Nu har jag varit riktigt finländsk och gått på ishockeymatch. Det var andra gången i mitt liv. Och faktiskt var det en riktigt trevlig tillställning med lämpligt mycket ölmagar, hotdoggar och vrål och annat som hör sportlivet till. Jag minns ju från handistiderna hur härligt spänd stämningen är i en sporthall där det spelas... alla ljud från underlaget hörs och alla skrik från spelarna och tränarna i bytesbåset. Mycket mera action och spelet ser hundra gånger snabbare och brutalare ut än på tv.
Första och förra gången jag var på hockeymatch (typ 1999) hade jag en skön blondin-moment då jag satt och förundrade mig över hur tyst det är, och varför det plötsligt kändes svårt att följa med vad som händer. Jag kan ju egentligen inte några ishockeyregler alls (för ishockey lämpar sig inte för flickor). Sen insåg jag att det ju inte finns någon skärm med info eller någon Mertaranta.
Men ganska kommersiellt är spelet nog också i Finland. Reklam precis överallt, inträngt i varje spelpaus. Jag minns bara från L.A. Lakers spel i Staples Center att ingen egentligen kollade på spelet utan bara i sin egen matportion och på all underhållning på skärmen: kändisar, kiss-cam o.dyl. När Lakers började leda ordentligt slutade man spela och började fåna sig med en massa trix och billiga stilpoäng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar