Salt

Så här ser det ut i saltrummet, där jag har hängt 9 gånger inom de senaste 2-3 veckorna. Beslutet att pröva togs i samband med röstproblemen då jag konstaterade att alla rimliga metoder nu ska få en chans med mig.

Jag måste faktiskt säga att det är en angenäm "behandling", man kopplar av och läser en bok eller gör som jag, somnar inom tio minuter. Jag kan inte svära på några långsiktiga resultat, men slemlösande kan jag svära på att saltbehandligen är, och min hud är lenare än någonsin förr. Jag tror nog mina stämband tackar ödmjukt för denna inte omöjligt dyra saltdusch.

...alltså egentligen räddar Cokis världen!

Nu bombarderas vi av dokumentärer, reklamer, webbföreläsningar om hur isoglukos förstör våra liv och gör oss feta, och visst fan är det skrämmande. Jag har börjat snegla argt på läskautomaten i korridoren i skolan där jag jobbar, och känner mig dödsskyldig då jag ibland köper mineralvatten ur den då rättandet känns som tyngst.

Här kan ni dock se en snitsig video som berättar att Coca-Cola Company i själva verket räddar världen genom att utbilda, genom att föra samman människor, genom att erbjuda 180 olika alternativ och massor lätta sådana. Allt presenterat till en fantastiskt cornig jingle komplett med barnkörsång och eskalerande stråkkomp. Så där ser ni! Cokis är the good guys!

Fast tyvärr är det kanske inte så (vem vet nuförtiden, alla vill bara göra business och om man lite ljuger på paketet och blandar in hästkött så är väl ingen större skada skedd?). Kanske Coca-Cola, som galjonsfigur och/eller välförtjänt syndabock för hela läskindustrin, hellre skulle ha gjort en sådan här video:

Förr var trenden fettskräck, nu sockerskräck, och jag bara väntar på att trenden ska bli fokuserat på the dos i stället för the don'ts. Men "måtta med allt" är så fruktansvärt osexigt att ingen någonsin kommer att orka med det ens nära på så mycket som med denna sockerhysteri. Men det ändrar inte på det faktum att jag tycker att användning av läske- och energidrycker kräver för stor medvetenhet och kunskap för majoriteten av oss att klara av. Lite som med alkohol. Och ändå är det ju inte kärnfysik.

Tillbaka till fåordighet

Stumhetsperioden gjorde jättestor nytta, men samma dag som jag var tillbaka på jobbet märkte jag att det inte räckte. Så nu, en vecka senare befinner jag mig på nytt i den situationen att mitt arbetsredskap inte fungerar som det ska. Jag har nu en vecka på mig att försöka göra det bästa av att vara sjukledigt.

Så... det är odrägligt svårt att låta bli att tala för mycket om man umgås med någon och inte utlyser stumhetsläge. Det är odrägligt att charadera dygnet runt, i synnerhet i stora grupper då man "förklarar" samma sak flera gånger. Bäst alltså att undvika sällskap helt och hållet, men också det är odrägligt.

Jag testar därför i några dagar att bara tala på kvällarna och också då med tyst och avslappnad röst. Det torde i alla fall spara min mental hälsa under viloperioden. Och om en vecka får äntligen en specialist säga sitt.

I väntan på comeback

Hela veckoslutet spenderades under tystnad, och jag medger att det börjar tära så mycket på tålamodet att jag blivit tvungen att använda rösten några enstaka gånger. Till exempel då jag tappat mitt busskort i klädbutiken. Då orkar man liksom inte skriva en lapp. Att vara på restaurang är också mystiskt, och det visar sig vara bäst att vid lämpligt tillfälle förklara situationen för att undvika att servitörerna behöver känna sig obekväma. Där märker man också skillnaden på riktigt bra restauranger, som Kolo med sin underbara service.

Men min irritationsnivå då jag har sällskap är konstant på ca 99,9 % och jag har svårt att behärska mitt tålamod när folk inte förstår mina gester. Och det är ju inte deras fel. Men nu börjar det räcka.

Ikväll börjar jag "testköra" mitt stackars struphuvud och imorgon på morgonen får läkaren ge något slags utlåtande om hur vi fortsätter. Det var inte särskilt uppmuntrande förra gången då hon mycket nedlåtande lät mig veta att jag kanske inte kan göra det jag gör i livet. Tack, det var vad jag ville veta utan att något som helst undersökningar eller viloperioder eller nånting gjorts. Så jag hoppas på en mer uppmuntrande träff, och framför allt hoppas jag att mitt testprat ikväll visar att dessa sega 18 dagar tystnad har gjort någon nytta.

Tystnad och dylikt

Det känns lämpligt att återuppta skrivandet på min något försummade blogg när jullovet har gjort sitt och tiden finns, på riktigt. Men det känns dessutom extra viktigt att skriva därför att jag faktiskt till jullovet fick order om att vara tyst. Helt tyst. Jag kan försäkra att det för en pratglad person inte bara känns helknäppt att hålla mun, utan att det dessutom på sitt sätt är både ögonöppnande och oerhört frustrerande att inte få verbalisera något man har att säga. I synnerhet när man brukar ha en hel del att säga.

På grund av mitt jobb som lärare och en intensivperiod med flera olika sångprojekt plus min personliga tendens att bli hes har gjort att rösten gav upp helt, därav blev jag sänd in i en underlig värld av inre dialog, vilken jag ska beskriva och analysera här på bloggen.

Vissa saker kan man få för pengar

Det kändes som att det var dags att skriva en lista. Jag är en vän av listor. Och det här blir ingen önskelista till jul utan en lista på saker jag önskar att jag kunde unna mig eller ha i all evig framtid:

- massage en gång i veckan
- dyrt salongschampo
- mango i fruktskålen och macadamianötter i morgongröten
- sånglektioner
- prenumeration på hesari
- organiskt tillverkade ostar från små gårdar
- gott kaffe på jobbet (kanske en omöjligthet?)
- discovery channel
- södernresa varje vinter
- nyårsresa varje nyår
- personlig fysioterapeut
- livstids prenumeration på est elle
- en örtträdgård som inte dör till hösten

Och det finns ju nog annat i mitt liv också. Men vet ni - en del av dessa inköpbara saker tänker jag faktiskt unna mig denna höst. Hur ser din lista ut?

En bild säger allt

Ungefär så här har jag känt mig under de senaste tre veckorna:

Men imorgon vaknar jag klockan 9, knäpper på kaffekokaren och sätter mig ner och jobbar på min egen soffa, i mitt eget hem, och låter mig inte distraheras av tusen saker. I övermorgon vaknar jag klockan 9 och gör ingenting. Åtminstone ingenting som går att planera in idag.
Från xkcd.com.

Måndag

Energin, den kom och gick. En måndag morgon kan väl inte börja sämre än med att man försover sig. Man kan liksom inte vara sen till en tillställning som inte börjar förrän man är på plats.

Men det blev en exercis i att nolla situationen, gång på gång på gång, hela dagen. Och det kan man förvånansvärt bra. Till exempel genom att inte springa fast man har bråttom, bara så att kroppen blir lurad att tro att allt är lugnt. Man har liksom bråttom vad man än gör och kan lika bra försöka må bättre.

Det här funkar som sagt jättebra, tills det bara blir för mycket. Sen sprängdes mitt tålamod med mig själv och jag åt en anti-stålnöt och blev Övervarvsjag. And it was't pretty.

Midnattslopp – premiärlopp!

Mitt första riktiga tävlingslopp var en härlig upplevelse! Jag var lite nervös inför starten på grund av min hälsa, men också för att regnet öste ner och blåsten gjorde att det kändes som om man rörde sig mitt i en tromb. I en timme väntade jag på start, genomdränkt och med iskalla muskler. Vinkade av två andra blöta löpare i högre löparklass och ställde mig till slut i egen startgrupp. Jag beslöt att springa med regnrock och tävlingströja ovanpå. Bättre så, men det hjälpte inte mot att skorna sa squish när man gick.

Starten firades med pyroteknik och benen kändes underbart lätta i början och nästan genom hela loppet. Jag höll en jämn och stadig, men relativt långsam takt och fiilisen var helt suverän, andningen smidig och benen bar. Middagen hade jag tajmat perfekt av energinivån att döma. På vägen möttes vi av allt från stråkkvartetter till fyrverkerier och partytunnlar, livemusik och hejarklackar. Men den finaste (och mest högljudda!) hejarklacken väntade i neongula mössor vid 9,8 kilometer. Jag ökade takten efter 9 km, men inser nu att jag kunde ha börjat lite tidigare. Det är inte helt lätt att planera takten och känna igen sin fart, och det är något jag får öva på inför nästa lopp. Slutrakan kom överraskade snabbt och plötsligt var det bara 100 m kvar, och då gav jag allt. Känslan att spurta mot mållinjen var helt underbar! Min vana trogen blev jag lite rörd efter målgång.

Jag är nöjd med slutresultatet, en riktigt bra första lopp, med tanke på allt. Men i synnerhet älskade jag hela stämningen och upplevelsen, känslan av att ha riktig prkl i början och frysa som en hund, men att ändå få njuta av löpningen och av ett gott samarbete med hjärta och lungor. Nästa år är jag där igen, med nya mål och nya tossor!

Några bilder från loppet på fb finns här.

Sega känslovanor

Jag sitter och funderar på varför det ska vara så svårt att omfatta en så enkel princip som: "Det spelar ingen roll vad andra tycker (eller tänker, eller talar)". Om ens kläder, ens beslut, ens jobb, ens kreativa alster, ens blogg, ens vänner, ens matvanor, ens vardagsliv, ens privatliv.

Jag har alltid beundrat människor som verkligen kan lägga saker bakom sig och som går sin egen väg. Faktum är att man med sina egna beslut inte ens ska göra andra nöjda. Det är inte idén. Man ska bara inte göra andra ledsna, om det går att undvika. Man behöver inte fråga andra om lov för att göra beslut som gör en själv nöjd och lycklig. Kan jag fatta detta nu då?

De här funderingarna startade egentligen från en bagatell, men också i bagatellfall gör man som man ofta brukar göra. Förändringen kanske ska börja från just bagatellerna.

Sådärja!

Nu har jag anmält mig till mitt livs första tävlingslopp. Det blir Midnight Run Helsinki, 10 km den 1 september. Skönt att loppet är lite avslappnat så blir det inte så nervöst. Jag är taggad. Riktigt, riktigt taggad.

Mina tankar om yoghurt

Jag fortsätter med proteinsnacket. Valios Profeel har ju gett ut en ny serie produkter som ser ut som proteinprodukter ska. Grälla färger och fetstilta versaler med kroppssilhuetter som logo. Problemet är bara att produkterna kanske inte är så jättefantastiska. Proteinyoghurten har lanserats som en yoghurt med extra mycket protein ("dubbelt så mycket som i vanlig yoghurt"). Men vill man ha en naturligt proteinhaltig syrad mjölkprodukt kanske man väljer kvarg? Proteinyoghurten har dessutom inte ens lika mycket protein som kvarg har. I stället har den mindre kolhydrater än vanlig yoghurt men fortfarande tillsatt socker. Kolhydraterna i osötade mjölkprodukter är goda kolhydrater som ska finnas där. Och vi ska ju äta kolhydrater. Det vill säga, produkten är helt poänglös och bara en illusion som vi ska köpa. Man tillverkar en konstgjord produkt vars syfte redan är fyllt av inte lika konstgjord produkt.

Dessutom är den inte god.

Kan inte yoghurt få vara yoghurt, och så äter vi alla det vi vill ha för att det är gott eller för att vi just då behöver proteiner?

Detta tänkte jag idag

Det finns ganska mycket att vara glad över i livet. I synnerhet en solig morsdag som denna! Det är mycket som händer i andras liv just nu, och i mitt. Mycket att fundera på, mycket att vara besviken över, mycket att oroa sig över. En av de viktigaste insikterna jag fått den här våren är att de allra flesta problemen, orosmomenten kan, grovt förenklat, bemötas med en justerad inställning. Och det är det som är svårt. Jag jobbar på saken.

Det kanske tar minst 29 år innan man ens inser att det här blir livets riktiga utmaning. Den största risken för att livskvaliteten ska sjunka är just en omöjlig attityd, som E-S säger. En inställning som gör att man inte kan njuta av något mera, för att det finns något fundamentalt orättvist i världen. Vi får alla de kort vi får i livet, och det finns inget sätt att förbereda sig för det som kommer. Annat än att njuta av det vi har just nu. Kommer det en motgång gäller det att se den, acceptera den, sörja den, bearbeta den, och sedan - antar jag - att ställa upp nya mål enligt nya premisser. Svårt, men möjligt. Kommer det sedan riktigt, riktigt svåra motgångar blir det här svårare. Men det har jag ingen erfarenhet av. Kanske man ska säga, lyckligtvis? Eller kanske är jag därför mindre beredd att hantera det som kommer?

I varje fall vet jag nu bättre än någonsin att jag har de finaste och klokaste stödtrupperna i världen.

En bild som talar för sig själv

Den här bilden kunde jag inte låta bli att publicera. Som någon så klokt sa: Vi ska inte dricka vårt socker.

Lånad från http://www.naturanna.fi/

Och på tal om proteiner...

...så rekommenderar jag alla proteinhungriga att införskaffa lite Skyr, som tillsammans med Björk och Sigur Rós är det bästa som kommit från Island. Så låt oss stödja deras ekonomi och köpa av denna ljuva syrade mjölkprodukt. Faktiskt innehåller den naturella versionen hela 11 g protein/100 g, de sockrade och aspartamsötade smakerna lite mindre. Aspartam är för övrigt inget att rekommendera, men det är en annan historia.

Bilden lånad från skyr.fi.

Proteinåldern

Efter mina snart 16 år som vegetarian (de första tre kan man räkna som gradvis övergång med några bitar kyckling som undantag i kosten) har jag tagit ett moget beslut. Jag av min kloka mor blev ombedd att läsa på då jag var fjortis och ville bli vege, så att jag skulle veta vad det i värsta fall kan ha för konsekvenser. Jag har visserligen valt min kost mer eller mindre medvetet från sen dess, men jag omkalkylerade häromdagen och fick se sanningen i vitögat - jag får inte riktigt tillräckligt och tillräckligt mångsidiga proteiner, i synnerhet inte utan att äta massiva portioner av allt. Och så äter jag, dumt nog, den näringsmässigt urusla skolmaten varje dag. Proteiner och vissa fetter är ju de främsta livsviktiga byggstenarna som kroppen inte kan ersätta med något annat eller producera själv utan råvara.

Så en kvinna i min storlek behöver ca 60 gram per dag för att bara vara och upp till 110 gram per dag om jag tränar (0,8-1,5 gram per kilo kroppsvikt). Det är inte särskilt tröstande att det mest proteinhaltiga jag kan tänka mig äta som vege, nämligen den royala raejosten, ger mig 23 g per 200-gramsburk. Fyra sådana per dag alltså. Men allt får inte vara från samma källa.

Så som sagt kom jag fram till att det äntligen är dags att trotsa vissa fördomar (om att proteintillskott bara är för muskelberg och muskelbergswannabes) och köpa ett proteintillskott. Jag valde naturellt vassleprotein efter en lång diskussion med försäljaren i Forums hälsobutik. Orsakerna var flera, men vassleproteinet har den bästa uppsättningen och balansen av aminosyror. En annan fördel är att produkten inte innehåller något annat än vassleprotein extraherad ut mjölk. Så hej, nya proteinrika liv! Jag är nyfiken på vilka effekter det kan ha, i synnerhet på koncentrationen och eventuell mental trötthet. Något muskelberg lär jag i alla fall inte bli, så bäst att satsa på knoppen.

Den skrämmande förpackningen.

Spring i benen

Inom den här veckan borde premiärlänken ske för årets utesäsong! De riktigt hurtiga har i och för sig ingen innesäsong alls, men själv är jag lite för bekväm av mig och vill varken plumsa, slira eller hosta där ute. Men nu börjar föret vara lockande, och jag har redan i flera månader haft en ny spellista på ipodden som väntar på premiär. Den har testkörts på elliptical trainern, men det kan man knappast räkna som en länk.

Snart, snart gäller det! Rekommenderar för övrigt en satsad spellista som bygger upp energi och fart sakta men säkert. Mot mitten då man har sina första svackor ska de mest energiska låtarna komma. Helt suveränt!

I have a dream...

...och det är att jag skulle ha obegränsad mängd pengar som jag kunde använda till massagesessioner en gång i veckan i resten av mitt liv. Jag har fått ett citydeal-presentkort i gåva och får gå tre gånger. Det var en kunnig massör som gjorde en massa märkliga iakttagelser om min muskelstruktur på det ena och det andra stället. Ganska träffsäkra antagelser gjorde han också.

Förutom att det är skönt så ska ju en bra massage göra ont också. Ställen domnar och det sticker och värker. Blodet cirkulerar och man blir fläckig i ansiktet. Halsen känns märklig av att musklerna där kring slappnar av, och man är helt myllrig i huvudet efteråt. Massören menade att det är en lika stor ansträngning för musklerna som ett träningspass, fast på annat sätt. Det känns nog ganska sladdrigt idag och huvudet är som en sån där Pez-karkkimaskin.

Nya beroendeförhållanden

Jag måste bekänna en guilty pleasure. Jag ser på realityserien Jutta ja superdieetit på ruutu.fi. Längtar efter varje nytt avsnitt. Det handlar om en kvinna som är personal trainer och själv tävlar i grenen body fitness, ett steg mindre än bodybuilding. Grenen går utt på att träna fram väldefinierade muskler och en så låg fettprocent som möjligt. Men utövarna är ändå på något sätt kvinnliga. Jag skulle inte själv vilja se ut så, men det är intressant hur jag under seriens gång har börjat tycka att den muskelhalten faktiskt på sitt sätt är ganska snygg. Galet!

Serien är också förankrad i vanliga människors liv, för man får följa med andra som har diverse mål och som tränar med Juttas team. Lite träningstips får man också, en del gammalt och en del inspirerande nytt. Inom mig bubblar det och jag vill skrika "PROJEKT", men samtidigt försöker jag släppa kontrollen inom diverse livsområden och motstår. Jag är väldigt nöjd med mitt skick på det stora hela, men vissa saker kunde man intensifiera inför sommaren, främst vad gäller kondisen. Därför att det är bra att ha mål i livet. Halvmaraton 2013. Om jag skriver det tillräckligt många gånger kommer det att hända!

Ett roligt bonus med serien som måste nämnas är det ofantligt stora muskelberget Bull som ser ut som något slags djur. Jag får nästan ont i ögonen då han finns i rutan.

Stormen före lugnet

I nästa period, som börjar efter påsk, har jag bara en kurs på jobbet på grund av kursernas ojämna spridning över läsåret. Det vill säga 5 lektioner per vecka. Det här kommer att skapa ett ovant lyxproblem - jag kommer att ha på tok för mycket tid. Det här är på allvar helt nytt, och det känns lite konstigt. Kommer jag att bli helt passiviserad?

Just nu är det däremot annorlunda, jag har ca 120 elever som alla skriver 4-5 texter inom de närmaste fyra veckorna. Det här gör att jag inte behöver ha tråkigt på påsklovet heller. Jag har varje år sedan jag tog studenten firat påsklovet med en sådär lämplig, mysig, arbetsbörda, och det hör liksom till och förgyller landevistelsen.

Men april och maj gäller det att på allvar strukturera sin vardag. Var finns den där listan på saker jag ska lära mig då jag har tid? Förvånande nog har jag aldrig skrivit en sådan. Förslag mottages med glädje. Här bjuder jag på ett klent utkast.

- Ta emot översättningsuppdrag (det skulle egentligen lösa allt för att det ger mer jobb men samtidigt samma flexibilitet)
- Lära sig ett nytt språk
- Arrangera musik
- Gå en arbiskurs

Eller borde man bara ägna tiden åt att lära sig att njuta av ledig tid? Men samtidigt kan man inte göra ingenting i sin vardag. Tur att åtminstone flytten infaller just här.