Morgonstund på cykelvägen

Så var det dags för årets första flygtur från cykel. I Hagnäs har de grävt en tre meter lång fåra i cykelvägen och skalat av det översta lagret asfalt, alldeles jämnbrett så att det ska vara extra svårt att urskilja. Före 8 på morgonen lyser solen vågrätt i ögonen vilket gör att det är svårt att se ojämnheter på marken. Så jag tog mig ett skutt längsmed asfalten för högsta nöjes skull.

Det positiva var dock att mina gamla handiskunskaper i att kasta sig kom till nytta, och jag lyckades på något vis hållas i rörelse i fallet. Då blir det mindre kraft och duns och skador. Och så stannade faktiskt flera vänliga människor och undrade om det gick bra. Jag har också många gånger sett folk ignorera dylika händelser för att de har bråttom. Kanske finns det trots allt hopp för medmänskligheten i det här landet.

En kördag med mexikanskt

På Lyrans blogg finns nu Andrew Taylors jättefina bilder från konserten Pasión fatal. Gårdagen var också i övrigt en kördag. Vi uppträdde på en storsits för 850 studenter på Senatstorget. Jag observerade allmänt att jag egentligen är helt obekant med finska studentdryckesvisor. Vidare noterade jag att jag är helt obekant med studerande från andra ämnesföreningar och nationer. Jag har liksom inte riktigt insett förrän nu att jag inte är inne i de kretsarna längre.

Men efter ett underbart mål mexikansk fusion på Shanghai cowboy, närmare bestämt en taco fylld med en varm banan, surkål, grönsaker och guacamole, tog vi oss till nästa körevenmang, och då blev jag bättre till mods. På scen under Ylioppilaskunnan laulajats charmiga konsert YL on Pop stod nämligen precis samma gäng som då när det begav sig år 2002. Skönt!

Balkongobservationer

Med mitt balkongliv gillar jag speciellt att:
- det hörs bestickljud från Picnic under balkongen
- se att folk fortfarande hänger på bibliotek
- jag ser toppen av två av Borgbackens torn och hur vagnarna ibland flyger upp ovanför hustaken
- det åker hop-on-hop-off-turistbussar förbi min balkong
- iaktta hur folk följer och inte följer trafikreglerna i korsningen
- det är här de lummiga parkerna möter busstrafiken

Balkongliv

Balkongen börjar vara inredd och solen har också bestämt sig för att närvara.

Mer skrivande

Jag bloggar nu också var fjärde vecka på Lyrans Hbl-blogg! Den kan man bekanta sig med här. Nu senast ville jag skriva något smått om vår konsert i söndags med Sydamerikansk musik. Det var ett inspirerande projekt när man väl tragglat sig igenom de portugisiska sångtexterna och uttalet. Jag blev till och med lite sugen på mer portugisiska.

Vår fina konsertplansch.

Mina tankar om yoghurt

Jag fortsätter med proteinsnacket. Valios Profeel har ju gett ut en ny serie produkter som ser ut som proteinprodukter ska. Grälla färger och fetstilta versaler med kroppssilhuetter som logo. Problemet är bara att produkterna kanske inte är så jättefantastiska. Proteinyoghurten har lanserats som en yoghurt med extra mycket protein ("dubbelt så mycket som i vanlig yoghurt"). Men vill man ha en naturligt proteinhaltig syrad mjölkprodukt kanske man väljer kvarg? Proteinyoghurten har dessutom inte ens lika mycket protein som kvarg har. I stället har den mindre kolhydrater än vanlig yoghurt men fortfarande tillsatt socker. Kolhydraterna i osötade mjölkprodukter är goda kolhydrater som ska finnas där. Och vi ska ju äta kolhydrater. Det vill säga, produkten är helt poänglös och bara en illusion som vi ska köpa. Man tillverkar en konstgjord produkt vars syfte redan är fyllt av inte lika konstgjord produkt.

Dessutom är den inte god.

Kan inte yoghurt få vara yoghurt, och så äter vi alla det vi vill ha för att det är gott eller för att vi just då behöver proteiner?

Äntligen, äntligen säsongsstart!

Dagens, och obegripligt nog säsongens första, löptur överträffade alla förväntningar. Det blev 8 kilometer i mycket lugn takt, men jag hann njuta av solen, av ljuden, av dofterna från Restaurangdagens olika popup-serveringar och så hann jag iaktta hur man ska springa runt Tölöviken. Hur det finns en konsensus om huruvida man ska springa medsols eller motsols. Hur många gånger de snabbare löparna hinner komma emot på ett varv.

Nä, det var helt underbart, en emotionell upplevelse vågar jag till och med säga. Spellistan på min ipod fick äntligen premiär, och jag upptäckte att jag hade gjort några mycket bra val. Låten Within You av en av de bästa housegrupperna just nu, GusGus från Island, är perfekt för att bygga upp förväntansfull energi under de första kilometrarna. Den låter en vänta på någon slags klimax i två hela minuter minuter, och också den kommer bara några få läckra gånger. Avnjutes med hög volym i öronen och på löpstigen.

Nostalgi

Det är en lyx att någon enstaka gång, när stunden känns rätt, hoppa tillbaka 15-20 år i tiden och återbesöka sina stämningar från barndomen. Det där exklusiva som händer när man plötsligt känner en doft från barndomen. Men man får inte göra det för ofta, då förstörs effekten.

En bra metod är att noga välja ut en gammal låt, som med all säkerhet finns på Youtube. Lycka! Mitt sentimentala val i dag var Roxette. En annan fantastisk återupptäckt efter Argentinaresan var den här cumbia-klassikern La Colegiala som mamma och pappa hade på kassett.

OJ. Jag kom inte på rak arm ihåg om kassett skrivs med två s. Tiden går.

När du rör dig trögt...

Det är 16 plusgrader ute, solen skiner och parkstigarna skriker "Kom ut och trampa på mig!". Men lite får jag ge mig till tåls ännu innan jag är redo. Också cykeln är på jäähy ett par dagar till, sen ska det cyklas minsann! Efter att man en gång har börjat cykla känns alla andra fortskaffningsmedel, i synnerhet fötterna, som långsamma och ohippa. Jag känner mig träffad av HSL:s information som gäller "om du rör dig trögt". Det hjälper inte att jag är i deprimerande dålig form: fyra våningar trappor gör ont i benen, och backen upp mot det man just nu kan kalla en vitsippsallé, vägen som leder från metron till jobbet, gör mig rejält andfådd.

Men det som gör dagen ganska bra ändå är att det ikväll blir konsert och årsfest. Det känns lite småabsurt att hoppa in i långklänningen. Det är som om det är för fint väder för sånt, och för somrigt. Men det blir nog bra så fort sången kommer igång och glasen höjs!

Detta tänkte jag idag

Det finns ganska mycket att vara glad över i livet. I synnerhet en solig morsdag som denna! Det är mycket som händer i andras liv just nu, och i mitt. Mycket att fundera på, mycket att vara besviken över, mycket att oroa sig över. En av de viktigaste insikterna jag fått den här våren är att de allra flesta problemen, orosmomenten kan, grovt förenklat, bemötas med en justerad inställning. Och det är det som är svårt. Jag jobbar på saken.

Det kanske tar minst 29 år innan man ens inser att det här blir livets riktiga utmaning. Den största risken för att livskvaliteten ska sjunka är just en omöjlig attityd, som E-S säger. En inställning som gör att man inte kan njuta av något mera, för att det finns något fundamentalt orättvist i världen. Vi får alla de kort vi får i livet, och det finns inget sätt att förbereda sig för det som kommer. Annat än att njuta av det vi har just nu. Kommer det en motgång gäller det att se den, acceptera den, sörja den, bearbeta den, och sedan - antar jag - att ställa upp nya mål enligt nya premisser. Svårt, men möjligt. Kommer det sedan riktigt, riktigt svåra motgångar blir det här svårare. Men det har jag ingen erfarenhet av. Kanske man ska säga, lyckligtvis? Eller kanske är jag därför mindre beredd att hantera det som kommer?

I varje fall vet jag nu bättre än någonsin att jag har de finaste och klokaste stödtrupperna i världen.

Blogga på!

Nu ni, alla som klagar på att det finns dåliga bloggar, banala bloggar, ytliga bloggar, korkade bloggar, knäppiga bloggar, pretentiösa bloggar, malliga bloggar, exhibitionistiska bloggar, pr-bloggar, onödiga bloggar:

Vill folk skriva så låt dem för all del göra det. Skrivarglädje är en bristvara! Det är så klart fråga om ett gränslöst farligt och samtidigt underbart fritt medium, men vi kan vara selektiva som läsare. Är vi selektiva med vem vi anser att får skriva är det vi själva som är ute på farligt vatten.

Tölöliv

Nu har det mesta hittat sin plats i det nya Tölöhemmet. Det ser ut som en ljusare, fräschare och luftigare mutation av mitt forna hem, eftersom alla textiler och möbler är desamma. Det gamla Artek-bordet kom mycket bättre till sin rätt i köket. Jag trivs!

Glad på ped

Jag har äntligen, sent omsider, tagit fram velocipeden och känner mig fri. Till Rödbergen kan man promenera på 10 minuter varifrån som helst - ni känner till myten om att det tar 15 minuter att ta sig vart som helst i stan. Men i Tölö har man ännu större glädje av cykeln, för då förkortas hemfärden från 30-40 till 10 minuter. Man kan förstås ta buss, men det är inte lika flexibelt och roligt.

Idag var det i och för sig inte roligt att komma hem som en dränkt katt efter en snabb tur hem på cykeln. Det väcker kära minnen från tiderna i Nederländerna där det inte ens fanns bussar, typ. Man var också beredd att tåla vad som helst i väderväg, för det var bara så man gjorde. Nåväl, man ska väl inte klaga, vattnet kom ju i alla fall ner från himlen i flytande form.

En obehaglig skrikhals till granne

Jag tycks ha en granne som skriker åt sin sambo. Med en obehaglig, föraktfull röst och för full hals. Det känns hemskt att höra och jag hoppas det inte händer så ofta som jag nu misstänker. Det får mig att undra, var kommer hatet ifrån? Hur har man tänjt på kommunikationstonen så att det är vardag att vråla så nedsättande till sin sambo? Man kan inte vara en trevlig människa om man låter så. Oavsett situationen.

Jag kommer från en kommunikationskultur där man inte höjer rösten. Jag minns inte att jag någonsin skulle ha skrikit till någon. Ibland kanske det i och för sig skulle vara bra att släppa ut saker med kraft. Men i kombination med den där fruktansvärt kalla undertonen som min granne ger prov på är sådant skrik helt ovärdigt. Jag vill inte tro att saken inte skulle kunna diskuteras på ett värdigare sätt.

Ja, inte vet jag ju något om min granne och vad de har för kriser, men min hemfrid kunde de låta bli att störa, tack.

Svenska ord efterlyses

Svenskan är ett mångsidigt språk, men i mitt personliga språkbruk saknar jag termer för vissa begrepp. Jag skulle behöva svenska motsvarigheter till:

- corny
- kettlebell
- handout
- to make sense
- reality som i "realityserie"
- täsmähimo
- stalka (t.ex. på facebook)
- the noughties (för 00-talet)
- itkuraivare

Vissa menar att man till exempel kan tala om en "handut" eller om att "stalka" men jag tvekar. Goda förslag mottages! Flera kriterier måste uppfyllas: är humorhalten rätt? Anspelar ordet på rätt sak? Är stilnivån densamma? Betyder det exakt samma sak? Sen är det bara att lansera orden för ca 10 miljoner personer.

Bloggbrister och bildbloggande

Jag märker att jag blir mer och mer påverkad och inspirerad av andra bloggar. Min bloggläserutin går ut på att klicka upp alla mina länkade bloggar och att öppna inlägg som postas på facebook. Då och då seglar jag ut i bloggosfären via andras länklistor. Jag ser deras läckra bilder av vardagliga ting och konstaterar att bloggen idag är bildbaserad, både livsstilsbloggar och olika temabloggar. Man bygger allt oftare sin tanke kring bilden. Jag vill göra det mycket oftare, men inte alltid. Ibland ska texten få bära sig själv.

Men min poäng här var att telefonin i mitt liv är föråldrad. Detta gör att jag inte kan ladda upp bilder så snabbt som smarttelefonerare kan. Och många gånger vill jag skriva om något jag ser omkring mig eller något jag precis har gjort, byggt, iakttagit eller köpt, och då finner jag mig handlingsförlamad av en elektronisk delay som idag är jädrans sällsynt. Jag har några bildinlägg planerade, så jag får väl ta med mig digikameran på stan. Hur 00-talet är inte det?