Julaktiviteter

Julhelgen kom vid en välkommen tidpunkt, och sömnskulden från början av oktober har äntligen återbetalats med ränta. Följden av att sova mycket är att tröttheten slår över och man behöver mer aktivitet för att pigga upp sig. Gjorde ett närmast patetiskt försök att röra på mig och få syre som resulterade i bara 20 minuter promenad. Men det gör inget, det är bara annandag jul.

I stället tjuvstartade jag på den långa to do-listan för fixandet i hemmet. Där ingår bland annat att sälja gamla möbler, gå igenom klädskåpet (igen) och föra grejer till julgrytorna. Jag försöker att för en gångs skull vara förutseende inför flytten, som kan bli av någonstans mellan 1.1 och 30.4. Det får tiden visa.

Musiktips

Jag lyssnade här om dagen på det (väl?) ganska nybildade bandet Sepia som spelar folkpop på svenska, och blev omedelbart beroende. Det är på tiden att det dyker upp en grupp som spelar musik av verkligt hög kvalitet på svenska, och då är det inte frågan om något lite forcerat pop-projekt utan något som känns väldigt genuint.

Men mest glad blir jag av att svenskan låter så naturlig och vacker, och att den är fri från det mystiska "jag måste låta lite rikssvensk"-manéret.

Solbrist

Nu minns jag inte längre när jag senast har sett solen. Den enda säkra gissningen är i Argentina för fem veckor sedan. Har laddat upp med D-vitamin, och kalciumintaget är under kontroll i och med de fem kilona ost och yoghurt som jag har inmundigat under de senaste veckorna.

Det är första gången in mitt liv som jag på riktigt upplever att jag inte får tillräckligt med ljus. Intressant fenomen. Men situationen går att underlätta med bland annat följande:

- levande ljus
- hot yoga eller pilates
- plättstekning
- körsång
- kramar o.dyl.
- julmusik
- glögg med eller utan spets
- yllesockor
- brunchar och skvallersessioner
- bloggande
- choklad

Ingen ålderskris

Jag blev kallad "rouva" igår av en dam i 65+-åldern när jag tappade halsduken på caféet. Vad hände med "neiti" eller till och med det skärrande hemska "täti" om det kommer från en femårings mun? Jag insisterar på att jag är en fröken, så det så.

Om Prins Daniels talartalanger

Vi analyserade tal idag, nu närmast kroppsspråket, röstanvändningen och trovärdigheten och först i andra hand retoriken.

Vi diskuterade kontrasten i trovärdighet och engagemang i följande Stephen Frys och Ann Widdicomes slutargument från BBC:s Intelligence Squared Debate. Men diskussionen och energin i gruppen var helt härlig, och dagens session hör nu till mina favoritlektioner någonsin under min hittills korta karriär.

Ännu mer schvung i debatten blev det efter att vi analyserade Anjali Appadurais närmandesätt under talet på FN-klimatförhandlingarna. Ett extra bonus var de positiva reaktionerna till att någon verkligen för de ungas talan där ute i världen.

Och som pricken på i:et, Prins Daniels stela men omtyckta tal till Victoria, komplett på Svvviidisch, med väl inövade pauser och stiligt inskriven grodprinsallusion. Sådana här dagar lever jag länge på.

Nu har det hänt:

Det första mötet med en elev på gymmet (ett trevligt möte, för protokollet). Nattbussen och på stan redan avkryssade, barer och keikkor finns fortfarande kvar på listan. Jag har levt i en bubbla och tänkt mig att de alla bara hänger på Brändö, typ. Men det gör de ju inte.

Fast efter närmare tanke är det inte så farligt. De inser väl snart att jag i motsats till de klassiska föreställningarna om lärare också har ett privatliv, och att vi kommer att dela vissa domäner i den här vackra stan. En närmare eftertanke leder till slutsatsen att också eleverna har ett liv utanför skolan.

Retorik och slikt

Jag jagar efter det perfekta talet att använda som exempel på diverse goda och mindre goda kvaliteter hos en talare. Djupdykningen (=youtube-surfandet) är ett rent nöje, men att lyssna på alla de goda exemplen gör att jag blir lite småstressad över den finländska retoriken. Var finns de stora gesterna, eftertrycket, den höjda rösten, passionen? Tyvärr är vår kultur kanske inte tillräckligt storgestad i sig själv för sådana talarpersonligheter.

En tendens lade jag märke till. I alla dessa tal om till exempel lika rättigheter för homosexuella talar man om "the content of my/his/her character", ett ganska snyggt formulerat begrepp som vädjar till den rationella lyssnaren. Det verkar som att det är självaste Martin Luther King Jr som alluderas till:

I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.

Användningen av begreppet funkar även i Youtube-sensationen Zach Wahls tal, och i den här lilla godbiten. Hoppas det inte blir överanvänt.

Hur som helst har vi en lång väg att gå innan vi alla kan ställa oss upp och hålla brandtal som den ovan länkade fjortonåriga gossen.