Jag höll lektion om Island och isländska nu i veckan - det är en lyx att jag får sköta alla Nordenkurser under detta läsår. Jag tycker ju rätt mycket om Norden. Jag tror inte det undgick eleverna att jag i synnerhet tycker om Island och isländskan, så som jag pratade på om heta källor, musikgrupper per capita och roliga isländska nyord. Jag hörde mig själv utbrista "Visst är de fina, de här orden?", en replik som möttes av 33 levande frågetecken.
Men det fick mig att inse att
a) jag måste ta mig till Island mycket snart, och
b) jag måste lära mig mer isländska.
Men det blir lite problematiskt nu då jag också måste lära mig spanska inför Argentinaresan.
Den där personlig-utveckling-to-do-listan är lång för tillfället.
lördag 17 september 2011
torsdag 8 september 2011
PISA-funderingar
Jag inhämtade en hel del förbryllande fakta på fortbildningen i dag.
- Inte ett enda av OECD-länderna har PISA-resultat enligt vilka pojkar skulle ha bättre läsfärdigheter än flickor
- Över hälften av Finlands pojkar läser ALDRIG för nöjes skull
- Den största diskrepansen (bland OECD-länderna) mellan flickors och pojkars läsfärdigheter finns på...ÅLAND.
- Svenskspråkiga elever i Finlands metropolområden läser bättre än i Österbotten
- De svenska skolorna i Finland är tionde bäst i världen (eller nåjå OECD-länderna) på läsförståelse, men ändå känns ju elevernas läsande inte så fantastiskt i klassrummet.
Enligt dagens föreläsning baserad på PISA-statistik är den huvudsakliga orsaken till de svenska skolornas sämre resultat främst den höga andelen elever i skolorna med annat hemspråk än svenska. Man borde väl som moddalärare få dra en suck av lättnad över att det inte bara är undervisningen som suger. Men sen när man har dragit den sucken är det bara att kavla upp ärmarna.
Mer om vad PISA 2009-resultaten betyder finns här.
- Inte ett enda av OECD-länderna har PISA-resultat enligt vilka pojkar skulle ha bättre läsfärdigheter än flickor
- Över hälften av Finlands pojkar läser ALDRIG för nöjes skull
- Den största diskrepansen (bland OECD-länderna) mellan flickors och pojkars läsfärdigheter finns på...ÅLAND.
- Svenskspråkiga elever i Finlands metropolområden läser bättre än i Österbotten
- De svenska skolorna i Finland är tionde bäst i världen (eller nåjå OECD-länderna) på läsförståelse, men ändå känns ju elevernas läsande inte så fantastiskt i klassrummet.
Enligt dagens föreläsning baserad på PISA-statistik är den huvudsakliga orsaken till de svenska skolornas sämre resultat främst den höga andelen elever i skolorna med annat hemspråk än svenska. Man borde väl som moddalärare få dra en suck av lättnad över att det inte bara är undervisningen som suger. Men sen när man har dragit den sucken är det bara att kavla upp ärmarna.
Mer om vad PISA 2009-resultaten betyder finns här.
Det Nya Yrket
Om man skulle kunna vända blad på en blogg så skulle jag göra det nu. Jag har inlett hösten som utexaminerad, på en ny arbetsplats, i en ny roll, med ett nytt undervisningsämne och med 200 nya människor att lära känna. Så där till att börja med. Jag är redan nu betydligt mer ivrig än jag någonsin trodde jag skulle vara, och ämnet känns helt rätt. Engelskan får vänta.
Ingen dag är sig lik... ibland stirrar eleverna tomt och ointresserat framför sig, ibland är de engagerade, glada, förväntansfulla. Än hör jag mig själv svamla och åka in på den ena verbala återvändsgränden efter den andra, än står jag och talar med oanad precision och ett helt underbart flyt.
Det jag gör känns viktigt - och inte helt omöjligt att göra bra trots allt. Kanske är det här bara smekmånadsfasen, men ett vet jag: om morgnarna är mina steg mot arbetsplatsen lätta.
Ingen dag är sig lik... ibland stirrar eleverna tomt och ointresserat framför sig, ibland är de engagerade, glada, förväntansfulla. Än hör jag mig själv svamla och åka in på den ena verbala återvändsgränden efter den andra, än står jag och talar med oanad precision och ett helt underbart flyt.
Det jag gör känns viktigt - och inte helt omöjligt att göra bra trots allt. Kanske är det här bara smekmånadsfasen, men ett vet jag: om morgnarna är mina steg mot arbetsplatsen lätta.
onsdag 15 juni 2011
Nya grenar
Jag har testat två nya grenar (eller gymtimmar kanske man borde kalla det). Kettlebell och Zumba, båda har fått en bas av hysteriska efterföljare.
Kettlebell var överraskande tungt med en liten vikt, och jag kände att den träningen var riktigt riktigt bra för mig. Övningarna var funktionella och krävde hård corekontroll och arbete av hela kroppen och inte bara isolerade muskler - som man t.ex. under BodyPump får kämpa med att hålla isolerade. Grym muskelvärk i dag, men det var lite svårt att gestalta rörelserna i början. Men när jag fick armarna att göra som jag ville var det faktiskt ganska givande. En givande träning är då man faktiskt gör sitt allt utan teknikkrångel och bristande fokus, tycker jag.
Zumba var inte särskilt medryckande. Jag förstår på den mer sakkunniga E att en bättre ledare kan få timmen riktigt bra. Men tyvärr bekräftade dagens timme bara mina fördomar om att Zumba är för överviktiga tanter som inte riktigt vill göra annat. Det hjälpte inte att instruktören talade till oss som just dylika. Visserligen är det bra att det finns motionsformer för alla sorters personer, och kanske är mitt icke helt brinnande intresse för latinodans en bidragande orsak. Men allt jag kände hela timmen är att jag ville hoppa omkring som en galning och få ut all överlopps energi, men det ska man ju väl inte då man ska göra mysiga salsasteg och vicka på höfterna och vara jätteperky.
Kettlebell var överraskande tungt med en liten vikt, och jag kände att den träningen var riktigt riktigt bra för mig. Övningarna var funktionella och krävde hård corekontroll och arbete av hela kroppen och inte bara isolerade muskler - som man t.ex. under BodyPump får kämpa med att hålla isolerade. Grym muskelvärk i dag, men det var lite svårt att gestalta rörelserna i början. Men när jag fick armarna att göra som jag ville var det faktiskt ganska givande. En givande träning är då man faktiskt gör sitt allt utan teknikkrångel och bristande fokus, tycker jag.
Zumba var inte särskilt medryckande. Jag förstår på den mer sakkunniga E att en bättre ledare kan få timmen riktigt bra. Men tyvärr bekräftade dagens timme bara mina fördomar om att Zumba är för överviktiga tanter som inte riktigt vill göra annat. Det hjälpte inte att instruktören talade till oss som just dylika. Visserligen är det bra att det finns motionsformer för alla sorters personer, och kanske är mitt icke helt brinnande intresse för latinodans en bidragande orsak. Men allt jag kände hela timmen är att jag ville hoppa omkring som en galning och få ut all överlopps energi, men det ska man ju väl inte då man ska göra mysiga salsasteg och vicka på höfterna och vara jätteperky.
Spydigt värre
Och på tal om sport så inleddes beachvolleysäsongen med ett i och för sig riktigt bra spel, men en så irriterande lagkompis att jag höll på att tappa förståndet. Lite uppfriskande att känna på ytterliga känslor igen, det är länge sen jag har nått så höga irritationsnivåer.
Det gäller alltså karlfolk som inte spelar mycket bättre än jag, men som ändå tycker att det är nödvändigt att ge teknikråd så fort jag missar en boll. Jag är ju medveten om att bollen ska över nätet, hur man ska slå den, och vart man ska sikta. Oftast går bollen dit den ska. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag servade i nätet medan han pladdrade något om att lobba, varefter han tillrättavisade mig med att utbrista "men lyssna först". Öööööh, förlåt - hur kunde jag vara så tanklös att jag servar utan att först få veta vart jag ska serva den?
Detta var visserligen inte det värsta, utan det värsta var att inga andra killar som också missar bollar fick sin behövliga dos av denna underbara teknikkonsultering.
Det var bara det jag ville ryta till om i dag.
Det gäller alltså karlfolk som inte spelar mycket bättre än jag, men som ändå tycker att det är nödvändigt att ge teknikråd så fort jag missar en boll. Jag är ju medveten om att bollen ska över nätet, hur man ska slå den, och vart man ska sikta. Oftast går bollen dit den ska. Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag servade i nätet medan han pladdrade något om att lobba, varefter han tillrättavisade mig med att utbrista "men lyssna först". Öööööh, förlåt - hur kunde jag vara så tanklös att jag servar utan att först få veta vart jag ska serva den?
Detta var visserligen inte det värsta, utan det värsta var att inga andra killar som också missar bollar fick sin behövliga dos av denna underbara teknikkonsultering.
Det var bara det jag ville ryta till om i dag.
tisdag 14 juni 2011
En tanke...
En god vän som jag träffar mer sällan nuförtiden fick en grundlig lägesrapport. Sen sa hon något till mig som ingen riktigt har sagt förut: "Du ställer så höga krav på dig själv att det är helt galet".
Något att tänka på.
Något att tänka på.
måndag 30 maj 2011
Translatorns återkomst
Jag översätter igen. Det känns som att återvända till en gammal kär syssla... jag märker att jag har en viss rutin och ett visst flyt. Och tack vare detta uppdrag kan min plånbok fyllas med klirr i stället för den ensamma mal som huserar där just nu.
Lite skönt är det också att texterna är avslappnade, kommunikativa, och ämnesområdet lite bekant. Jämfört med EU-byråkratin, som onekligen är lite tung trots alla fina hjälpmedel. Och efter allt gradujobb känns det uppfriskande att ha lite emotionell distans till texten.
Lite skönt är det också att texterna är avslappnade, kommunikativa, och ämnesområdet lite bekant. Jämfört med EU-byråkratin, som onekligen är lite tung trots alla fina hjälpmedel. Och efter allt gradujobb känns det uppfriskande att ha lite emotionell distans till texten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)