Jag har aldrig varit bra på att vara sjuk. Jag hade en massa under de tidiga tonåren, men sen opererades mina tonsiller bort och efter det har jag inte varit så sjuk alls, otroligt nog. Risig blir man, krämpor får man, och en gammal klassikerspysjuka kan man inte springa undan. Men den vanliga feberflunsan har inte fått fäste sedan halsmandelborttagningen. Men nu när man blivit äldre (kan inte fatta att jag skriver så), så börjar man märka att t.ex. för lite sömn verkligen har konsekvenser för hälsan.
Svårast är det väl att bedöma vad "sjuk" är. Där tycks alla ha lite olika tröskel. Den här gången blev jag tillsagd från flera olika håll att hostan låter så oroväckande hemsk att jag ska stanna hemma. Det är ju äckligt för andra att lyssna på och så kan de bli smittade. Och visst bryr de sig också. Men med yrket kommer en intressant ny dimension - om rösten är borta, då går det inte att jobba fast man skulle stå på huvudet. Det är åtminstone ett klart kriterium som håller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar