Jag jagar efter det perfekta talet att använda som exempel på diverse goda och mindre goda kvaliteter hos en talare. Djupdykningen (=youtube-surfandet) är ett rent nöje, men att lyssna på alla de goda exemplen gör att jag blir lite småstressad över den finländska retoriken. Var finns de stora gesterna, eftertrycket, den höjda rösten, passionen? Tyvärr är vår kultur kanske inte tillräckligt storgestad i sig själv för sådana talarpersonligheter.
En tendens lade jag märke till. I alla dessa tal om till exempel lika rättigheter för homosexuella talar man om "the content of my/his/her character", ett ganska snyggt formulerat begrepp som vädjar till den rationella lyssnaren. Det verkar som att det är självaste Martin Luther King Jr som alluderas till:
I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.
Användningen av begreppet funkar även i Youtube-sensationen Zach Wahls tal, och i den här lilla godbiten. Hoppas det inte blir överanvänt.
Hur som helst har vi en lång väg att gå innan vi alla kan ställa oss upp och hålla brandtal som den ovan länkade fjortonåriga gossen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar