Gröna saker

Min rumskompis S och jag var på storuppköp på torget i dag och kom hem med 15 euro mindre och 5 kilo mer. Tre dagar i veckan säljs det på Vismarkt i Groningen grönsaker, frukt, ost, kött, kryddor, bröd, bakelser, pasta, etniska matprodukter, tyger, kläder, tulpaner, halsdukar, vantar, smycken, böcker och en jädrans massa franskisar (som de för övrigt kallar belgiska och säljer från en rullande kiosk målade i de belgiska färgerna, snacka om att skylla ifrån sig). Nu när jag bor i stan är torget mitt absoluta favoritställe att köpa grönsaker. Det är mycket trevligare att gå omkring och titta och känna och smaka och snacka - och sedan köpa. Grönsaker är billigt, inte enormt mycket billigare än i butikerna, men just så mycket att det känns skäligt. Ost är otroligt billigt här jämfört med Finland, vilket jag kommer att sörja då jag åker härifrån.

Över lag är det lätt och inspirerande att köpa hälsosam och intressant mat. Det skadar ju inte att bo ihop med en matlagningsentusiast som gillar vegetariskt, men också annars är detta min perfekta matmiljö. I Nederländerna äter man dåligt sägs det, men det beror främst på den nationella smörgåsvanan, enligt vilken lunch består av en skiva ost och vitt bröd och kaffe. Det finns inte mycket annat att få om man vill äta ute vid lunchtid.

För att hitta varor som kli, bulgur, quinoa eller mer intressanta grötflingor än Euroshoppers havreflingor får man gå till hälsoaffären. Men so what, då priserna är så låga! Och på tal om Euroshopper vill jag påpeka att Euroshoppers och Albert Heijns (lokala Alepas) öl är helt drickbart och prisvärt, om inte rentav gott! Så vi lever rätt billigt, lyckligt och hälsosamt - exklusive ölen då alltså.

Tillbaka till alperna

Nu är det en vecka sedan jag kom tillbaka från min andra alpresa detta år - ett statistiskt och ekonomiskt underverk. Den här gången bar det av till franska Valmorel, en skidort med backar på 1500-2000 meter beläget ganska långt söderut men nära Schweitziska gränsen. Resan, döpt till ESNow 2009, var helt suverän och den både under- och överträffade mina förväntningar. Underträffade i fråga om de utlovade vilda partajen - vi deltog i bara två sådana på hela tio dagar borta hemifrån. Ärligt talat var det välkommet, dricka kan man ju göra var som helst. Överträffade gjorde resan främst i fråga om skidlusten. Den fanns hur nära till hands som helst! Efter min 12 år långa skidpaus och spontanta återuppväckning över nyåret kändes det välbekant och angenämt, främst tack vare faktorer som bättre muskelkondis, lättare backar, mindre stress och tidspress, och sist men inte minst - kortare skidor och längre stubin.

Jag njöt alltsa fullt av åtta dagars alpliv i fyrmannahushåll, favorit i repris. Med på resan var i och för sig också 250 andra studerande från Nederländerna, både lokala och utisar, så några goda kontakter fick man på köpet. Mest underbart var ändå att komma hem fysiskt genomtrött, solstänkt och syresdrucken varje dag. Efter lite välbehövd dagssömn blev den största ansträngningen mat - i de flesta fall utsökt sådan med lite vin, choklad och film till. Så det kändes inte alls fel att skippa en del av barspringandet. Förutom då slutfesten då vi hade den stora glädjen att klä oss i lakantoga och festa till morgontimmarna och den 18 timmar långa bussresan hem.

Jo, det var ironi. Bara för att supstoppet kommer just under utbytestiden behöver man inte ignorera det.

Samskiptahættir fornu Æsanna

De uråldriga asarnas språk - långt ifrån verklighet i Norden i dag. Men vi nordbor hänger ihop lite grann här i Groningen. Vi har kommit fram till att den nordiska expat-populationen i Groningen läsåret 2008-2009 ser ut ungefär så här: 5 finlandssvenskar, > 20 finskspråkiga, 5 islänningar (en mycket hög siffra med tanke på hela populationen 300 000), 2 danskar, 1 norska, 1 svensk, 0 grönlänningar, 0 färingar. Känns visst lite godtyckligt, men jag gissar att det snarare beror på avtalen mellan universiteten än Nederländernas popularitet bland nordbor.

Det är föga förvånande att nordborna är duktiga och pratglada på engelska och har lätt att smälta in bland lokala och utbytesstudenter. Men fastän jag normalt till varje pris försöker undvika att tala engelska med andra nordbor har det visat sig svårt att undvika här. Att de nordiska språken är så lättbegripliga sinsemellan gör det här klimatet nästan komiskt komplicerat. De två danskarna förstår inte svenska, och vägrar - de stollarna - tala danska med norskan som förstår danska, tydligen "för att det är jobbigt". Två av islänningarna talar flytande danska och förstår svenska, och jag förstår danska tack vare mina studier och Nordkursen i Århus. Men eftersom den tredje, fjärde och femte islänningen inte förstår svenska eller danska talar vi engelska. Norskan förstår svenska och jag norska. Åtminstone en finlandssvensk förstår inte danska men nog norska behjälpligt. De finskspråkiga finländarna förstår svenska men inte norska, danska eller isländska. Summan av soppan måste bli att vi nästan jämt talar engelska. Det är lite synd (tycker främst jag och S).

Men det goda är detta: eftersom jag bor med en islänning och resten av dem vet att jag inte har något emot att följa med deras kodbyten lär jag mig undan för undan. Så det har nu blivit min sidohobby bredvid nederländskan, att snappa upp så mycket isländska jag bara kan. Ingen lätt match kan jag lova er, och att tala det är nog komplett omöjligt om man inte bor i landet. Och även då skulle det kräva blod, svett, tårar och mutor. Jag måste också erkänna att jag inte minns ett skvatt av grundkursen i isländska. Man lärde sig definitivt inte att beställa kaffe, utan nätt och jämnt att känna igen hur språket fungerar och hur det skiljer sig från de andra nordiska språken. Sen finns ogjorda bland de germanska språken bara frisiskan, jiddisch och afrikaans. Men före det byter jag nog språkfamilj.

Musikupplevelser överallt

Jag har inte bloggat så mycket om musik, insåg jag häromdagen. Det är märkligt, för jag har haft så starka musikupplevelser på sistone. Kanske jag fortfarande håller på och smälter dem. Först och främst har jag fått så mycket ny, intressant musik, inte minst isländsk sådan. De flesta av mina vänner är musikfantaster på ett eller annat sätt, en är rentav medelstor dj i sitt hemland. Den isländska musikscenen är enorm i förhållande till befolkningsmängden (själv menar de att det inte finns annat att göra), medan det holländska läget är precis tvärtom. Nederländerna är landet som gav oss 2 Unlimited, Alice Deejay, Within Temptation, Vengaboys och ... det var det! Men här i Groningen är kulturlivet ganska så koncentrerat - förmodligen tack vare den stora andelen studenter. Här ordnas festivaler hela tiden, och staden besöks av relativt stora artister inom sin genre.

För mig är musiken som tidigare en dagsrutin - jag sitter på bibban i många timmar med stora vadderade hörlurar på och jobbar - det är många låtar man hinner lyssna igenom. Den som har varit i närheten av min laptop vet att den inte var skapt för att spela musik, så hemma kör vi med ipod + dock station.

Nu i helgen hade jag två vitt olika men givande musikupplevelser... I lördags spelade tre dubstep-namn i Simplon, Groningens Tavastia. Genren är relativt ny men man lyckades fylla en ganska så stor lokal här i lilla G-stad, det var en helt fantastisk kväll. Mina fötter är möra och fulla med blåsor men mina öron värker inte ens, så exakt rätt var ljudåtergivningen. Jag kan inte förklara varför jag fastnat så starkt för just den här stilen inom electronica, den diskussionen kunde lätt bli ett eget inlägg.

Dagen efter hade jag lovat gå på körkonsert med min mycket informerade och intresserade kompis D. Här räckte det en minut innan det vred sig i magen på mig för att jag själv ville stå där uppe och sjunga med. Även för körmusik gäller "outta sight outta mind". Kören vi såg var Nederlands Studenten Kamerkoor, en nationell projektkör som turnerar en gång per år. De var otroligt bra, och deras klang liknar mycket den som (jag antar att) dominerar i Skandinavien - ljus, lätt och utan solistiska vibraton. Repertoaren var ambitiös och mångsidig - på programmet fanns såväl Bach, Rachmaninov och Debussy (lite hälsosamt publikfrieri men fulländat framfört) som Sallinen och Långbacka, och ett antal nederländska kompositörer som jag inte kände till. Över lag mycket imponerande, speciellt helheten med textläsning, koreografier (för det mesta otvingade och fungerande), humor och allvar. Jag vill också!

Om det nederländska lynnet

Det är en vanlig fråga jag får - hurdana är holländarna egentligen? Om man får generalisera grovt är det ju lätt att svara på frågan, så det tänker jag göra här, för att det roar mig.

Vad gäller utseendet är det holländska folket som känt det längsta folket i världen (en källa ger medellängden 1,83 m för alla vuxna). Både män och kvinnor är smala men ganska grova, blonda och ljushyade. Killarna tycks känna en stark förkärlek för att alltid klä sig i vanliga jeans, ljusblå kragskjorta (ibland även randig som spännande variation) och brun läderjacka. Håret ska vara långt och tillbakakammat - med aldrig tidigare skådade mängder gel. Minst hälften har pudelkrulligt hår. Flickorna klär sig stiligt och trendriktigt men ganska klassiskt. Man tar inga alltför stora risker, i synnerhet inte då man går till frisörskan.

Det holländska lynnet faller mig däremot i smaken. Unga studerande här i Groningen och i andra städer är väldigt intresserade av utlänningar och internationell verksamhet. Jag förnekar inte att det ligger en gnutta sanning i anklagelserna om rasism och cynism. Men i största allmänhet blir folk oerhört väl mottagna här av de lokala, i synnerhet eftersom de ser en möjlighet att få tala engelska. Men holländarna är också kända för sitt direkta och ärliga (eventuellt rentav ovänliga) sätt. De gillar att påpeka detta, men har svårt att ge exempel. Men jag har ett: En flicka sms:ade i biblioteket där mobiler är förbjudna och blev fullständigt utskälld av en lite äldre man. Mycket holländskt i och för sig, men ännu mer typiskt var att en annan kille steg upp och påpekade vilken idiot mannen var som var så ovänlig mot flickan. Föreställ er samma situation i Finland. Jag gillar "det holländska direkta sättet" nu när jag vant mig vid det. Det är bra mycket ärligare än det man ofta kan se hos våra kära gigantnation på andra sidan Atlanten.

Biblioteket kallar

Så här i början av den andra terminen har jag och de flesta av mina vänner vaknat upp till vissa insikter gällande studierna. Här i landet studerar man verkligen hårt, och bedömningen av essäer och tenter är oerhört strikt, också vid humanistiska fakulteten, där man ofta gör mindre konkreta och mer kvalitativa bedömningar av studieprestationerna. Det råder en viss konsensus om att undervisningen inte motsvarar prestationskraven, men det får man leva med. För mig själv innebar studierna här vid RUG den första närapå-underkända prestationen i mitt liv som universitetsstuderande. Hälsosamt också det.

Därför har jag beslutat mig för att verkligen gå 'the extra mile' denna termin, och så får jag se hur långt det bär. Kurserna jag har valt är omfattande och tidskrävande, men ack så intressanta. Det ska bli nederländsk konst och litteratur, lite mer nederländsk kultur, engelsk litteratur (ska sluka 12 klassiker denna termin), popmusikanalys, och lite gender studies. Speciellt ivrig är jag över musikkursen. För värdet av 10 ECTS får jag bekanta mig med diskursen kring 1900-talets populärmusik - allt från Rock 'n' Roll, Punk och Hip hop till Jazz och Electronica. Vi behandlar genretänkandet, de tekniska innovationerna som ju ofta är avstampen för nya stilar, subkulturer som hör till musiken och det politiska perspektivet. Vilken lyx att få förvandla en fritidspassion till studiepoäng!

Ett nytt hem

Jag har bott exakt en vecka i det nya hemmet, och det börjar verkligen kännas som hem. Lägenheten är underbar, och min rumskompis S har dekorerat flitigt, konstteoretiker som hon är. Vi har också ganska smärtfritt etablerat någon slags arbetsfördelning i hushållet. Men att ha ett eget hem betyder framför allt att man kan bjuda in folk, att man verkligen trivs med att vara hemma. Att laga mat känns också plötsligt bekvämt och meningsfullt. Och efter ett halvår med allmän dusch i korridoren känns allt med det här hemmet som lyx.

Men mest av allt gillar jag nog läget. Vi finns precis mitt i stan och dessutom intill ett torg som kallas för Vismarkt - fiskmarknaden, där det säljs fräscha grönsaker och frukter, fisk, ost och alla möjliga delikatesser fem dagar i veckan. Med cykel kommer jag till föreläsningarna på 4 minuter. Läget ändrar på en massa rutiner också. Det känns nu naturligt att bara gå på stan om man inte har något annat att göra. Om inte för att shoppa eller dricka kaffe, så för att kolla på alla andra människor. I synnerhet på lördagar är det fullt av folk, men på söndag väljer de flesta att stanna hemma och verkligen helga vilodagen. Vi följer det lokala folkets exempel utan större protester.