Nu passar det bra att sitta ner en stund och skriva då de allra första intrycken har börjat sjunka in. Resan gick bra trots den tidiga timmen, men då jag packade på kvällen gick jag igenom den klassiska men fruktansvärda "var är mitt pass"-episoden. Det var nu helt enkelt så att min pass alltid är på ett enda ställe och nu hade vandrat ner under sängen, något jag aldrig kommer att förlåta det för. Mina första timmar i Bryssel gick åt till att släpa omkring alla sakerna via kommissionsbyggnaderna genom hela stan och uppför de mycket smala trappuppgången till lägenheten och en 60 cm bred spiraltrappa upp till mitt rum, och till att rekognoscera omgivningen.
Jag hade bara fått ett par timmar sömn och efter flera veckors totallugn reagerade jag jättestarkt på att vara borta. Jag vet ju exakt vad det innebär att åka till en stad där man knappt känner någon, men nu kändes det bara övermäktigt tungt.
Men det är otroligt vad en god natts sömn kan göra! Jag träffade också min rumskompis D som ytterligare underlättade mitt mående genom att svara på mina frågor och vara så underbart obrydd av den byråkrati som EU är känt för (så här långt kan jag intyga att det ryktet är helt välförtjänat). Han har lärt sig att ducka och ta det lugnt i papperskriget. Vi kommer helt säkert att komma överens, men jag kommer knappast att se väldigt mycket av honom. Han är ofta bortrest, nästan alla veckoslut, och jobbar långa dagar. Men han är en smart, flexibel och snäll person. Och så bjöd han ju mig på röda vinbär till kvällsteet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar