Jag behövde härbärge för en natt i Amsterdam innan jag skulle hoppa på mitt flyg mot de Schweitziska bergen. Med den knappa budget jag alltid har vid årets slut (eller på sistone snarare under årets samtliga dagar) beslöt jag mig för att återvända till en gammal favorit, Bob's Youth Hostel - ett ställe som på webbplatsen stoltserar med sin avslappnade stämning och rena lakan. Ja, det är så avslappnat att man inte ens får boka rum på förhand.
Då jag strosande omkring längs Amsterdams mörka gator på väg till Bob's funderade jag på två saker. Den ena var att jag för första gången i Amsterdam kände mig osäker - det är mycket folk på stan om kvällarna, och de befinner sig i mycket varierande sinnestillstånd och fysisk form. Otrygghet är nuförtiden en lyxigt ovan känsla för mig, då jag annars rört mig tillsammans med många andra eller i det familjära Groningen. Jag funderade också på det där med att göra stadsresor ensam och om det passar mig eller inte. Tiden räckte inte för ett vettigt svar på den frågan, men ett vet jag, och det är att det ibland känns som om sällskapssjuka är min livsfilosofi.
Denna gång var jag bara trött och ville inte alls socialisera och hänga i det grönrökiga Bob's living room. Men det visade sig vara omöjligt att inte tala med andra hos Bob's, något som nog är Bob's bästa personlighetsdrag. Bob's fick mig att motstå Madagascar på datorn och slänga all trötthet åt sidan. Saldo: 3 nya goda kontakter, 1 upptäckt av den bästa vegetariska restaurangen i Amsterdam (och sannolikt hela landet), 8-12 goda insikter i Kroatiens kultur och politiska nuläge, samt 4 timmar undermålig sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar