Vi åkte över förra helgen på en exkursion till en fantastiskt vacker ö norr om Groningen som bär det mycket svåruttalade namnet Schiermonnikoog. Ön är platt och dimmig, och består mest av kilometer efter kilometer sandstrand. Där bor en liten sälkoloni och 951 människor. Mitt på ön finns en liten by med ett stycke allting - matbutik, nattklubb och syförening. Schiermonnikoog sägs vara det vackraste stället i Nederländerna, vilket jag inte riktigt ännu vill skriva under, eftersom jag inte har rest runt så mycket. Detta trots att det är enkelt resa och billigt att resa från Groningen tack vare Ryanairs rutter från Bremen. Man glömmer också lätt bort att landet är så litet att man kan åka tvärs igenom det på ungefär 5 timmar. Men det finns nog tid för fler resor.Resan till Schiermonnikoog gick för mig huvudsakligen ut på att lära känna många halvbekanta mycket bättre. Det är slående hur lätt det är att prata med nya människor, då alla förmodligen lever utgående från tanken att de nya kontakterna och relationerna här är det viktigaste. Det är intressant att föreställa sig hur det skulle vara hemma i Finland om alla hela tiden tänkte så i sitt vardagsliv.
Min starkaste upplevelse inföll nog på fredagskvällen, då vi gick ut på stranden och umgicks kring en jättebrasa. Då vi gick utanför eldens sken blev det kolmörkt och man kunde höra stora vågor slå mot stranden, men det var omöjligt att avgöra om de var några hundra meter ifrån eller flera kilometer bort. Två fyrar slängde turvis kritvita ljuskäglor över stranden. Kusligt vackert. Där stod jag och klottade med en marshmallow och älskade min omgivning. Sånt här är förstås omöjligt att fånga på kamera, och jag skulle kanske inte ens vilja ha det på bild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar