Jag lyssnade här om dagen på det (väl?) ganska nybildade bandet Sepia som spelar folkpop på svenska, och blev omedelbart beroende. Det är på tiden att det dyker upp en grupp som spelar musik av verkligt hög kvalitet på svenska, och då är det inte frågan om något lite forcerat pop-projekt utan något som känns väldigt genuint.
Men mest glad blir jag av att svenskan låter så naturlig och vacker, och att den är fri från det mystiska "jag måste låta lite rikssvensk"-manéret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar