Jag beslöt mig för att prova på en ny gren, för att det som Kalle & Hobbe-Kalles pappa säger "builds character", och för att det är så lätt och billigt vid RUG:s underbara sportcenter Aclo. Alla kurser är gratis för medlemmar, men man måste ha tur för att bli lottad in i gruppen. Under förra terminen återupptog jag tennisen, efter årsskiftet prövade jag på Pilates utan att bli frälst, men nu något helt annat - boxning!
Visst kändes det lockande att få lära sig slå(ss) och på så sätt få ut eventuella aggressioner, men boxning är ju också en otroligt bra konditionssport. Den erbjuder precis vad jag behöver, för axlar, armar, rygg, spänst och kondisen i största allmänhet. Jag var i dag på den första träningen, och blev positivt överraskad. Mina alla uttänkta skräckscenarior visade sig vara helt obefogade (som t.ex. att vara enda flickan och bli slagen gul och blå), och det hela var bara njutbart från början till slut. Vilket inte är att säga att det inte var en helt klart tyngre träning än vad jag är van vid, men det är ju poängen. De första 45 minuterna är teknik för nybörjarna, och andra halvan är enbart konditionsträning tillsammans med boxningsklubbens medlemmar.
Framför allt är det lyxigt kul att kunna syssla med så här många olika grenar (det är irriterande att motion ska vara så dyrt), och jag kommer definitivt att sakna Aclo. Det slog mig också i dag att holländarna visst också är artiga och utåtriktade. Den där fruktade "ska vi vara par"-situationen som alla känner igen - och som jag tror i Finland är värre än någon annanstans i världen - är inte alls obekväm här. Och varför ska det vara det egentligen? Jag är nuförtiden något av en ensamvarg när jag sportar, men fick i dag slänga den inställningen åt sidan. Och så blev jag ju buren två varv runt salen av en boxartjej som var högst 155 centimeter lång. Hon hade mindre problem att bära mig än jag henne... Så om allt går väl bär jag väl snart omkring på karlar. Okej, kanske lite väl ambitiöst för en sex veckors kurs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar