När man väl lärt sig något är det helt omöjligt att föreställa sig hur det vad innan. Det tänkte jag på i dag när jag läste igenom lucktestet i studentskrivningarna i finska. Den rätta formen liksom hoppar ut och ger sig till känna. Och ingalunda skriver jag i dag felfri finska, men den typen av uppgifter som fanns i studentexamen är bara inte svåra längre.

Samma sak när jag rättade tvåornas förhör på de nordiska språken. Hur kan man inte se skillnad på danska och isländska? Det är väl klart man inte kan, om man inte har lärt sig det. Så när man ibland undrar om det man säger går hem är nog svaret i denna elevs fall...nej.

Men jag funderade alltså på hur mycket detaljkunskap vi går omkring och bär på...det känns som om det mesta jag vet om världen inte går att spåra. Jag vet precis hur jag lärde mig simma, när jag förstod att Karlavagnen inte var en riktig vagn, och hur det kändes att äntligen fatta hur man löser ekvationssystem. Men hur kan jag höra skillnad på dur och moll, när läste jag mitt första ord? Vem har lärt mig känna julstämning och varför kan jag kasta boll då ingen har lärt mig det?