De uråldriga asarnas språk - långt ifrån verklighet i Norden i dag. Men vi nordbor hänger ihop lite grann här i Groningen. Vi har kommit fram till att den nordiska expat-populationen i Groningen läsåret 2008-2009 ser ut ungefär så här: 5 finlandssvenskar, > 20 finskspråkiga, 5 islänningar (en mycket hög siffra med tanke på hela populationen 300 000), 2 danskar, 1 norska, 1 svensk, 0 grönlänningar, 0 färingar. Känns visst lite godtyckligt, men jag gissar att det snarare beror på avtalen mellan universiteten än Nederländernas popularitet bland nordbor.
Det är föga förvånande att nordborna är duktiga och pratglada på engelska och har lätt att smälta in bland lokala och utbytesstudenter. Men fastän jag normalt till varje pris försöker undvika att tala engelska med andra nordbor har det visat sig svårt att undvika här. Att de nordiska språken är så lättbegripliga sinsemellan gör det här klimatet nästan komiskt komplicerat. De två danskarna förstår inte svenska, och vägrar - de stollarna - tala danska med norskan som förstår danska, tydligen "för att det är jobbigt". Två av islänningarna talar flytande danska och förstår svenska, och jag förstår danska tack vare mina studier och Nordkursen i Århus. Men eftersom den tredje, fjärde och femte islänningen inte förstår svenska eller danska talar vi engelska. Norskan förstår svenska och jag norska. Åtminstone en finlandssvensk förstår inte danska men nog norska behjälpligt. De finskspråkiga finländarna förstår svenska men inte norska, danska eller isländska. Summan av soppan måste bli att vi nästan jämt talar engelska. Det är lite synd (tycker främst jag och S).
Men det goda är detta: eftersom jag bor med en islänning och resten av dem vet att jag inte har något emot att följa med deras kodbyten lär jag mig undan för undan. Så det har nu blivit min sidohobby bredvid nederländskan, att snappa upp så mycket isländska jag bara kan. Ingen lätt match kan jag lova er, och att tala det är nog komplett omöjligt om man inte bor i landet. Och även då skulle det kräva blod, svett, tårar och mutor. Jag måste också erkänna att jag inte minns ett skvatt av grundkursen i isländska. Man lärde sig definitivt inte att beställa kaffe, utan nätt och jämnt att känna igen hur språket fungerar och hur det skiljer sig från de andra nordiska språken. Sen finns ogjorda bland de germanska språken bara frisiskan, jiddisch och afrikaans. Men före det byter jag nog språkfamilj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar