Språkförmågan utvecklades delvis för att människan gick upprätt och behövde samarbeta genom att yttra ljud som hade helt arbiträra samband, en abstrakt eller symbolisk betydelse. Grottmänniskorna kunde då ge varandra instruktioner under mammutjakten och de kunde tala om framtid och förfluten tid; saker som inte kan pekas på och som inte går att koppla till här och nu.
Jag har nu upptäckt en sak man ÅTMINSTONE inte kan göra utan sin talförmåga, nämligen bygga IKEA-möbler. Har nu satt ihop två lite kråtiga hyllor med hjälp av mor och pojkvän, och bägge situationerna höll på att utmynna i en riktig, hederlig itkuraivare. Man (=jag) vill säga att håll du i där medan jag trycker ner plankan, men luta inte på kanten, och sedan lyfter vi hyllan diagonalt, och så vidare. Det är uppenbart vad man (=jag) menar, men konversationspartnern tittar oförstående på en. Att språklig kommunikation underlättas av kontextbundenhet är en klen tröst.
Men de stävjade utbrotten är över, hyllorna är uppe och vardagsrummet är äntligen harmoniskt, som jag alltid drömt om att det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar