Jag tycks ha en granne som skriker åt sin sambo. Med en obehaglig, föraktfull röst och för full hals. Det känns hemskt att höra och jag hoppas det inte händer så ofta som jag nu misstänker. Det får mig att undra, var kommer hatet ifrån? Hur har man tänjt på kommunikationstonen så att det är vardag att vråla så nedsättande till sin sambo? Man kan inte vara en trevlig människa om man låter så. Oavsett situationen.
Jag kommer från en kommunikationskultur där man inte höjer rösten. Jag minns inte att jag någonsin skulle ha skrikit till någon. Ibland kanske det i och för sig skulle vara bra att släppa ut saker med kraft. Men i kombination med den där fruktansvärt kalla undertonen som min granne ger prov på är sådant skrik helt ovärdigt. Jag vill inte tro att saken inte skulle kunna diskuteras på ett värdigare sätt.
Ja, inte vet jag ju något om min granne och vad de har för kriser, men min hemfrid kunde de låta bli att störa, tack.
2 kommentarer:
Äsch vad onödigt! Hoppas det inte händer fler gånger. Men trivs du annars i din nya kämppä? :)
Jo jag trivs helt superbra! Allt är inte helt på sin plats än men det känns redan som ett hem! :)
Skicka en kommentar