Den brutala sanningen

Jag var på ett mycket bra seminarium i dag om lärarens utomspråkliga kommunikation. Där sades rakt ut något som ofta har känts som tabu i lärarkretsar, men som jag har gått och tänkt på en hel del: Det har visst betydelse hur läraren ser ut. Men kanske är det mer fråga om att vara ren, vårdad och bära sig på ett sunt sätt än att vara snygg eller trendig. Men det har betydelse. Jag blir ibland grymt imponerad av kolleger som är så otroligt fräscha och påhittiga med sina kläder varje dag. Speciellt då jag själv får kämpa för att orka laga håret, till exempel. Men ren är jag i alla fall.

Körglädje

Som inbiten körsångare sedan barnsben var jag förvånad då jag under mitt utbytesår inte saknade körsången alls. Den var liksom på jäähy och det var nästan skönt. Groningens universitetskör var inte socialt så lockande (det låter krasst, jag vet) så det kändes naturligt att låta bli. I Bryssel blev jag däremot rekryterad till de svenska översättarnas Luciakör - en årligen återkommande hit i DGT-komplexet. Lyckligtvis räckte det projektet inte så länge.

Att sedan komma tillbaka till en ny dirigent och ett nytt lyrliv var härligt. Lite misstänkte jag att det aldrig riktigt skulle bli som förr. Men det blev det, fast med nya människor. Ett år och ett succéjubileum senare är jag där igen och njuter av den där mystiska lyratmosfären som man inte kan sätta fingret på.

En försenad kvinnodagskommentar

Vad är det riktigt som pågår i den här reklamen? Kan vi kvinnor inte måla med vanlig färg? Behöver vi en egen färg för att måla väggarna inomhus med? Eller har de utvecklat en hypoallergenisk färg och sedan insett att endast kvinnor kunde tänkas vilja köpa den? När den lilla pojken får välja färg, ska vi då bli känslomässigt engagerade och falla för reklamtricket? Ska vi känna att vi, kontra allmänna stereotypier om att det är männen som renoverar, också får måla nu när det finns hypoallergenisk färg? Är det bara kvinnor som stör sig på att målfärg luktar? Och måste hon vara fejkgravid och moderlig för att vi ska tro på det hon säger?

Nä vet ni. Jag hoppas innerligt att den här reklamen är ett skämt.

Iskallt

Vem hade kunnat föreställa sig att en av de mest exotiska sakerna i Helsingfors för mitt isländska besök de facto var is. Hon var fascinerad av fruset hav och isblocken som skvalpade omkring och blev krossade under Sveaborgsfärjan. Vad skulle då ha varit mer lämpligt än att ta henne med på vinterbad.

Även för mig var det första gången. Och det var nog inte en dag för tidigt! Jag är inte alls förvånad över att många blir beroende av den kraftiga rusch man får av att stiga ner i vaken och inse att man är skvatt galen. Förbannat kallt är det.