Rumänien är trots sina obehagliga laster ett fint land. Jag tyckte mig kunna känna av en viss samhörighet bland befolkningen (tyvärr med undantag av ungrarna i norr och romerna som är illa omtyckta), och människorna var allmänt sett otroligt vänliga. Det kan förstås bero lite grann på att jag rörde mig som incognitoturist med lokala guider. Men så är rumänerna kanske inte heller helt trötta på turister än. Bara de får infrastrukturen i skick så blir det nog ett fint turistmål. Eller, det är det redan.
Bukarest kan man se på en dag, men enligt alla bilder jag sett så ska Transylvanien, Karpaterna och Donaus deltaområde vara otroligt vackra ställen med alla slott och kloster. Och så håller ju Dracula till där i bergen så man får utrusta sig med kors och vitlök.
Och av alla de små kloster som blev besparade de stora kyrkornas öde under kommunismen så kan man se att Rumänien varit ett storslaget kulturcentrum under tidig medeltid och kanske också tidigare. Jag måste tillbaka för att utforska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar