyoghurten har dessutom inte ens lika mycket protein som kvarg har. I stället har den mindre kolhydrater än vanlig yoghurt men fortfarande tillsatt socker. Kolhydraterna i osötade mjölkprodukter är goda kolhydrater som ska finnas där. Och vi ska ju äta kolhydrater. Det vill säga, produkten är helt poänglös och bara en illusion som vi ska köpa. Man tillverkar en konstgjord produkt vars syfte redan är fyllt av inte lika konstgjord produkt.

Dessutom är den inte god.

Kan inte yoghurt få vara yoghurt, och så äter vi alla det vi vill ha för att det är gott eller för att vi just då behöver proteiner?

En bild som talar för sig själv

Den här bilden kunde jag inte låta bli att publicera. Som någon så klokt sa: Vi ska inte dricka vårt socker.

Lånad från http://www.naturanna.fi/

Och på tal om proteiner...

...så rekommenderar jag alla proteinhungriga att införskaffa lite Skyr, som tillsammans med Björk och Sigur Rós är det bästa som kommit från Island. Så låt oss stödja deras ekonomi och köpa av denna ljuva syrade mjölkprodukt. Faktiskt innehåller den naturella versionen hela 11 g protein/100 g, de sockrade och aspartamsötade smakerna lite mindre. Aspartam är för övrigt inget att rekommendera, men det är en annan historia.

Bilden lånad från skyr.fi.

Proteinåldern

Efter mina snart 16 år som vegetarian (de första tre kan man räkna som gradvis övergång med några bitar kyckling som undantag i kosten) har jag tagit ett moget beslut. Jag av min kloka mor blev ombedd att läsa på då jag var fjortis och ville bli vege, så att jag skulle veta vad det i värsta fall kan ha för konsekvenser. Jag har visserligen valt min kost mer eller mindre medvetet från sen dess, men jag omkalkylerade häromdagen och fick se sanningen i vitögat - jag får inte riktigt tillräckligt och tillräckligt mångsidiga proteiner, i synnerhet inte utan att äta massiva portioner av allt. Och så äter jag, dumt nog, den näringsmässigt urusla skolmaten varje dag. Proteiner och vissa fetter är ju de främsta livsviktiga byggstenarna som kroppen inte kan ersätta med något annat eller producera själv utan råvara.

Så en kvinna i min storlek behöver ca 60 gram per dag för att bara vara och upp till 110 gram per dag om jag tränar (0,8-1,5 gram per kilo kroppsvikt). Det är inte särskilt tröstande att det mest proteinhaltiga jag kan tänka mig äta som vege, nämligen den royala raejosten, ger mig 23 g per 200-gramsburk. Fyra sådana per dag alltså. Men allt får inte vara från samma källa.

Så som sagt kom jag fram till att det äntligen är dags att trotsa vissa fördomar (om att proteintillskott bara är för muskelberg och muskelbergswannabes) och köpa ett proteintillskott. Jag valde naturellt vassleprotein efter en lång diskussion med försäljaren i Forums hälsobutik. Orsakerna var flera, men vassleproteinet har den bästa uppsättningen och balansen av aminosyror. En annan fördel är att produkten inte innehåller något annat än vassleprotein extraherad ut mjölk. Så hej, nya proteinrika liv! Jag är nyfiken på vilka effekter det kan ha, i synnerhet på koncentrationen och eventuell mental trötthet. Något muskelberg lär jag i alla fall inte bli, så bäst att satsa på knoppen.

Den skrämmande förpackningen.

Nya beroendeförhållanden

Jag måste bekänna en guilty pleasure. Jag ser på realityserien Jutta ja superdieetit på ruutu.fi. Längtar efter varje nytt avsnitt. Det handlar om en kvinna som är personal trainer och själv tävlar i grenen body fitness, ett steg mindre än bodybuilding. Grenen går utt på att träna fram väldefinierade muskler och en så låg fettprocent som möjligt. Men utövarna är ändå på något sätt kvinnliga. Jag skulle inte själv vilja se ut så, men det är intressant hur jag under seriens gång har börjat tycka att den muskelhalten faktiskt på sitt sätt är ganska snygg. Galet!

Serien är också förankrad i vanliga människors liv, för man får följa med andra som har diverse mål och som tränar med Juttas team. Lite träningstips får man också, en del gammalt och en del inspirerande nytt. Inom mig bubblar det och jag vill skrika "PROJEKT", men samtidigt försöker jag släppa kontrollen inom diverse livsområden och motstår. Jag är väldigt nöjd med mitt skick på det stora hela, men vissa saker kunde man intensifiera inför sommaren, främst vad gäller kondisen. Därför att det är bra att ha mål i livet. Halvmaraton 2013. Om jag skriver det tillräckligt många gånger kommer det att hända!

Ett roligt bonus med serien som måste nämnas är det ofantligt stora muskelberget Bull som ser ut som något slags djur. Jag får nästan ont i ögonen då han finns i rutan.

..och en överraskande konsekvens

Den ofrivilliga kulinariska upplevelsen hade två otippade följder:
1. Jag mådde bara underligt, och det blev aldrig någon pizza
2. Köksan vars fel detta var och som fick en alldeles vänlig och saklig reprimand av undertecknad, tycker numera öppet illa om mig (av hennes blida utstrålning att döma).

Det hela påminner mig om gången då jag fick mull i min champinjonsoppa på Unicafé (har jag någon märklig dålig matkarma?), men då blev jag åtminstone generöst kompenserad med ett sakligt reklamationsbrev, en kopp kaffe och gratis efterrätt.

Bara för att något är offentligt upphandlat betyder inte att tjänsterna inte skulle kunna hålla kvaliteten. Jag vet att det är tungt och allt det där. Men det handlar inte så mycket om misstaget självt, utan hur man tar responsen.

En ofrivillig kulinarisk upplevelse

I ett klarhetens ögonblick motstod jag frestelsen att spy ut ärendet nedan på det mer öppna forumet fb och väljer i stället att skriva ett inlägg i hopp om att det ska föra med sig någon slags katharsis-effekt.

I dag var alltså första gången sedan år 1999 (Naurava Nakki-Incidenten i regi av två äldre och förståndigare vänner som hänsynslöst missbrukade sin sociala makt(offret dock delvis frivilligt att ta en tugga på grund av alkoholrus)) som jag har blivit lurad att äta kött. Denna gång av de onda köksorna som planterade en vanlig lasagne i vegebassängen. Annars ser man ju nog skillnad på vegetarisk mat och köttmat, men:
a) Palmia får även lasagen att se ut som en hopplös sörja, och
b) sojan som används i vegematen i skolan är tyvärr gjord för att imitera kött, vilket den gör i smak och utseende. Endast konsistensen ger klara svar.

Nåväl, intet ont anande tar jag en portion på tallriken, eftersom jag litar på skyltning, och kväser mina misstankar genom att kontrollera med köksan. Efter några tuggor inser jag att mina farhågor är sanna, och får bekräftelse då kollegan kommer in med en "läcker" vegelasagne i ställe för denna mulkvistversion som sladdrar omkring på min tallrik.

Jag har alltså mumsat i mig ett obehagligt halvfabrikat där svinets klövar och tryne och knorr mosats ner i en köttkvarn - och lite färg fulländar looken. Nu återstår det stora nöjet att se om och hur mycket jag kastar upp, då min mage får tampats med att bryta ner köttproteiner efter 15 års paus (korvincidenten undantagen).

Och igen, ta inte mig fel kära köttätare. Ni får hjärtans gärna äta allt kött ni vill. Men jag vill inte ha något, för att jag helt enkelt inte tycker om det. Och nu när jag fått i mig lite så gråter jag inte över svinets öde som jag ändå inte kunnat påverka, utan surar helt själviskt över mitt eget kommande illamående.

Överraskningar i skåpet

Jag ska flytta om senast fyra månader och har därför startat projektet "tömma torrskaffningsskåpet" i god tid. Ändå vet jag att det kommer att bli bråttom. Men om jag bara lite rubbar på vissa matvanefördomar så fixar jag det säkert. Allt ska ätas upp, så man får vara kreativ. Som experimentell vegetarian har jag dessutom en massa underliga frön, flingor och flarn i skåpet. Men jag vet innerst inne hur okreativ jag i själva verket kommer att vara.

Dagens lyckliga val var att koka mannagrynsgröt till kvällsmål, då middagen blev lite hastig. Gröten smakade barndom och vinterkväll. Rekommenderar.

Wow, vilket hemmafruinlägg det här blev!

Hälsofunderingar

Det har varit lite si och så med hälsan ända sedan början av september, då ett helvete av 14 veckors mykoplasma bröt ut. Jag har långsamt drivit in i ett vardagsmående som inte är på en nivå som jag kan acceptera. Dålig kost, alltför mycket socker och motion bara i form av promenaderna till jobbet och en enstaka hotpilates här och där, samt den mest enträgna hostan i mitt hela liv har gjort vardagen seg. Alltför seg, då det kännbart påverkar min psykiska spänstighet.

Det galna är att man inte märker hur stor skillnaden är före man är tillbaka på rätt spår. Nu efter ringa 30 timmar utan sockerpeakar och efter ett enda autistiskt träningspass i lågt tempo är jag som pånyttfödd. Lämpligt i tid före det riktiga rövarlivet börjar. Men man får poäng för att försöka. Rekommenderas!

Mexikansk himmel

Höstlovet, slutet på min första period som moddalärare, eller kanske bara vanlig onsdag, firades på Café de Nopal på Lönnrotsgatan. Ryktet berättade att det var fråga om en av stans nu just bästa restauranger så förväntningarna var höga.

De två hoppfulla vegetarianerna hade ändå aldrig förväntat sig att stiga in i ett mini-Mexiko där servitörerna talar spanska med en även om man inte kan tala tillbaka. När maten serverades blev vi tvungna att sluta diskutera för att smälta synen. Lite labilt och känsligt blev det till och med, så underbar var maten. Fjorton bagis kostade dagens vegemat, en kakbit för två, och två koppar kaffe.

Möhippeminnen

Jag var på möhippa i lördags. Jag gillar möhippor! Som tur blir det många av dem denna vår. Just den här var lätt att smälta in i trots förseningen, och den var på något sätt äkta till stämningen. Programmet matchade hjältinnan L. Det är kanske det viktigaste i en möhippa skulle jag tro, att det inte blir överdådigt, bråttom och opersonligt.

Förutom allt det där allmänna trevliga nådde man under kvällen flera höjdpunkter värda att nämna:
- Simma med uppblåsbar palm
- Snapsa till maten
- Se sitt första kycklinghjärta
- Se L få en mycket uppskattad serenad av akademarpojkarna*
- Ladda upp med Samlagspartiets egna kådisar vid tre smeders valstuga
- Skråla till "Du e vad du e" från Hype på efterfesten. Ni får säga vad ni vill men det är en fantastiskt bra poplåt

*Efter så många år av inside fun som man inte kan förklara är det bara så fint att ibland få dela med sig av körkulturen och inse hur mycket sången uppskattas

Sanningen om snabba extrakilon

Jag läste en artikel som närmare förklarar det tidigare obegripliga, att man kan gå upp ett kilo på två dagar. Och hur är det på riktigt med det här att man samlar vätska? Och hur kan man gå ner 1,5 kilo på fyra dagar för att man skippade saltet?

Nu kan jag sova lugnt om nätterna, speciellt nätterna mellan söndag och måndag.

Och det är ju klart att vågen inte är den enda hälsomätaren - långt ifrån. Men då man ändå stiger upp på den med jämna mellanrum behöver man alltså nu inte titt och tätt få skrämselhicka, utan kan följa med på längre sikt.

Himmel bland nötterna

Jag dragit mig för att gå in den här butiken i fruktan om att jag ska köpa och äta mig fördärvad. Men i dag kände jag mig värd ett besök... och ur spårade det. Mums.

En fredagssimtur

Jag fick täsmähimo på den där speciella slappa utmattningen som man bara känner efter en ordentlig simtur och obligatorisk efterföljande bastu. Jag insåg att jag inte har simmat i simhall på två hela år, så det var på tiden.

Så enkelt är det att fira världens skönaste fredag. Man tar en god vän, en simtur, en basturunda och så äter man gott efteråt och dricker vin. Det ligger något mervärde i den där promenaden hem i vintervädret med helt mosiga ben, vått hår under pipon, och lite klordoft i näsborrarna. Trots det är simning nog så pass monotont att jag inte skulle göra det många gånger i veckan, som jag på gymnasiet gjorde.

Morgonmål

Akta er, jag tänker kanske bli en av de där som redogör för vad de äter på facebook eller bloggen. Eller sen inte. Men jag vill i varje fall säga att jag äter världens godaste morgonmål här, gröt med färska blåbär plockade med möda, ryggont, och myggbett, av mig själv. Gröten är kokad på stora havregryn i minst 20 minuter, och får bli härligt klibbig och lite sval medan jag snoozar i 30 minuter. Det bästa är att morgonmålet får ta två timmar, vilket ju då aldrig händer i stan.

Kladd

Jag bakade en kaka till fredagskaffet på jobbet i dag, och insåg att det ju inte alls är så jobbigt. Varför har jag intalat mig att det är så tidskrävande och stökigt att baka.

Jag har ju faktiskt ett fräscht kök och alla redskap jag behöver, och det är en lyx jag inte haft på nästan två år. Borde jag bli huslig så tusan och börja syssla med det här bakandet? Enda problemet är ju att få baket uppätet. Av hälsoskäl bör jag kalla på förstärkning.

Nu är det dags!

När jag kommer hem ska jag starta ett nytt hushåll i min hyreslägenhet, ett riktigt grönt hushåll! Jag har gjort små förändringar mot det miljövänligare under årens lopp men nu ska det bli stor förändring. Det är egentligen det perfekta tillfället, för jag har levt kappsäcksliv länge och bott med diverse rumskompisar i olika konstellationer, men nu när jag får bo ensam i mitt eget hem kan jag göra enväldiga beslut och hålla fast vid dem. Jag skriver om detta i bloggen, så finns det ingen återvändo och inget rum för fusk - välkommen att kritisera eventuella avvikelser om ni kommer hem till mig.

Man ska väl börja någonstans, och som en stor vän av listor tänker jag börja med just en lista. Vissa åtgärder är småsaker, vissa större, vissa självklara och vissa besvärliga, men here goes med + framför det jag redan lyckats köra in:

- Kompostera
- Återvinna saker, och inte bara papper utan också metall, plast, kartong, och elektronik
- Inte köpa engångsflaskor (men nog en soda stream?)
+ Inte köpa plastkassar i matbutiken (inte = aldrig)
- Använda energisparlampor
+ Släcka lampor
- Ingen elektronik instöpslad eller på standby
- Inget hushållspapper, endast trasor
- Ekologiska tvättmedel
- Inhemska grönsaker då det finns att få, ev också ekologiskt odlade
+ Åka kollektivt eller gå
+ Ingen torktumlare
+ Äta ute så lite som möjlig, aldrig fastfood
+ Minimera användingen av vatten genom att inte låta kranen rinna och inte spola WC:n i onödan
+ Inte tvätta halvfulla maskiner
- Inte ersätta sådant som inte behöver ersättas

Om du vill se var jag blev inspirerad, gå och räkna ut ditt ekologiska footprint. Resultat blev att om alla levde som jag skulle vi behöva två och ett halvt jordklot. Så jag utmanar dig: Gör stora förändringar i hur du sköter ditt hushåll, från och med i morgon!