Jag förde elektronikskrot till Fredrikstorget och var till min egen förvåning tio minuter tidig. Men det var också minst ett dussin tanter med släpvagnar dit de lastat gamla datorskärmar, brödrostar och målpytsar.
Det var lustigt hur det hela blev ett litet kvartersevenemang, folk hälsade glatt på varann och en tant skämtade träffsäkert om hur hon höll på att ta tårdrypande avsked av en gammal barnvagnsstomme.
När något som det här sker går stämningen plötsligt från enslig till kollektiv. Lite som några år sen då det blev akuthalt på Helsingforsgator så till den grad att det var riktigt svårt att gå normalt. Då hade plötsligt alla något gemensamt att ta sig an, och sånt känns i luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar