I går sågades ett enormt klädskåp sönder i mitt hem. Sen fördes kadavret till avfallssorteringen ute i Esbo och sågspånen städades bort i över en timme. Man glömmer bort hur stora ens möbler är och vilket projekt det är att bli av med saker. En del har jag sålt, en del har jag gett bort, men nu återstår bara lite bråte och sådant som får leva vidare.
Lite knäckt blir man på mängden saker som finns i världen. Vart tar allt vägen? Hur mycket hamnar inte helt på fel ställe? OCh framför allt, hur ska man undvika att skaffa för mycket när man är så van? De här frågorna väcktes på sorteringen där jag fascinerat glodde på berg av metallavfall, målfärger, plastgrunkor och två enorma metallhjul som mosade ihop hela trämöbler.
Men vilken renande känsla det är att bli av med en massa grunkor och grejer. Och lite bättre samvete har man när sakerna åtminstone tas emot av proffs som vet vad man gör med dem. Och det skulle jag bra gärna villa veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar