Höststämning

När kvällarna blir längre, dagarna blir regnigare och himlen blir grå, då är det mysigt att sitta inne i en varm bil med radion på, se regnet skvätta mot rutan och vindrutetorkarna vispa mönster över fönstret. Om man idag, ungefär på Brändö bro, hade slitit sig från sin bilförarfiilis mitt i det mysiga gasandet genom vattenpölarna hade man dessutom kunnat njuta av en vacker syn:

En kattdränkt cyklist med iskalla vattendroppar piskande i ansiktet och pölstritt längsmed benen. Hennes fladdrande drypvåta jacka likt en trasa och en illasittande hjälm. Håret i slimsor framför ansiktet, och ansiktet vridet i ansträngd min, hopplöst koncentrerad på att inte krocka med andra oväderscyklister.

Den cyklisten var jag. Och förarnas kompletterande bidrag till mitt angenäma upplevelse idag var en flodvåg av smutsigt trafikvatten rätt över mitt ansikte.

Rivieran

Det var perfekt tajming på flickresan till Cannes. Det var min första gång på Rivieran och en skön parafrasering av våra lite vildare flickresor till Södern back in the days. Nu lite mer vuxet (i alla fall vill vi tro det) med hyrbil, champagne och mer solskyddsfaktor än då vi var unga och dumma. Det blev sol-, vin- och sällskapsterapi av hisnande hög kvalitet. Nu är det bara att vänta in årsdagen, the big 30. Och det är inte så tokigt det.

Semestern börjar!

En semesterresa bakom, en kvar och nu några veckor ledigt. Visserligen med lite jobbdagar här och där, men ändå. Min första semesterdag i Finland kunde inte ha avslutats bättre.

Island består av...

knastrande frodiga gräsfält, korpsvarta sandstränder, vattenfallsfrust och bäckar, svaveldoftande bubbelpölar, midnattssol och dimma, bubbliga rundiga mosstäckta stenar, oändliga svarta lavafält, fjäll och krypande glaciärer, lunnefåglar och valstjärtar, neonblåa sjöar, lupinhav, sandblåst, blixtregn och storm, öar mitt på land, ångande källor, stenjättar i havet, små pastellfärgade hus, hästflockar, fårskockar, turistfånar, islandströjor, drinkar, aspiration, inspiration.

Islänningarna i ett nötskal

Jag har under min sejour här i Reykjavík kunnat konstatera följande underligheter hos islänningarna:
- Husen har enkla fönster trots att det är kallt året runt
- Fönstren står öppna hela dagen i samtliga hus och samtliga rum, eftersom energi kostar småpotatis
- Det är sommar när det är 13-14 grader och sol, och då ska man sitta ute i t-skjorta
- Folk är ganska så obrydda av den så gott som konstanta vulkanutbrottsrisken (där den värsta risken är översvämningarna)
- Alla går omkring i islandströja
- Varmvattnet luktar svavel
- Folk bryr sig bara om ens förnamn
- Huvudstadens invånare festar som galningar på torsdagar året runt

Island kallar!

Snart börjar semestern på riktigt. Veckorna har gått åt till att fixa allt möjligt som blivit kvar samt till ett oändligt långt frilansarbete, som jag i och för sig tagit emot med öppna armar. Jag hör det klirra till i portmonnän. Men snart bär det av till Island, del två. Det blir en reunion för fem sarkastiska nordbor som fann tröst i varandras humor under året i Groningen, då halten medelhavsbor, med sina sena middagar och högljudda diskussioner, ibland blev för hög. (Själv har jag aldrig varit högljudd och förstår mig inte på sådana människor). I varje fall laddar jag nu upp med islandströja, sockor och Fazers blå och väntar på sex dagar i hedningarnas förlovade land.

Morgonstund på cykelvägen

Så var det dags för årets första flygtur från cykel. I Hagnäs har de grävt en tre meter lång fåra i cykelvägen och skalat av det översta lagret asfalt, alldeles jämnbrett så att det ska vara extra svårt att urskilja. Före 8 på morgonen lyser solen vågrätt i ögonen vilket gör att det är svårt att se ojämnheter på marken. Så jag tog mig ett skutt längsmed asfalten för högsta nöjes skull.

Det positiva var dock att mina gamla handiskunskaper i att kasta sig kom till nytta, och jag lyckades på något vis hållas i rörelse i fallet. Då blir det mindre kraft och duns och skador. Och så stannade faktiskt flera vänliga människor och undrade om det gick bra. Jag har också många gånger sett folk ignorera dylika händelser för att de har bråttom. Kanske finns det trots allt hopp för medmänskligheten i det här landet.

Balkongliv

Balkongen börjar vara inredd och solen har också bestämt sig för att närvara.

När du rör dig trögt...

Det är 16 plusgrader ute, solen skiner och parkstigarna skriker "Kom ut och trampa på mig!". Men lite får jag ge mig till tåls ännu innan jag är redo. Också cykeln är på jäähy ett par dagar till, sen ska det cyklas minsann! Efter att man en gång har börjat cykla känns alla andra fortskaffningsmedel, i synnerhet fötterna, som långsamma och ohippa. Jag känner mig träffad av HSL:s information som gäller "om du rör dig trögt". Det hjälper inte att jag är i deprimerande dålig form: fyra våningar trappor gör ont i benen, och backen upp mot det man just nu kan kalla en vitsippsallé, vägen som leder från metron till jobbet, gör mig rejält andfådd.

Men det som gör dagen ganska bra ändå är att det ikväll blir konsert och årsfest. Det känns lite småabsurt att hoppa in i långklänningen. Det är som om det är för fint väder för sånt, och för somrigt. Men det blir nog bra så fort sången kommer igång och glasen höjs!

Detta tänkte jag idag

Det finns ganska mycket att vara glad över i livet. I synnerhet en solig morsdag som denna! Det är mycket som händer i andras liv just nu, och i mitt. Mycket att fundera på, mycket att vara besviken över, mycket att oroa sig över. En av de viktigaste insikterna jag fått den här våren är att de allra flesta problemen, orosmomenten kan, grovt förenklat, bemötas med en justerad inställning. Och det är det som är svårt. Jag jobbar på saken.

Det kanske tar minst 29 år innan man ens inser att det här blir livets riktiga utmaning. Den största risken för att livskvaliteten ska sjunka är just en omöjlig attityd, som E-S säger. En inställning som gör att man inte kan njuta av något mera, för att det finns något fundamentalt orättvist i världen. Vi får alla de kort vi får i livet, och det finns inget sätt att förbereda sig för det som kommer. Annat än att njuta av det vi har just nu. Kommer det en motgång gäller det att se den, acceptera den, sörja den, bearbeta den, och sedan - antar jag - att ställa upp nya mål enligt nya premisser. Svårt, men möjligt. Kommer det sedan riktigt, riktigt svåra motgångar blir det här svårare. Men det har jag ingen erfarenhet av. Kanske man ska säga, lyckligtvis? Eller kanske är jag därför mindre beredd att hantera det som kommer?

I varje fall vet jag nu bättre än någonsin att jag har de finaste och klokaste stödtrupperna i världen.

Glad på ped

Jag har äntligen, sent omsider, tagit fram velocipeden och känner mig fri. Till Rödbergen kan man promenera på 10 minuter varifrån som helst - ni känner till myten om att det tar 15 minuter att ta sig vart som helst i stan. Men i Tölö har man ännu större glädje av cykeln, för då förkortas hemfärden från 30-40 till 10 minuter. Man kan förstås ta buss, men det är inte lika flexibelt och roligt.

Idag var det i och för sig inte roligt att komma hem som en dränkt katt efter en snabb tur hem på cykeln. Det väcker kära minnen från tiderna i Nederländerna där det inte ens fanns bussar, typ. Man var också beredd att tåla vad som helst i väderväg, för det var bara så man gjorde. Nåväl, man ska väl inte klaga, vattnet kom ju i alla fall ner från himlen i flytande form.

Beslut utan ångest

Nog är det skönt att ha tagit ett beslut och sedan få riktning för sina handlingar igen. Beslutet är att stanna på min nuvarande arbetsplats ett år till. Jag ser fram emot att fortsätta med samma elever och kunna jobba mer långsiktigt. Att kanske till och med se en utveckling hos dem?

Att ro och hopa gör en bara rastlös, så nu känns det bra att börja packa inför flytt och fira våren. Och veta på vilken arbetsplats man förväntas dyka upp nästa höst.

Spring i benen

Inom den här veckan borde premiärlänken ske för årets utesäsong! De riktigt hurtiga har i och för sig ingen innesäsong alls, men själv är jag lite för bekväm av mig och vill varken plumsa, slira eller hosta där ute. Men nu börjar föret vara lockande, och jag har redan i flera månader haft en ny spellista på ipodden som väntar på premiär. Den har testkörts på elliptical trainern, men det kan man knappast räkna som en länk.

Snart, snart gäller det! Rekommenderar för övrigt en satsad spellista som bygger upp energi och fart sakta men säkert. Mot mitten då man har sina första svackor ska de mest energiska låtarna komma. Helt suveränt!

Ljusförorening

Jag såg en dokumentär för länge sen om det tidigare nämnda fenomenet ljusförorening (light pollution). Egentligen diskuterade de typ paranormala grejer men som vetenskapligt sidospår diskuterades mörkret och bristen på äkta, djupt mörker. Vad ljusföroreningen innebär att vi kanske inte ens någonsin har upplevt det mörkaste möjliga ute i naturen. Städernas ljus bär långt, och på natthimlen syns bara en bråkdel av alla himlakroppar som verkligen rör sig där. Skillnaden märks ju redan då man på landet ser himlavalvet som rakt igenom ljusprickigt, i stället för det faktiskt ganska onaturliga orangefärgade halvmörkret vi har inne i stan.

Förr i världen, då det enda ljuset man hade var solen, månen och elden, lär man ska ha byggt vägar i vintergatans rikting därför att den då hade kraft att lysa upp natten. I dag ser vi den knappt ens. Lyckligtvis påverkar ljuset i sig inte naturen, men djur och människor påverkas av det överflödiga ljuset, vilket kan synas i humör, sinnesstämning, sömnrutiner och hur kvicka vi är på att reagera på olika stimuli.

Det finns organisationer som jobbar med att bevara den mörka natthimlen, både för naturens skull och för att användningen av artificiellt ljus ska optimeras. Man använder sig också av en skala som utgår ifrån himlakropparnas synlighet (Bortle-skalan). Beskrivningarna är fascinerande. Det mörkaste mörka innebär att all nära omgivning är fullständigt becksvart, men diverse för oss helt obekanta ljusfenomen kan urskiljas med blotta ögat, t.ex. sken från solen under horisonten och vintergatan. Den andra ändan av skalan beskrivs som stadshimmel med några enstaka stjärnor mot en ljus bakgrund.

En födelsedagsgåva

Det är precis åtta månader tills jag fyller jämna år, men jag har redan löst ut min huvudsakliga 30-årsgåva. Mamma och pappa bjuder mig på fyra dagar Flow, och där ingår öppningskonserten med Bon Iver. Den enda andra bekräftade artisten är Björk, men behöver man mera besked? Lineuppen brukar vara till belåtenhet.

Så jag drömmer mig fram till min födelsedag 2012, som ska firas i gott sällskap och till ackompanjemang av till exempel den här låten. Beställer 26 grader varmt och brandgul kvällssol, tack. Häng med, vetja!

Solbrist

Nu minns jag inte längre när jag senast har sett solen. Den enda säkra gissningen är i Argentina för fem veckor sedan. Har laddat upp med D-vitamin, och kalciumintaget är under kontroll i och med de fem kilona ost och yoghurt som jag har inmundigat under de senaste veckorna.

Det är första gången in mitt liv som jag på riktigt upplever att jag inte får tillräckligt med ljus. Intressant fenomen. Men situationen går att underlätta med bland annat följande:

- levande ljus
- hot yoga eller pilates
- plättstekning
- körsång
- kramar o.dyl.
- julmusik
- glögg med eller utan spets
- yllesockor
- brunchar och skvallersessioner
- bloggande
- choklad

Menföresfärd

Under menförestider finns det ett briljant transportmedel som tar en över isen till landet: hydrokoptern. Det är lite småläskigt att åka hydrokopter, för ibland känner man hur isen kollapsar under en. Om man åker i vattnet känner man obehagligt starkt av kylan, för koptern är gjord av tunt glasfiber. Dessutom blir man halvt döv av propellerljudet.


Men den här gången var det coolt! Man kunde inte urskilja om det var is eller vatten under, det kändes bara som en gröt av slask och isgryn. Som att färdas över en mojito ungefär.

Julstämning!

Vi ska spela in en julskiva och det kan man som känt inte göra ett par veckor innan. Således övar vi nu julsånger, mycket besynnerligt!

Det får mig att fundera på det där med julstämning, var sitter den egentligen? Är det bara i vetskapen om att det blir julmys och helg? Faran är att julsångerna plötsligt sen känns som "bara sånger". Meningen är att vi ska förmedla jul och den där konsertkänslan på skivan. Så man får tänka på allt det där varma som har med julen att göra och sedan försöka sjunga ut det. Folk hotar med att ta tomteluvor med sig på inspelningen, det kanske kunde göra susen?

Hur som helst blir man ibland förbryllad och tror att det är november. Men allt det andra som hör julen till, mörka kvällar, glögg och vintertrötthet finns inte där. Skumt!

Landeliv

Man får skryta lite när livet är så här gott. Jag har bosatt mig på landet med en tung trave med urtråkiga graduböcker, men i solen känns till och med diskursanalys som ett bra tidsfördriv. Fast högst i tjugo minuters portioner.

Inte är det så tokigt när man har 50 meter till badstranden (stigen som en hinderbana med huggisar och andra kryp att akta, och så bromsarnas luftmotorväg som man måste ta sig igenom) och två meter till en sodastream. Jag är den bekväma urbaniserade människan som himlar sig över hur härligt det är att vara nära naturen men ändå klagar över myggen och triangelbromsarna och hellre ligger på solstol än i gräset. Men vackert så. På riktigt är det ju ändå inget att klaga på, men det hör till att man ska oja sig över hettan.

Spring i benen

Jag var på årets första joggingtur efter en hel vinter med endast inomhusträning. Det var inte bara härligt för att det var vårkväll och fräscht i luften, utan för att det kändes så lätt. Jag har alltid lite tyckt att springkondisen reflekterar sanningen. Som J alltid säger, springa är det mest naturliga som finns för människan. Alla kan det, inga ursäkter!

I dag inte bara nådde jag ett visst personligt mål utan jag överträffade det, till min egen överraskning. Nu känner jag mig lycklig, oövervinnerlig och suverän! Kanontian, "lätt som plätt" som vår gamla handistränare brukar säga - halvmaraton nästa!

Är löpning förresten det bästa sättet att umgås nu för tiden? Jag såg sammanlagt sju bekanta på min springtur i kväll. Löpning, maraton och sånt är grymt trendigt just nu, men for the record tyckte jag om det också före det. Så det så!