Jag börjar med att sätta varningsstämpel på det här inlägget: språknördigt! Men på språkälskarnas begäran ska jag alltså skriva lite om det nederländska språkets egenheter. Jag fick förresten ett brev - ett riktigt, handskrivet brev - på posten. Jag hade helt och hållet glömt hur trevligt det är att sprätta upp kuvertet och läsa bläck på papper. Det här brevet från mina morföräldrar var också det huvudsakliga incitamentet för det här inlägget, inte för att man på något sätt behöver tvinga mig att skriva om språk.
Nederländskan är som bekant närmast besläktad med tyskan, men nederländskans egen gren i familjeträdet börjar så långt tillbaka som kring 700 e.Kr. Kontakten mellan de västgermanska språken har ändå varit livlig under många århundraden i och med handeln och den politisk-historiska yrseln. När man väl fått koll på grunderna till nederländskan upptäcker man hur "äkta" germanskt språket verkligen är, både i fråga om ordförråd och satsbyggnad. Nederländskan har till exempel kvar de ursprungliga germanska vokalerna, som t.ex. i ordet kaas, till skillnad från Käse eller cheese. I jämförelse med nederländskan är engelskan rena rama lapptäcket.
Jämfört med tyskan är den nederländska grammatiken oerhört enkel (min brittiska vän har läst nederländska i tre år, och menade att det efter ett år inte fanns någon ny grammatik att lära sig). Nederländskan har förlorat kasussystemet, och har därför en mer fast ordföljd. Man kan forma plural på bara 2 sätt, mot tyskans 5-7 (beroende på hur man räknar), man behöver inte kongruensböja adjektiv mer än i två olika fall, och då man väljer artiklar eller pronomina har man oftast bara ett par alternativ. Alla verbformer känns kortare än tyskans, då man på nederländska säger hoeveel kost het och ik heb gepraat. Jag lärde mig också att man kan säga ik heb geskate (jag har åkt skateboard) och internetten (att surfa på internet).
Som jag tidigare skrev är uttalet utan tvekan det svåraste med det här språket. Vid det här laget kan jag schematiskt uttala orden rätt, men för att verkligen låta tillräckligt nasal och gurgla lika smidigt som den lokala befolkningen behövs det massor övning. Alla ch och g:n i stavningen med undantag för ng-ljuden uttalas alltså med "gurgelljudet". Då hjälper det inte precis att så gott som alla perfektformer börjar med ge-, som i ik heb gegeten (jag har ätit). Ordet vegetarisch som jag ju ofta behöver är inte heller någon lätt mungymnastik.
Nederländskan är flexibel och produktiv då det gäller att skapa nya och tillfälliga ord. Det är lätt att byta ordklasser som i internetten eller voetballen. Sen älskar man här att skapa diminutiva former som broodje (litet bröd, smörgås), och den här ordgruppen är närmare 10 gånger mer produktiv än i tyskan. De finns överallt, och de roar mig av någon outgrundlig orsak. Språket svämmar över av vedertagna ord som huisje (litet hus), momentje (ett ögonblick), biertje (liten öl), sprookje, (saga), meisje (tjej, tös), koekje (kex, småbröd), feestje (kalas) och alla tillfälliga kluriga diminutiver man bara kan tänka sig, som remindertje (påminnelse), stukje (en liten..., ett stycke), eller etentje (liten middagsbjudning).
Till sist vill jag dela med mig några favoritord ur det nederländska ordförrådet. För svamp använder man ordet paddestoel, en kund är en klant, en tidning är en krant, en cykel är en fiets, och för kryddstark säger man pittig. Speciellt gillar jag också ordet goedkoop som betyder billig, men bokstavligen 'gott köp'. Det komparerar man smidigt nog gottköpare, gottköpast. Helt logiskt är också ordet plattegrond för karta, bokstavligen 'platt terräng'. Sist men inte minst, vertalen, som alls inte betyder 'förtala' utan 'översätta'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar