Det var inte bara Sinterklaas som kom till Groningen, det gjorde också vintern. Det är mycket råare och isigare än i Finland, för inga berg och skogar stoppar vinden och det finns vatten överallt, luften blir fuktig. Man andas nästan isånga känns det som. Det känns också mörkare här, varför vet jag inte. En teori kunde vara att stadsdelen där jag bor är så lugn och relativt obebodd, och man sparar tydligen på gatuljus här. Ingenstans förutom i innercentrum finns det ljus som hänger tvärs över gatan. Julbelysningen är upphängd och gör nog de sena cykelfärderna hem mycket drägligare.Det känns helt obegripligt att tre och en halv månad har gått, för många är resan nästan slut. Jag ska däremot stanna ända till juni om allt går väl, något som jag är riktigt, riktigt lycklig över. Det var inget svårt beslut att fatta - ingen beslutsångest eller vånda fattade tag i mig. Jag är helt enkelt inte klar med Nederländerna! Mina vänner väntar, och det gör dessvärre också min gradu. Här är mycket att fixa på terminslutrakan både för studierna och det praktiska, men det känns nu snarast inspirerande. Vad får jag lära mig nästa termin? Jag ser också riktigt mycket fram emot att få fira julen hemma. Har haft mer hemlängtan nu när det emotionella perspektivavståndet inte längre behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar