En otippad morgon

Vi lever i ett underligt land där spontana diskussioner med främlingar är så sällsynta att de kan pigga upp ens dag helt galet mycket. Jag uppskattade USA därför att man blev tilltalad hela tiden, case in point: "Girl, I LOVE your shoes" på busshållplatsen i Pittsburgh på klingande African-American English.

Men i dag morse promenerade jag alltså på Fredriksgatan klockan 06.45 och såg en i och för sig inte så lycklig situation veckla ut sig - en man låg mitt på trottoaren och rullade omkring, berusad men vid liv. Det här ledde till en kort men på något sätt innerlig dialog mellan mig och en man på cykel, som just hade kollat att han levde. Båda fick nog en lite bättre start på dagen, medan fyllot å sin sida hade en jävligt dålig start på dagen. Känns ironiskt och lite fel att hans misär bidrog så mycket till mitt goda morgonhumör.

Sen blev morgonen ännu bättre då jag fick njuta av en helt underbar soluppgång från Brändö bro.

När man väl lärt sig något är det helt omöjligt att föreställa sig hur det vad innan. Det tänkte jag på i dag när jag läste igenom lucktestet i studentskrivningarna i finska. Den rätta formen liksom hoppar ut och ger sig till känna. Och ingalunda skriver jag i dag felfri finska, men den typen av uppgifter som fanns i studentexamen är bara inte svåra längre.

Samma sak när jag rättade tvåornas förhör på de nordiska språken. Hur kan man inte se skillnad på danska och isländska? Det är väl klart man inte kan, om man inte har lärt sig det. Så när man ibland undrar om det man säger går hem är nog svaret i denna elevs fall...nej.

Men jag funderade alltså på hur mycket detaljkunskap vi går omkring och bär på...det känns som om det mesta jag vet om världen inte går att spåra. Jag vet precis hur jag lärde mig simma, när jag förstod att Karlavagnen inte var en riktig vagn, och hur det kändes att äntligen fatta hur man löser ekvationssystem. Men hur kan jag höra skillnad på dur och moll, när läste jag mitt första ord? Vem har lärt mig känna julstämning och varför kan jag kasta boll då ingen har lärt mig det?

Daglig berg-och-dalbana

Bara i dag förde arbetsdagen med sig tre totala floppar och fyra fenomenala energitoppar. Det är nog därför man på kvällen sitter och stirrar in i datorskärmen. Att känna och tänka så mycket på kort tid förbrukar enorma mängder energi. Det känns som om jag överväger sju alternativa förfaringssätt på en sekund. Till och med beslutet ryms in i samma sekund. Det var ju de här "pedagogiska besluten" som de hela tiden talade om på unis pedagogik (det var nog en av de få saker som faktiskt anknöt till Konsten Att Undervisa I Klass).

Det finns inget sätt att förutsäga hur lektionen ska gå, för ALLT händer i stunden, i gruppen. Ibland finns det underliga energier som känns som en helt konkret barriär mellan mig och eleverna, ibland bjuder den mest otippade eleven på sig själv, och ibland finns det ingen energi alls, bara slappa tonårsvibbar.

Islandsfeber

Jag höll lektion om Island och isländska nu i veckan - det är en lyx att jag får sköta alla Nordenkurser under detta läsår. Jag tycker ju rätt mycket om Norden. Jag tror inte det undgick eleverna att jag i synnerhet tycker om Island och isländskan, så som jag pratade på om heta källor, musikgrupper per capita och roliga isländska nyord. Jag hörde mig själv utbrista "Visst är de fina, de här orden?", en replik som möttes av 33 levande frågetecken.

Men det fick mig att inse att
a) jag måste ta mig till Island mycket snart, och
b) jag måste lära mig mer isländska.
Men det blir lite problematiskt nu då jag också måste lära mig spanska inför Argentinaresan.

Den där personlig-utveckling-to-do-listan är lång för tillfället.

PISA-funderingar

Jag inhämtade en hel del förbryllande fakta på fortbildningen i dag.

- Inte ett enda av OECD-länderna har PISA-resultat enligt vilka pojkar skulle ha bättre läsfärdigheter än flickor
- Över hälften av Finlands pojkar läser ALDRIG för nöjes skull
- Den största diskrepansen (bland OECD-länderna) mellan flickors och pojkars läsfärdigheter finns på...ÅLAND.
- Svenskspråkiga elever i Finlands metropolområden läser bättre än i Österbotten
- De svenska skolorna i Finland är tionde bäst i världen (eller nåjå OECD-länderna) på läsförståelse, men ändå känns ju elevernas läsande inte så fantastiskt i klassrummet.

Enligt dagens föreläsning baserad på PISA-statistik är den huvudsakliga orsaken till de svenska skolornas sämre resultat främst den höga andelen elever i skolorna med annat hemspråk än svenska. Man borde väl som moddalärare få dra en suck av lättnad över att det inte bara är undervisningen som suger. Men sen när man har dragit den sucken är det bara att kavla upp ärmarna.

Mer om vad PISA 2009-resultaten betyder finns här.

Det Nya Yrket

Om man skulle kunna vända blad på en blogg så skulle jag göra det nu. Jag har inlett hösten som utexaminerad, på en ny arbetsplats, i en ny roll, med ett nytt undervisningsämne och med 200 nya människor att lära känna. Så där till att börja med. Jag är redan nu betydligt mer ivrig än jag någonsin trodde jag skulle vara, och ämnet känns helt rätt. Engelskan får vänta.

Ingen dag är sig lik... ibland stirrar eleverna tomt och ointresserat framför sig, ibland är de engagerade, glada, förväntansfulla. Än hör jag mig själv svamla och åka in på den ena verbala återvändsgränden efter den andra, än står jag och talar med oanad precision och ett helt underbart flyt.

Det jag gör känns viktigt - och inte helt omöjligt att göra bra trots allt. Kanske är det här bara smekmånadsfasen, men ett vet jag: om morgnarna är mina steg mot arbetsplatsen lätta.