Tonårssmicker

En elev sa till mig att hon aldrig fattat så bra förr för att jag ritar så fina tabeller och spalter och rutor och ringar runt. Jess, äntligen har jag någon nytta av att vara tabell-rute-uppställning-och-layoutfreak! Kanske borde jag läsa mer om det där visuella tänkandet som R alltid pratar om.

Fast allvarligt talat blir man ju bara så glad av att få sådan feedback. Det handlar ju faktiskt om att de ska lära sig något. Jag är grön och har bara mitt sunda förnuft att ta till, men tydligen kommer man långt med det. Jag vet att min entusiasm är lite naiv, jag har ju inte pinats i klassrummet så mycket än, men det är skönt med en mjuklandning.

It's a sign!

Jag såg två män tala med varandra på teckenspråk i dag i spårvagnen. Jag ville bara stirra, för det är ju så underligt och expressivt. Kan liksom inte fatta att det är ett språk.

Borde man på något sätt infiltrera sig i teckenspråkiga kretsar så att man får en orsak att lära sig det? Jag minns att jag kände samma fascination efter att ha gått en superkort kurs i teckenspråk. Ett tecken kanske?

Orosaskmoln

Allt är som det ska vara men ändå inte riktigt. Jag måste återuppfinna en hel del rutiner och tillvaron känns på något sätt fragil och osäker. Ingen orsak egentligen. Kanske bara små motgångar som att inte kunna åka till Bukarest och kanske inte heller till Reykjavík på grund av det bolmande fanskapet Eyjafjallajökull. De här resorna har varit min höjdpunkt på våren, för jag känner mig fortfarande lite rastlös i Finland.

I dag känner jag mig dessutom håglös och slapp, trots solskenet och duschen och keickan jag ska gå på. Den här livsstilen passar mig inte, något måste förändras. En resa, en ny hobby, vad som helst! Eller nya mål och nya ambitioner. Jag hade (och har egentligen) nog allt det här, men just nu trampar jag på ställe lite fan.

Uppryckning på måndag.

Spring i benen

Jag var på årets första joggingtur efter en hel vinter med endast inomhusträning. Det var inte bara härligt för att det var vårkväll och fräscht i luften, utan för att det kändes så lätt. Jag har alltid lite tyckt att springkondisen reflekterar sanningen. Som J alltid säger, springa är det mest naturliga som finns för människan. Alla kan det, inga ursäkter!

I dag inte bara nådde jag ett visst personligt mål utan jag överträffade det, till min egen överraskning. Nu känner jag mig lycklig, oövervinnerlig och suverän! Kanontian, "lätt som plätt" som vår gamla handistränare brukar säga - halvmaraton nästa!

Är löpning förresten det bästa sättet att umgås nu för tiden? Jag såg sammanlagt sju bekanta på min springtur i kväll. Löpning, maraton och sånt är grymt trendigt just nu, men for the record tyckte jag om det också före det. Så det så!

Jag ser gult

Jag kollade precis på Galna dagars flygbiljetter och det gör mig sannerligen galen. Jag vill ha dem alla! Jag har nog aldrig varit så reseglad som jag är just nu. Kanske ett rudiment av mitt forna expatliv.

Jag ska få biljetter till Bukarest om det så kräver att jag får strida med tanterna om dem! Fast kanske Bukarest inte hör till toppresemålen för tanterna. Men i varje fall tänker jag infinna mig där på fredag med paraplyet eller andra hemliga vapen i högsta hugg.

Kladd

Jag bakade en kaka till fredagskaffet på jobbet i dag, och insåg att det ju inte alls är så jobbigt. Varför har jag intalat mig att det är så tidskrävande och stökigt att baka.

Jag har ju faktiskt ett fräscht kök och alla redskap jag behöver, och det är en lyx jag inte haft på nästan två år. Borde jag bli huslig så tusan och börja syssla med det här bakandet? Enda problemet är ju att få baket uppätet. Av hälsoskäl bör jag kalla på förstärkning.

Tyst som i...skogen

Det blir aldrig riktigt tyst inne i stan. Man slutar märka det eftersom man är så van. Men sen då man kommer ut till landet och det är riktigt, riktigt tyst så märker man. Eftersom viken är frusen hörs varken vågor eller båtar. På natten kan man urskilja ljudet av en kvist som bryts långt in i skogen, och kan då bara gissa om det var Mickel Räv eller Herr Kanin eller vem det var.