Jag har inte bloggat så mycket om musik, insåg jag häromdagen. Det är märkligt, för jag har haft så starka musikupplevelser på sistone. Kanske jag fortfarande håller på och smälter dem. Först och främst har jag fått så mycket ny, intressant musik, inte minst isländsk sådan. De flesta av mina vänner är musikfantaster på ett eller annat sätt, en är rentav medelstor dj i sitt hemland. Den isländska musikscenen är enorm i förhållande till befolkningsmängden (själv menar de att det inte finns annat att göra), medan det holländska läget är precis tvärtom. Nederländerna är landet som gav oss 2 Unlimited, Alice Deejay, Within Temptation, Vengaboys och ... det var det! Men här i Groningen är kulturlivet ganska så koncentrerat - förmodligen tack vare den stora andelen studenter. Här ordnas festivaler hela tiden, och staden besöks av relativt stora artister inom sin genre.
För mig är musiken som tidigare en dagsrutin - jag sitter på bibban i många timmar med stora vadderade hörlurar på och jobbar - det är många låtar man hinner lyssna igenom. Den som har varit i närheten av min laptop vet att den inte var skapt för att spela musik, så hemma kör vi med ipod + dock station.
Nu i helgen hade jag två vitt olika men givande musikupplevelser... I lördags spelade tre dubstep-namn i Simplon, Groningens Tavastia. Genren är relativt ny men man lyckades fylla en ganska så stor lokal här i lilla G-stad, det var en helt fantastisk kväll. Mina fötter är möra och fulla med blåsor men mina öron värker inte ens, så exakt rätt var ljudåtergivningen. Jag kan inte förklara varför jag fastnat så starkt för just den här stilen inom electronica, den diskussionen kunde lätt bli ett eget inlägg.
Dagen efter hade jag lovat gå på körkonsert med min mycket informerade och intresserade kompis D. Här räckte det en minut innan det vred sig i magen på mig för att jag själv ville stå där uppe och sjunga med. Även för körmusik gäller "outta sight outta mind". Kören vi såg var Nederlands Studenten Kamerkoor, en nationell projektkör som turnerar en gång per år. De var otroligt bra, och deras klang liknar mycket den som (jag antar att) dominerar i Skandinavien - ljus, lätt och utan solistiska vibraton. Repertoaren var ambitiös och mångsidig - på programmet fanns såväl Bach, Rachmaninov och Debussy (lite hälsosamt publikfrieri men fulländat framfört) som Sallinen och Långbacka, och ett antal nederländska kompositörer som jag inte kände till. Över lag mycket imponerande, speciellt helheten med textläsning, koreografier (för det mesta otvingade och fungerande), humor och allvar. Jag vill också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar