I dag höll jag min första lektion någonsin med en gymnasiegrupp. Gruppen är dubbelt så stor som på högstadiet, 25 elever mot 12. Den mest påfallande skillnaden är att gymnasieeleverna i princip lyssnar på läraren, och många av dem har förstått att det egentligen är givande att lära sig (detta måste naturligtvis inom en snar framtiden omskrivas till en pros/cons-lista). Fast det betyder naturligtvis inte att de inte skulle försöka komma lätt undan. Men det känner jag gott igen från min egen gymnasietid.
De kan rätt mycket engelska, men det var skönt att märka att de fortfarande har mycket att lära sig. De kan visst inte alla ord, betydelseskillnader, stilnivåer, toner, finesser...
Det jag mest av allt undrar är hur de ser på mig. Inser de att jag är en ung vuxen, men på god väg mot trettio? Eller ser de mig som närmare dem i ålder än deras vanliga lärare? Eller kanske framstår jag som en sån där tröttsam person som försöker vara yngre än jag är. Högstadieeleverna gissar oftast 24, och det får jag väl tacka dem för.
2 kommentarer:
Jee! Roligt att det gick bra. Och jag kan nu konstatera att jag definitivt har upplevt att någon talar till och inte med eleverna. Suck...
Tack:) första lektionen gick bra, men den andra var extremt yr på sina ställen. Får jobba lite med instruktionsgivningen...
Skicka en kommentar