Om det nederländska lynnet

Det är en vanlig fråga jag får - hurdana är holländarna egentligen? Om man får generalisera grovt är det ju lätt att svara på frågan, så det tänker jag göra här, för att det roar mig.

Vad gäller utseendet är det holländska folket som känt det längsta folket i världen (en källa ger medellängden 1,83 m för alla vuxna). Både män och kvinnor är smala men ganska grova, blonda och ljushyade. Killarna tycks känna en stark förkärlek för att alltid klä sig i vanliga jeans, ljusblå kragskjorta (ibland även randig som spännande variation) och brun läderjacka. Håret ska vara långt och tillbakakammat - med aldrig tidigare skådade mängder gel. Minst hälften har pudelkrulligt hår. Flickorna klär sig stiligt och trendriktigt men ganska klassiskt. Man tar inga alltför stora risker, i synnerhet inte då man går till frisörskan.

Det holländska lynnet faller mig däremot i smaken. Unga studerande här i Groningen och i andra städer är väldigt intresserade av utlänningar och internationell verksamhet. Jag förnekar inte att det ligger en gnutta sanning i anklagelserna om rasism och cynism. Men i största allmänhet blir folk oerhört väl mottagna här av de lokala, i synnerhet eftersom de ser en möjlighet att få tala engelska. Men holländarna är också kända för sitt direkta och ärliga (eventuellt rentav ovänliga) sätt. De gillar att påpeka detta, men har svårt att ge exempel. Men jag har ett: En flicka sms:ade i biblioteket där mobiler är förbjudna och blev fullständigt utskälld av en lite äldre man. Mycket holländskt i och för sig, men ännu mer typiskt var att en annan kille steg upp och påpekade vilken idiot mannen var som var så ovänlig mot flickan. Föreställ er samma situation i Finland. Jag gillar "det holländska direkta sättet" nu när jag vant mig vid det. Det är bra mycket ärligare än det man ofta kan se hos våra kära gigantnation på andra sidan Atlanten.

Biblioteket kallar

Så här i början av den andra terminen har jag och de flesta av mina vänner vaknat upp till vissa insikter gällande studierna. Här i landet studerar man verkligen hårt, och bedömningen av essäer och tenter är oerhört strikt, också vid humanistiska fakulteten, där man ofta gör mindre konkreta och mer kvalitativa bedömningar av studieprestationerna. Det råder en viss konsensus om att undervisningen inte motsvarar prestationskraven, men det får man leva med. För mig själv innebar studierna här vid RUG den första närapå-underkända prestationen i mitt liv som universitetsstuderande. Hälsosamt också det.

Därför har jag beslutat mig för att verkligen gå 'the extra mile' denna termin, och så får jag se hur långt det bär. Kurserna jag har valt är omfattande och tidskrävande, men ack så intressanta. Det ska bli nederländsk konst och litteratur, lite mer nederländsk kultur, engelsk litteratur (ska sluka 12 klassiker denna termin), popmusikanalys, och lite gender studies. Speciellt ivrig är jag över musikkursen. För värdet av 10 ECTS får jag bekanta mig med diskursen kring 1900-talets populärmusik - allt från Rock 'n' Roll, Punk och Hip hop till Jazz och Electronica. Vi behandlar genretänkandet, de tekniska innovationerna som ju ofta är avstampen för nya stilar, subkulturer som hör till musiken och det politiska perspektivet. Vilken lyx att få förvandla en fritidspassion till studiepoäng!

Ett nytt hem

Jag har bott exakt en vecka i det nya hemmet, och det börjar verkligen kännas som hem. Lägenheten är underbar, och min rumskompis S har dekorerat flitigt, konstteoretiker som hon är. Vi har också ganska smärtfritt etablerat någon slags arbetsfördelning i hushållet. Men att ha ett eget hem betyder framför allt att man kan bjuda in folk, att man verkligen trivs med att vara hemma. Att laga mat känns också plötsligt bekvämt och meningsfullt. Och efter ett halvår med allmän dusch i korridoren känns allt med det här hemmet som lyx.

Men mest av allt gillar jag nog läget. Vi finns precis mitt i stan och dessutom intill ett torg som kallas för Vismarkt - fiskmarknaden, där det säljs fräscha grönsaker och frukter, fisk, ost och alla möjliga delikatesser fem dagar i veckan. Med cykel kommer jag till föreläsningarna på 4 minuter. Läget ändrar på en massa rutiner också. Det känns nu naturligt att bara gå på stan om man inte har något annat att göra. Om inte för att shoppa eller dricka kaffe, så för att kolla på alla andra människor. I synnerhet på lördagar är det fullt av folk, men på söndag väljer de flesta att stanna hemma och verkligen helga vilodagen. Vi följer det lokala folkets exempel utan större protester.