Det känns lämpligt att återuppta skrivandet på min något försummade blogg när jullovet har gjort sitt och tiden finns, på riktigt. Men det känns dessutom extra viktigt att skriva därför att jag faktiskt till jullovet fick order om att vara tyst. Helt tyst. Jag kan försäkra att det för en pratglad person inte bara känns helknäppt att hålla mun, utan att det dessutom på sitt sätt är både ögonöppnande och oerhört frustrerande att inte få verbalisera något man har att säga. I synnerhet när man brukar ha en hel del att säga.
På grund av mitt jobb som lärare och en intensivperiod med flera olika sångprojekt plus min personliga tendens att bli hes har gjort att rösten gav upp helt, därav blev jag sänd in i en underlig värld av inre dialog, vilken jag ska beskriva och analysera här på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar