Blast from the past

Jag packade idag upp en enorm hög med cd-skivor som har legat i källaren sedan avfärden till Groningen 2008. Redan då var ju cd-skivspelare lite förlegade. Nu fick skivorna gå igenom mp3-förvandling för att bo på min datorhårdskiva.

Minns ni chilloutvågen där strax innan millennieskiftet? Jag har i timmar lyssnat på en massa bättre och sämre baleariska remixar som Ministry of Sounds, Hotel Costes och Café del Mars utgåvor, serien AnotherLateNight (som fortfarande funkar hur bra som helst). Jag var också störtförälskad i Zero 7 och Koop och hela den vågen där vid sent 1990-tal. Jag är helt översköljd av nostalgi. Inte för att jag vill tillbaka till år 2000, men minnena är ljuva.

Morgonläsning

Så fick jag äntligen emotionellt sätta punkt för min svåraste skrivuppgift hittills: mormors nekrolog. Ett helt jättefint uppdrag att få, men aldrig har jag väl stirrat så länge på Den Vita Skärmen innan jag kom igång. Hur ska man göra en människas minne rätt på 3000 tecken inklusive mellanslag? Det känns katharsiskt att nu se texten i tryck, och det känns underbart att alla som räknas står bakom texten. Man kan om man vill läsa den i dagens husis.

Det får mig att tänka på att det är bra att minnas, då man läser andras texter, att svårast av allt är att få en text att bli till. Strukturen, innehållet, vad vill man säga? Allt. Det är det verkliga jobbet. Att sedan redigera, korrigera, experimentera (eller att tycka till om andras alster) är en helt egen fas i sig.

Hon ska heta...

Sic! Företaget alltså. Med utropstecken, förstås. Det är officiellt registrerat nu, med alla namnbihang, parallellfirmor och annat nödvändigt. Jag insåg snabbt att alla goda namnpåhitt bara är förströelse, det gäller egentligen bara att hitta något som inte redan är taget. Men jag kom fram till detta och är sist och slutligen riktigt nöjd. Och kanske känns detta lite större än det egentligen är, men hej, vem vet om jag får lust att göra något mer av min lilla firma. Firman är jag, jag är firman.

Och lämpligt nog håller jag på med två grymt motiverande texter. Den ena är hopplöst komplicerad och svåröversatt och därför en stor utmaning, den andra sirlig, klar och sammanhängande, och min första blajversion (som normalt aldrig får nå dagens ljus) sitter redan som en enhetlig text, trots alla frågetecken och gula markeringar.

Sällan har det varit så kul att översätta. Ute frisk bris, här inne knakar det för det tänks så mycket. Mitt bränsle är jordgubbar och smörgås.

Dagens språkgnäll

Nej vet ni, jag tycker bara inte om formuleringen "att vara själv". Det är väl klart det är jag som är om jag en gång är något. Eller hur? Vi kanske bara är rädda för ordet "ensam" eller så är vi för lata för att skriva "för mig själv".

Men jag inser också att det här snart kommer att vara en accepterad form och jag förlorar kampen. Då kan vi alla bo själv, vara själv och äta själv (eller ensamma?).

Papperskrig

Nu är firmanamnet klart, men det tänker jag göra offentligt först då jag svart på vitt ser att ingen annan har hunnit före. Men före jag kan få det svart på vitt måste jag läsa igenom skatteregler och blanketter och anvisningar som innehåller ord som "Ni" och "ty" och "jämte", och som använder tre olika benämningar för enskild näringsidkare huller om buller så att det inte ska vara alltför lätt att lista ut vad som är vad. Jag får vända mig till lagen för att få veta.

Nä, sanningen är att det finns välformulerad information och så finns det mindre välformulerad information. Som före detta myndighetsöversättare vet jag nog hur de här uråldriga, mossiga texterna har kommit till, men. Men. Varför finns de kvar? Det vet jag i och för sig också. För att många tjänstemän inte tror på att det kan vara trovärdigt och exakt om de inte formuleras på det mystiska språket Myndighet. Jag, den allsmäktiga bessewissermedborgaren, ger ett papegojmärke till skattemyndigheterna och en reprimand till ytj: uppdatera era blankettanvisningar. Följ Ålands exempel och fixa till nåt uppmuntrande och sexigt som startaeget.ax.

Hur som helst myllrar det i mitt huvud och jag har 88 frågor fler än när jag började läsa. Samtidigt ser jag fram emot den dag då jag verkligen kan det här med moms och skattefrågor. Tills dess har jag huvudvärk.

Idétorka

Jag ska äntligen grunda firmanamn för översättningen, och jag har allt klart förutom namnet. Hur kan det vara så svårt att komma på något som inte redan är använt, då språkbranschen inbjuder till en massa hemska låtsaskluriga påhitt som anspelar på ordet språk på alla möjliga språk. URK!

Sega känslovanor

Jag sitter och funderar på varför det ska vara så svårt att omfatta en så enkel princip som: "Det spelar ingen roll vad andra tycker (eller tänker, eller talar)". Om ens kläder, ens beslut, ens jobb, ens kreativa alster, ens blogg, ens vänner, ens matvanor, ens vardagsliv, ens privatliv.

Jag har alltid beundrat människor som verkligen kan lägga saker bakom sig och som går sin egen väg. Faktum är att man med sina egna beslut inte ens ska göra andra nöjda. Det är inte idén. Man ska bara inte göra andra ledsna, om det går att undvika. Man behöver inte fråga andra om lov för att göra beslut som gör en själv nöjd och lycklig. Kan jag fatta detta nu då?

De här funderingarna startade egentligen från en bagatell, men också i bagatellfall gör man som man ofta brukar göra. Förändringen kanske ska börja från just bagatellerna.

Time-out på landet

Som vanligt är det härligt på sommarstugan. Sommaren kommer närmare inpå, det finns för en gångs skull tid att fundera på allt möjligt som behöver funderas på. Man kan ta morgondopp och kvällsdopp och får somna på soffan så sent (eller tidigt) som åtta på kvällen. Syret gör att man man tuppar av.

Det finns en ny, liten familjemedlem att förundra sig över, samtidigt som man försöker vänja sig vid att en mormor inte längre finns med oss för att fira sommaren.